Kan börja med att tala om att vikten i princip stått still nu i fyra veckor. Gårdagens vägning var inte annorlunda. Men vad det verkar som idag, så har det börjat röra på sig lite grann igen. Får väl se vad vågen visar nästa tisdag... Det är ju så fruktansvärt individuellt det där med viktnedgången efter en operation. Kroppen själv har extremt mycket att säga till om, och då spelar det inte så stor roll vad hjärnan säger. Men jag hoppas att det rör sig neråt nu ett bra tag. Visst kan jag förstå att det blir viktdepåer ibland, eftersom kroppen anpassar sig, men det känns inte så positivt när man ändå har en ganska bra bit kvar innan man når sitt mål.
Passade på att göra min veckohandling igårkväll också. Blev inget coop denna gång, utan köpcentrat med en av de större matbutikerna i, ca 2,5 km enkel väg.. På vägen hem fick jag för mig att utmana mig själv lite, och inte gå och strosa i mitt vanliga promenadtempo. Ökade på farten en aning, så jag fick upp flåset en gnutta. Det kändes som att jag verkligen ångade fram på gatan.... och med en kasse i var hand dessutom. Jag kände av den promenaden i benen när jag väl kom hem kan jag säga, och i natt ska vi inte ens prata om. På gott och ont får jag träningsvärk väldigt fort, och det brukar också försvinna efter en natts sömn. Men när man väl ligger där i sängen och det värker i benen hur man än sträcker ut dem, så är det inte så roligt. Som tur var hade den värsta värken i alla fall försvunnit i morse när jag vaknade.
Idag vaknade jag av att solen kittlade mig i ansiktet, och trots att jag sovit dåligt (dels svårt att somna, och dels vaknat mycket) under natten, kändes det ändå mycket lättare att gå upp idag, när solen sken för fullt, än igår, när det var mulet och regnade. Så idag beslutade jag mig för att gå till gymmet första gången. Det blev inte av i förra veckan, men bättre sent än aldrig. Måste dock erkänna att det blev mest cardio idag... cykel och gångband. Provade lite på viktmaskinerna också, men då det var digitala displayer på varenda maskin fattade jag inte mycket. Nästa gång jag går dit får jag väl försöka på min knaggliga italienska att be om hjälp med att de får visa mig hur maskinerna funkar och vad den där digitala monitorn är för något...
Efter träningen stod jag i nästan 5 minuter och funderade på varför duscharna inte blev varma. Fick säkert köldskador på armen som användes som mätsticka för hur bra temperaturen var på vattnet. Jag misstänker att de duscharna enbart är kallvattensduschar, för jag hittade andra duschar, som var väldigt varma och behagliga lite längre bort... Det är inte alltid lätt minsann. :)
Det verkar dessutom som att blåtanden i mobilen fungerar som den ska igen. Och det är inte min förtjänst. Jag lyckades inte lösa problemet med den, så det måste fixat sig självt på något sätt. Sådant gillas, fast helst ska man inte ens märka att det är problem då. Men man kan inte få allt här i världen tydligen. Denna bild visar i alla fall ingången till gymmet jag skrivit in mig på. Ska se om jag vågar mig på någon gruppträning så småningom också. De verkar ha en massa skumt på agendan... :)
Så har det blivit kväll även denna dag. Upptäckte, när jag skulle äta min middag, att fullmånen ärade mig med sin närvaro. Stor och rödaktig syntes den över hustaken i öster. För att vara taget med mobilkamera blev det ju hyfsat i alla fall.
Till middag blev det kyckling. Egentligen skulle det vara indiska kycklingsspett, men vem sjutton gör grillspett till en person? Inte jag i alla fall. Då kan man lika gärna fräsa på alltihop i en stekpanna. Kyckling, paprika, champinjoner och rödlök. Till detta fräste jag även lite vitkål och piffade till det med en hemmagjord tzatziki. Mums måste jag säga. Jag vet inte om det är någon som reagerar på att mina tallrikar ofta ser väldigt fulla ut, och hur jag då kan äta så mycket om jag är opererad. Saken är den att det ligger ungefär 3 dl mat på tallriken. Eller tallriken förresten, äter ju på en assiett. Det är en ganska bra måttstock för mig. Så även om det inte är mycket mat, så ser det mycket ut för ögonen. :) 
