tisdag 31 januari 2012

Viktdag

Det var ju viktdag idag igen. Och då mina viktdagar vart lite rubbade nu de senaste två veckorna hade jag min senaste vägning i lördags morse, och vågen visade då att jag ätit och druckit gott under de två veckor i Malmö. Hade nog en hel del vätska i kroppen också... men i vilket fall. Vågen visade då första uppgången sedan jag började väga mig. +1.1 kg.

Idag var det dessto roligare siffror på vågen. Sedan jag kom hem igen har jag gått ner 1,6 kg. Alltså -1,6 sedan i lördags. Det måste ju vart en del vätska som sagt. Men nu är totala minuset 48,1 kg. Det tar verkligen tid att nå de där 50 kilona jag suktat efter i några veckor nu... men skam den som ger sig. Förr eller senare kommer femman och nollan, det är bara en tidsfråga, men eftersom allt gått så smidigt under sommaren och hösten, kan jag nog känna att jag är lite otålig med delen att se bra resultat varje vecka. Fartblind och bortskämd... Nåja.. Är otroligt glad över dagens siffror i alla fall. :)

31 jan = helgdag

Så här ser det ut här nere i Modena idag. Och för de som inte ser det på bilden; det snöar. Snöar ganska mycket till och med. :)  Ligger det kvar, så får sambon ta det riktigt lugnt i morgon när han ska till jobbet. Vi har nämligen bara sommardäck på bilen, och vinterdäcken är kvar i Sverige...

Utsikt från sovrumsfönstren: Snöar för fullt i Modena.

Idag är det en av Italiens märkliga helgdagar... eller Italiens förresten. Det är tydligen bara här i antingen Modena-provinsen eller regionen Emilia-Romagna som det är helgdag. Tydligen är det som så att man firar att Hannibal under "second punic war" (andra puniska (?) kriget), marscherade rakt igenom provinsen utan att förstöra eller kriga med befolkningen. Anledningen sägs vara att det var så tät dimma att han missade bebyggelse, och bara gick rakt igenom provinsen. Det är ju fortfarande viktigt att fira en sådär nästan 2250 år senare. Och av denna anledning är sambon hemma från jobbet idag. :)

Ett avbrott

Detta är ju lite intressant, då jag haft ett avbrott i bloggandet under Sverige-besöket. Idag ska man alltså skriva om ett avbrott.

Det känns som att jag är en person vars liv är fullt av avbrott. Jag har nog lite svårt att slutföra allt jag börjar med. De i min närhet håller nog fullt och hållet med om detta påstående. Bland annat så har jag ju en c-uppsats (ex-jobb) som väntar på att bli skrivet. Tyckte ju att jag skulle skriva om något helt annat än vad jag börjat med, 3 veckor innan redovisning i maj -11. Och eftersom det var mycket som hände i den perioden, var det också som så att ex-jobbet blev lidande. Jag har fortfarande ett avbrott, men ska ta tag i det nu igen, så jag förhoppningsvis kan redovisa det i maj detta år i stället.

Jag har också avbrott i andra grejor, exempelvis italienskakursen... Det är tänkt att jag ska skriva in mig igen, så att jag inte glömmer bort det lilla jag lyckats lära mig, men även där är tillfälligt-avbrottsskylten uppsatt. Likaså har jag en hel drös med böcker som är halvläsna, som bara väntar på att bli slutförda.

"Drömkroppen" väntar ju också på att få träda fram, men det är i alla fall ett pågående projekt, även om vågen inte vart så positiv på ett tag.

Detta år är i alla fall ett slutförandets år, så jag ska slänga bort den där tillfälligt-avbrottsskylten och slutföra mina påbörjade projekt. Kanske inte alla på en gång, men beta av dem, ett i taget. :)

måndag 30 januari 2012

Segis

Idag känner jag mig riktigt seg... Men har ändå pysslat lite här hemma och vart en sväng till närmaste affär och handlat lite. Måste säga att det är lite småjobbigt att man inte kan få tag på sådana där basala varor som gurka och avokado hur lätt som helst här i Italien. Får ta en sväng till Lidl i morgon, för de brukar ju ha gurka i alla fall. Förhoppningsvis har de även avokado...

Annars har det inte hänt så mycket under dagen... spelar mitt wordfeud. Vi har fått mamma att börja spela, och hon ger både mig och sambon motstånd så det skriker om det. Och det är riktigt roligt. :)

Just det.. glömde ju berätta. Jag fick en sån där lampa som jag velat ha i 10 år, i födelsedagspresent. =D En lampa som ser ut som en glödlampa. Har för mig att det finns en bild längre ner på bloggen. Dessvärre fick jag ju inte med mig den hem, eftersom den är rätt stor, men i juni kommer den med hem, när sambon passar på att ta bilen upp till Sverige. Jag kommer redan att befinna mig i någon del av Sverige då, så han får åka ensam upp och så följer jag med ner igen sedan. :)

Nähä... om man kanske skulle börja preparera maten, så att det bara är att slänga in allt i ugnen sedan. Misstänker att sambon snart är ganska hungrig...

söndag 29 januari 2012

Gastronomiska veckor

Nu har man varit hemma i Italien i ett par dagar efter nästan 2 veckor i Sverige. Så nu är det dags att ta tag i maten igen efter att ha ätit ute i 13 dagar, både till lunch och middag. Nu har maten i och för sig inte varit den absolut sämsta, men ändå. Jensens böfhus blev en av mina favoriter. Hittade en maträtt som passade precis lagom för min lilla mage; deras "fitnesskyckling".  Bilden nedan visar hur min tallrik såg ut efter ett sådant mål. Det händer i princip aldrig numera när man äter ute att tallriken nästan är helt tom. Runt 100 gram kyckling och lite rostade grönsaker. Perfekt size!


Annars blev det varmrökt lax en dag (sååå gott), ärtsoppa en dag och skånsk kalops en dag. Jag har ingen aning om vad skillnaden mellan vanlig kalops och skånsk kalops, men jag har en misstanke om att antalet pepparkorn kan vara en av dem... Är inte van vid en tallrik kalops där man tröttnar på att räkna pepparkorn när man kommit till 30... Det man ser på bilden (om man förstorar den) är bara en bråkdel liksom...

Helgen tillbringades i Skövde, där jag passade på att fylla 30+. Även där var det utemat som gällde, då jag tyckte att mamma skulle få en helg utan matlagning. Det blev en liten familjesammanslutning på stammisstället till födelsedagslunch hem till mamma efteråt för lite tårta. Blev en liten bit för min del, och den var riktigt god. Frisk i smaken av citron och inte så himla söt. Supergod var den i alla fall. :)

På kvällen bar det ut till centrum och till en trevlig restaurang med syster och bästa vännerna. Hade en verkligt underbar kväll med mycket skratt och prat. Det fastställdes vissa saker under denna kväll också, och det ska bli intressant att se personers reaktioner sedan när det är dags att avslöja detta. *hehe* Kan ju säga att det inte är något för min del som fastställts utan för vännernas.

Väl tillbaka i Malmö blev det faktiskt hemlagad mat en dag, då vi åkte över till vänner en kväll. En annan tillbringades med homiesarna från klassen i Malmö. Även det var en supertrevlig kväll. :)

Men nu är det i alla fall skönt att vara hemma igen, där man själv kan styra över maten igen. :) Borta bra, äta ute är nice, men hemma är ändå alltid bäst! :)

fredag 13 januari 2012

Wordfeud

Sådant här händer ju inte allt för ofta... första ordet = 216 poäng. =D Bra start där! :) Är det någon som vill spela, så är det bara att lägga till mig. mitt spelnamn är anjapaa


Dagens projekt

Det har varit en vecka i GI-matens tecken, och idag var inget undantag. Och jag måste säga att det var underbart gott. Det blev ungsstekt kalkonfilé, sallad på spenat, avokado och inlagd paprika, samt lite ris (och eftersom det var basmati, så var inte det fullskaligt GI.. men strunt samma). Till detta var det också en sås på grekisk yoghurt, kiwi och persilja. Skulle egentligen vart creme fraich, men det är inte så lätt att få tag på det här nere i italien har jag märkt, så yoghurt fick det bli i stället, och det var inget fel på det heller. Och det smakade sååå gott. Friskt och fräscht. Mums! Sambon klagade ju inte heller direkt. Han tog ju till och med om mat. Det är alltid ett gott tecken på att maten är god. ;)

Det blev dessutom ett litet virkningsprojekt idag. Virkade en "liten" blomma, eller mer exakt en ros. Tänkte se om jag kan fixa någon stjälk till den också, men har inget tjockt grönt eller brunt garn hemma, så får fixa det i Malmö nästa vecka i så fall. Tänkte nämligen ge bort den som en liten present.. förmodligen till mamma.. men vi får väl se. :)  Så här ser den ut i alla fall... lila ros. :)

En virkad ros.. till mamma kanske?

Min frukost

Detta blev det till frukost idag. 1 dl grekisk yoghurt, en halv kiwi och typ en halv deciliter björnbär. Fräscht och smarrigt. =D

torsdag 12 januari 2012

Något osynligt

Dagens uppmaning är att skriva om något osynligt... 

Jag har vid några tillfällen fått höra att jag har mediala talanger. Det är dock inget jag själv lagt märke till särskilt mycket. Men jag är övertygad om att det finns något osynligt runt omkring oss. Det finns oförklarliga saker som händer för mig emellanåt. Några exempel på detta: 

En oförklarlig doft som slår emot mig. En doft av nyplockade rosor känns det som, och det är ingen doft som finns vanligtvis hemma hos mig. Doften har slagit emot mig vid några tillfällen, och en av gångerna var det när jag precis låst upp dörren till min sambos lägenhet, då vi fortfarande var särbos, och den doften fanns definitivt inte något som påminde om hemma hos honom. Så trots doften så var det ändå något osynligt där. 

Något annat osynligt jag råkat ut för är att det känns som att någon "tar" på mig. Det känns precis som att någon lägger en hand på något ställe på kroppen, eller att någon håller om till exempel mina fötter. Vid dessa tillfällen blir det en enorm värme på precis det stället, nästan obehagligt varmt. Och det finns inget i närheten som skulle kunna orsaka denna plötsliga värmeökning...

En sista osynlig grej jag vart med om några gånger, är att det ibland känns som att jag går in i något, eller stöter emot något/något. Det är lite jobbigt, speciellt som man alltid är rätt medveten om vart man har sin kroppshydda när man är lite större, just för att inte gå in i saker eller personer. I vilket fall, har det hänt några gånger att jag backat in i något/någon och verkligen känt att det tar stopp där. När jag sedan vänt mig om, har det varken stått någon bakom mig, och det har vart minst en halvmeter till varuhyllan som stått bakom mig...

Lite spännande är det allt med allt detta osynliga runt omkring mig. Jag kanske skulle ta och försöka utveckla min medialitet så att jag kan få reda på vad det är för osynliga krafter jag har runt omkring mig. 

Jag kan förstå om folk nu anser att det är flum det jag skriver om, och jag respekterar det också... men för mig är det verkligt. 

Att ta ansvar

Gårdagens utmaning handlade om att skriva om att ta ansvar. Jag var dock alldeles för seg för att "ta mitt ansvar" och skriva om det. ;)

Från barnsben har jag fått itutat mig att man ska ta sitt ansvar, man ska dra sitt strå till stacken typ. Man tar själv ansvar för sig själv och sina handlingar. Sunda värderingar. Däremot var det inte lika självklart att man också ansvarar för att ta hand om sin kropp... på olika sätt. Det var inget som var högt uttalat hemma i alla fall.

Vad gäller att ta ansvar för mig själv, har jag gjort det sedan jag var barn som sagt. I min viktkamp har jag ständigt tagit ansvar. På varenda diet jag provat, har jag tagit ett ansvar för att följa alla råd och äta den mat som föreskrivs. Men händer det inte mycket på vågen, eller att jag egentligen inte är överdrivet förtjust i maten jag ska äta, blir det lätt att jag tröttnar och slutar ta mitt ansvar, och återgår till det jag är bekant med.

Jag tog ansvar för att boka in en hälsoundersökning för snart två år sedan, där jag fick reda på att jag har en underpresterande sköldkörtel, och jag tog även mitt ansvar att boka in läkartid för att få medicin mot detta. Sedan kan jag tycka att det borde legat på "någons" ansvar att det borde kommit fram för länge sedan, eftersom att jag ändå sökt hjälp för min vikt vid ett antal tillfällen...

I samma veva peakade min vikt dessutom, och jag bad då att få en remiss ivägskickad till Landskrona för en utredning om operation. Det gjordes, men väntetiden för en utredning var två år, så i maj i år (2012) skulle jag få en tid att träffa en specialist. Jag försökte under det kommande året att gå ner i vikt själv, men när det blev klart med den stora förändringen om flytt till Italien, hade jag och sambon också ett allvarligt snack om att man kanske skulle göra en till stor förändring, när man ändå var på G, så att säga, och göra operationen privat, vilket dessutom skulle förkorta tiden. Sagt och gjort, jag bokade in ett möte och blev beviljad operation 1½ månad efter att mötet varit. Det kan tyckas vara väldigt snabbt, att jag inte fått tillräckligt med information om vad det skulle innebära och så vidare. Men även här hade jag tagit mitt ansvar. Under 5 års tid hade jag läst allt i min väg, och även letat reda på amerikanska studier i ämnet. Så jag visste mycket väl vad jag gav mig in på. Visst, jag hade inte den där "inställningstiden" där jag mentalt kunde ställa in mig på vad det var jag givit mig in på. Men är jag efterklock och ser tillbaka så ångrar jag det inte. Jag tror att det faktum att jag under eget ansvar letat rätt på all information jag kunde, inte bara om en typ av operation, utan tre eller fyra olika, gjorde att jag besatt en stor kunskap om olika tänkbara scenarion.

Nu när jag vart sleevad i lite mer än ett halvår, är ansvaret på mig själv att gå ner i vikt större än någonsin. Visst så glider man en del på operationen under de första 12-18 månaderna, och det är inget fel med det, men det är när man gått ner så mycket man vill och ska, som det största ansvaret börjar. Det är då helt upp till mig att behålla den vikten och att inte gå upp till stora siffror på vågen igen. Visst kan man pendla några kilon upp eller ner, men det hör ju till livet. Statistiskt sett är det många som misslyckas med just denna biten efter en operation. Jag tänker inte bli en del av den statistiken, utan jag tänker klara att hålla mig på min önskevikt, när jag nått den vill säga. Och det, är helt och hållet mitt ansvar att se till att det blir så också!

onsdag 11 januari 2012

Sockerchock

Jag var vid ett tillfälle under dagen väldigt obetänksam. Vi var iväg och handlade lite, då det saknades lite ingredienser till de middagar som är planerade för resten av veckan. Samt att sambon behövde bröd och jag lite mer yoghurt och frukt till mina frukostar.

Känns som att sambon var lite trött på min gi-kokkonst/sena middagar, för han ville för enkelhetens skull ha mat från donken idag. Jag kände inte riktigt för det, men kunde ändå tänka mig en milkshake. Efter en relativt kolhydratsfattig vecka (har ju ätit lite lösgodis och glass, men annars inga kolhydrater i den bemärkelsen), så var en sockerspäckad milkshake inte att rekomendera märkte jag. Storleksmässigt så var det ingen fara, då de är rätt små här i Italien. Men kroppen var i sådan chock så den stängde helt och hållet av. Höll på att somna i bilen de få kilometrarna hem, och jag sover i princip aldrig i en bil. Det tog ett bra tag innan jag repade mig ordentligt igen.

Lärde mig förhoppningsvis en läxa också... ska jag ha milkshake bör jag äta något samtidigt och kanske även äta lite mer kolhydrater under dagen generellt också. Men ibland måste man ändå få äta och dricka något gott.

tisdag 10 januari 2012

Veckans vikt

1,9 kg... minus! Det är en skönt utdelning efter den gångna veckan. Nu kan ju det faktum att jag legat sjuk, haft ett finger med i spelet också, men det struntar jag i för tillfället. Med dessa siffror är jag nu uppe i -47,4 kg totalt. Minus 1,9 är den högsta siffran sedan början på oktober, och det känns toppenbra. Det känns som att jag är på rätt väg igen. Det är fortfarande en lång väg att gå, men med en så här bra början på året, så startar det positivt i alla fall, och man kan ju bara hoppas att det fortsätter i samma anda.

Får väl se hur det går nu i ett par veckor framöver, då Sverige står på agendan, och då det är boende på hotell, blir det ju också att äta ute under denna tiden. Nåväl, det utvisar väl tiden så småningom, men jag hoppas att jag kan hålla det på jämt flöde på minussidan i alla fall. Om inte, så kan man ju alltid börja om när man kommer hem igen. :)

måndag 9 januari 2012

En attityd

"Jag gör det sen!"
Det är en attityd jag har som filosofi. "Jag gör det sen!". Jag tycker inte om den, men likväl använder jag mig av just de orden allt för ofta.
Jag själv kan uppfatta det som lathet att bruka de orden, i alla fall i den bemärkelsen som jag själv gör. Jag måste helt enkelt försöka ändra på mig själv och min attityd, och göra saker och ting på en gång i stället för att skjuta allt på framtiden. Det är inte lätt att ändra en attityd man haft med sig ända sedan barnsben, men vill man, så kan man. Skulle jag kunna halvera alla mina "jag gör det sen!" så skulle jag vunnit mycket. Det får bli ett fortlöpande projekt tror jag.
Attitydförändring - here I come... när jag är helt frisk vill säga. ;)

söndag 8 januari 2012

Avatar - the last airbender

Mina ögon går mot bättre tider igen känns det som. De är fortfarande lite inflammerade, men inte på långa vägar lika illa som igår. Idag fick jag dessutom upp dem efter bara lite gnuggande och inte en halvtimmes bändande. Kändes väldigt bra faktiskt. Halsen är det dock ingen större förändring med och det är lite jobbigt. Det positiva är ju att lite av telagret blir uppdrucket. :)

Vi har filmmaraton här hemma. Barnsliga som vi är, kollar vi på tecknat, och inte på vilket tecknat som helst, utan Avatar - the last airbender. En helt underbar serie, som naturligtvis handlar om de godas kamp mot de onda. Den handlar också om de fyra elementen; luft, vatten, jord och eld. Avataren Aang hittas av två tonåringar från en vattenstam på sydpolen. Avatarens har varit försvunnit i 100 år och i och med att han är återfunnen, kommer också hoppet tillbaka till mänskligheten, att vinna kriget mot eldnationen. Men för att kunna besegra eldlorden måste Aang bemästra alla de fyra elementen i tur och ordning, men det är inte det lättaste när han hela tiden jagas av eldlordens son, den förvisade prins Zuko, som vill tillfångata avataren för att kunna återfå sin heder och kunna återvända hem.

Jag är helt förälskad i en av djuren man stöter på i serien dessutom. Oftast är det inga vanliga djur, utan mestadels är det hybrider mellan olika djurarter, exempelvis sköldpaddsanka, lemurfladdermus, näbbdjursbjörn och sabeltandad älgslejon. Just den sistnämda, sabeltandade älgslejonet, är jag sååå förälskad i. I alla fall bebisen. Den blir kallad för "Foofoo cuddly pupps" Den är bara sååå söt. Eller vad säger ni?

Avatar Aang, Foofoo cuddly pupps och Sokka

Foofoo cuddly pupps och Sokka. 

lördag 7 januari 2012

Att belöna

Min viktkamp fortsätter, sakta men säkert. Om tre ynka kilo har jag gått ner hälften av mitt uppsatta mål. Det borde belönas på något sätt, men jag vet inte riktigt med vad. Om jag ska vara ärlig har jag varit fruktansvärt dålig på att sätta upp milstolpar och belöningar när jag uppnår dem. Men det är ju inte försent att börja.

I mitt tidigare liv var belöningarna ofta mat eller godsaker. Till slut belönade jag mig själv med något gott varje dag, och det gick överstyr. Nu för tiden känns det väldigt meningslöst att belöna mig själv med mat, så jag måste hitta andra medel. Men frågan är ju bara med vad. Funderar på lite större belöningar vid jämna 10-tal framöver. Kanske en spabehandling vid -60, en weekendresa vid -70, en tatuering vid -80, en studiofotografering vid -90 och som slutbelöning vid målgången... hmm.. det får jag nog fundera lite på tror jag. Kanske beställa en tid hos en stylist eller shoppingspecialist eller vad det nu kan heta, som kan hjälpa mig med tips och råd för min nya garderob... Eller nåt sånt. :)

Men nu är det först -50 som gäller. Som belöning vid den milstolpen kanske jag skulle ta och boka en biljett till en opera eller något liknande. Jag menar... jag bor ju ändå i pavarottis hemstad... och opera är ju stort i Italien. Och någon gång måste man ju gå på en föreställning. Nåja.. vi får väl se vad det kan tänkas bli. Men en belöning vid varje jämt 10-tal framöver är jag faktiskt värd.

God morgon?

Så här såg jag ut för en stund sedan när jag äntligen kunnat bända upp mina ögon... japp... nu sitter inflammationen i båda ögonen. Jippie liksom! Eller inte...

fredag 6 januari 2012

Handlingsdags

Idag är vi "fint folk" eller sydeuropeer funkar nog också bra. I alla fall om man tänker matmässigt. Tacogratängen står nu i ugnen, så det blir väl inte förrän om en kvart eller så vi kan äta... runt 21.20... och det ska bli riktigt gott kan jag meddela.

Vi tog oss äntligen iväg till coop idag för att handla lite. Det är röd dag även här i Italien, och kyrkklockorna klämtade i vackra melodier vid 11-tiden i morse, och det borde egentligen vara stängt i alla affärer. Men som tur var kollade jag upp det på nätet igårkväll och kunde då konstatera att de flesta ställen hade extraöppet. Och tur var väl det.

Vi pratade redan vid lunchtid om att vi var tvungna att åka och handla, men det var inte förrän vid 3-tiden vi faktiskt tog oss i kragen och kom iväg. Det var inte bara vi som kommit på den briljanta idén att handla idag, eller så hade folk inget bättre för sig. Det var fullpackat med folk i hela köpcentret, och i matbutiken ska vi inte ens tala om vilket kaos det var. Många hyllor var urplockade, men vi fick tillslut det mesta vi behövde.

Det märktes för övrigt att det var tomt i kylen, med tanke på att vi handlade för nästan 160 euro! Menmen.. nu har vi ju i alla fall mat, så vi klarar oss den kommande veckan här nere, och sedan får vi väl göra ännu en storhandling när vi kommer tillbaka efter våra två nästkommande veckor i Sverige igen.

Vädermässigt hade vi för den delen en toppendag idag. Det var runt +11 grader och strålande solsken. Ingen vinterjacka här inte. Konstaterade att det faktiskt är ett stort skäl till att stanna kvar här nere. Man behöver inte frysa halvt ihjäl när man tittar ut utanför dörren. :)

Nu blir det mat!! Gött det!

En verktygslåda

När vi fixade det sista med flytten i början på juni, magasinerade vi en hel del i ett förråd. Bland annat verktyg och liknande som vi hade i garaget i Kävlinge. När vi sedan började med magasineringen, var vi taktiskta tyckte vi. Ställde in vårt stora vardagsrumsbord längst in, och för att utnyttja utrymmet till max, lastade vi på grejor både ovanpå och under bordet. Till sist var större delen av förrådet fyllt nästan både på höjden och bredden. 

Sommaren förlöpte utan problem. Sambon reste mycket och jag var ju bosatt hos päronen. När vi sedan flyttade ner på riktigt, det vill säga, när vi tog bilen efter sambons semester och bilade ner till vårt nya hem, tog vi med lite grann från förrådet, av det vi kom åt.. typ tre kassar som stod längst ut. Efter någon vecka kom vi dock på att lite verktyg skulle vara bra att ha. Sambon hade ju förvisso lite verktyg han använder i jobbet, hemma, men det var inte riktigt tillräckligt. Vi behövde en bättre borrmaskin, ett mer varierat utbud av skruvmejslar, hammare och lite annat. Saken är ju att vi ägde både en och två uppsättningar av verktyg... men båda uppsättningarna av verktyg och verktygslådor är inpackade i förrådet... det vill säga de är inpackade under det där stora bordet längst in i förrådet. Där gör de stor nytta för tillfället. Vi vet precis vart vi har våra verktygslådor, men det hjälper oss inte ett dugg med att till exempel få upp hatthyllan i hallen. Men vi vet i alla fall vart vi har dem. ;)

hämden är ljuv

Gårdagens uppgift var att skriva om att hämnas, men då jag nästan däckade här i soffan, blev det inte så mycket skrivet för min del...

Det är nog inte så många som läser min blogg, som kunnat undgå att vi ligger förkylda här hemma, både jag och sambon. Under gårdagen utvecklades dessutom en ögoninfektion på mitt ena öga. Viruset i kroppen har börjat ta ut sin rätt. Sambon trodde att jag satt och yrade igårkväll när jag skulle gå och lägga mig, då han frågade om vi skulle se på någon mer film och jag svarade att jag skulle ta och gå och kolla på mina privata filmer, som bara jag kunde se. Sambon däremot skulle stanna uppe och streama ishockeyn.

Däckade ganska snabbt i sängen, förmodligen av febern, men vaknade vid halv fyra av att ögat var helt igenkorkat och halsen var helt igensvullen. Gick ut till vardagsrummet och sökte efter halstabletter, och skrämde i samma veva halvt ihjäl min stackars sambo. Han var vänlig nog att göra i ordning lite honungsvatten mot min ömmande hals, i pausen mellan andra och tredje period. Det gjorde underverk och jag kunde sedan somna om, måendes lite bättre.

Trots att förkylningen fått ett järngrepp om mig, vet jag att kroppen gör sitt bästa för att hämnas på viruset. Mina vita blodkroppar och mördarmaskiner håller på för fullt att smaska i sig de främmande komponenterna i kroppen. Så hämnden är ljuv... även på cellnivå. :)

torsdag 5 januari 2012

Förkylningen stagnerar

Åh, vad roligt! Jag som hoppades på att förkylningen inte skulle bli så långvarig. Nu verkar det som att den fått ett nytt grepp om mig. Jag fryser och börjar få ont i hela kroppen. I halsen känns det som att det sitter ett äpple på tvären och slemmet får bara mer och mer färg. Jippie.. eller inte. Jag kan väl hoppas att det bryter ut ordentligt nu då, och att jag i alla fall slipper den fruktansvärda hostan, som sambon drabbats av. Nu har vi ju förvisso laddat upp med diverse hostmediciner här hemma, men de verkar ju inte ha någon större effekt på sambon direkt... så jag hoppas som sagt jag slipper hostan. Kanske skulle ta och bädda ner mig här i soffan en stund och kolla på någon film eller något sådant. Då kan jag ju dessutom fundera ut vad jag ska skriva om "att hämnas" lite senare. Blir nog väl... hoppas jag.

onsdag 4 januari 2012

Virkalster

För att visa att jag faktiskt menar allvar med mina idéer om att börja virka, har jag tänkt att lägga upp mina färdiga alster. Hittills har det blivit tre stycken.. eller fyra, beroende på hur man räknar. Ett par korallörhängen, ett armband och en mössa. Mössan blev syrran förälskad i, så jag ska virka en i samma färger till henne också. Det var tydligen Manchester Uniteds bortafärger på matchstället, vilket jag inte hade en aning om när jag valde färgkombinationen svart och mörkblått. Menmen... kul faktiskt att hon gillade den. Däremot är jag nog rätt kass på att följa mönsterbeskrivning till punkt och pricka, eller så är det så att jag gör något annat fel under vägen. Ska försöka få min systers mössa mer jämn och så, och nu när jag vet lite hur mönstret ser ut, kan jag nog fixa det på ett bra sätt. Min egen blir nog perfekt att använda vid nästa sverigebesök, då det mestadels ska vara nere i Skåne. Då är det bra om det är lite varmt om öronen. :)

Sambon blev allt lite imponerad över mina virkade örhängen också, trots att det såg ut som det hängde aliens vid öronen. Mönstren hittade jag på lite olika sidor på nätet, men jag kommer inte ihåg vad jag använde för sökord på google för att hitta dem...

armband och örhängen

egenvirkad mössa

Att fortsätta

... det borde finnas massor att skriva om "att fortsätta", men jag kommer inte på något i princip...

Det som spontant kommer över mig när jag reflekterar över orden att fortsätta, är att aktivt välja att jag ska fortsätta, både skriva regelbundet här i bloggen, men också att fortsätta välja ett hälsosammare liv. Men skrivandet är lite segt idag, i alla fall inom detta ämne. Och eftersom jag känner att jag inte kan tvinga fram något, får det räcka. 

Slutsats: fortsätta skriva, trots sämre dagar kreativitetsmässigt. 

mystisk träningsvärk

Undrar just vad jag pysslade med i natt. Kände precis att jag har jordens träningsvärk i mina skinkor... Helt oförklarligt alltså. Och sambon är det ingen idé att fråga, eftersom han vid 4-5-tiden någon gång, gick ut till vardagsrummet och satte sig och sov i soffan. Inte för att han stördes av mina snarkningar, men för att hans fruktansvärda hosta vägrar ge med sig, och det då är lättare att sova i en sittande ställning.

Idag blir det förmodligen ännu en slappardag. Vill så gärna prova på spelen till kinect som vi köpte i mellandagarna, men jag vågar inte riktigt än, eftersom jag fortfarande har en förkylning i kroppen med halsont, och det är ett par träningsspel, så känns det som att det är bäst att låta det vara i några dagar till. Får ta och fortsätta med mina små virkningsprojekt i stället... och fundera på hur jag kan ha fått så ont i min bakdel...

tisdag 3 januari 2012

Dagens mat

Nyårslöftet höll ju länge.. eller kanske inte har börjat efterleva det ens om jag tänker efter. Dagens mat har nog inte vart den bästa. Passade på att sova ut ordentligt, så någon frukost blev det definitivt inte. Får ta tag i maten i morgon igen... till lunch vart det omelett/fritata med bacon, ärtor, green beans och broccoli, och till middag blev det pizza. Jag har väl pizza till en sisådär 3-4 måltider till antar jag. Fixade faktiskt i ordning lite pizzasallad till också. Annars har en knäckemacka med mjukost, några svenska lösgodisbitar och en glass slunkit ner. Och en kopp chailatte, som inte alls var så tokig.

Nåväl.. ska väl skriva i ordning en shoppinglista så vi kan åka och handla lite i morgon. Kylen ekar rätt tomt faktiskt. Ska nog försöka fixa till en gryta av något slag. Kände att jag hade lite väl många plastburkar tomma för tillfället. Lika bra att göra i ordning massa mat på en gång, så man kan frysa in och bara värma på för latmansdagar. :) Men räknar man lite krasst på det hela åt jag i alla fall 5 måltider idag, om man räknar glassen som en måltid och godisbitarna som en måltid. Inte det bästa, men det kunde också varit betydligt värre. Och bara att få bort plockandet mellan måltiderna blir väl en stor vinst i sig.

Lunchen. Mindre än 1/4 till mig, resten till sambon. 

Middag: Det är allt något visst med italiensk pizza. :)

En krabat

Dagens ord är då " en krabat".

Jag följer lite olika bloggar, och en av dem är en man, som bloggar om att han blivit pappa, men även innan krabaten nedkom, så bloggade han om att han skulle bli pappa. Det är säkert inget ovanligt med det, men han är i medelåldern och hade enligt vad jag tolkat hans inlägg som, inte trott att det skulle hända. Men sedan kom den ena förändringen efter den andra i hans liv, och helt plötsligt stod han i en ny situation, där han faktiskt skulle bli pappa för första gången. Man fick i hans blogg följa såväl krabatens utveckling som mammans tillstånd och pappans känslor. Födelsedatumet var beräknat till den 19:e november, och någon månad innan due-date, utlyste den stolta blivande fadern en tävling där man kunde vinna en trisslott. Dessutom hade han också uppsatt på bloggen en undersökning om vad man trodde det skulle bli för kön på krabaten.

Nu kanske jag ska förtydliga lite och tala om att mamman och pappan kallade krabaten för "Klimpen", men eftersom detta ska vara ett inlägg om en krabat, så kallar jag den i mitt inlägg för just krabat.

I vilket fall, jag kryssade i att jag trodde det skulle bli en flicka i undersökningen. Tänkte att jag även skulle medverka i tävlingen. Då jag inte själv har barn, kände jag inte till direkt någonting om statistik eller sådant om beräknade datum kontra faktiskta datum för födsel, så jag tänkte helt enkelt tillbaka på min egen beräknade dag kontra födelsedag. Jag var beräknad till den 17:e januari men ville inte titta ut förrän den 21:a januari. Det är en skillnad på 4 dagar. Så i tävlingen tog jag helt enkelt de fyra dagarna jag själv hade, och tillsatte en extra dag, så jag tippade på att krabaten skulle födas den 24:e november. Sedan var det bara att vänta. En efter en blev utslagna ur tävlingen, och när den 19:e november kom, kände jag mig faktiskt helt lugn. Det var som att jag redan visste att det inte skulle bli någon krabat förrän den 24:e. Mycket riktigt. Värkarna satte igång sent på kvällen den 23:e och vid femtiden på morgonen nedkom den lilla krabaten, flickan Emelie.

Vi var tre som hade gissat på födsel den 24:e och utslagsfrågan hade varit vad vi gissade på att krabaten skulle väga. Där spikade jag inte riktigt, utan det var en annan person som var närmare. Men den stolta pappan kände sig så lycklig, så att alla vi som gissat på krabatens födelse till den 24:e fick var sin trisslott. Min lott skickades till mina päron i Skövde, så att jag kunde skrapa den när jag kom till Sverige. Det var faktiskt en vinst på den, i form av 25 kr. Så det blev en ny lott. På den lotten vann jag också, fast 2 x 25 kr. Hade tänkt att ta ut två nya lotter där också, men sedan åkte jag till Eskilstuna för att fira jul. När jag sedan kom tillbaka hade min mor slängt min lott, i tron att det inte var någon vinst på den... fick två nya av henne som kompensation, men på dem var det minsann ingen vinst. Så jag beskyller henne lite skämtsamt för att brutit min "winner streak". Men det viktiga i historien är ju faktiskt att det var vinst på den lott som den lilla krabaten lyckades vinna åt mig, ;)

Om ni är nyfikna på bloggen, så kan ni nå den genom att klicka HÄR

Årets första vägning

Vilken lättnad. Vågen visade faktiskt en viktnedgång, trots det faktum att det varit nästan 3 veckor med för god och för mycket mat. Dessutom ska jag nog inte väga mig på andras vågar, eftersom päronens våg visade uppgång, när jag ville se lite hur jag låg till efter två veckor utan vägning. Nej, det är min våg som gäller nu, och så är det dags att sätta igång att tänka ordentligt på maten igen.

En annan sak som är toppen, är att jag kan andas någorlunda normalt igen. Nu är jag ju förkyld, så det är lite tungt ändå, men det är inte på långa vägar lika tungt som det var i Sverige, och detta då till och med innan jag kutsattes för massa doggy-loggar och kissemissar. Det känns skönt. Då Kan jag lägga "puffarna" på hyllan för ett tag, tills det är dags att bege sig till Svea igen.

Menmen... idag är idag.. och sammanlagt är det nu 45,5 kg minus på vågen. Det går sakta men säkert framåt. Och det har faktiskt sambon påmint mig om, att statistikmässigt så går det lite långsammare med den metod av operation jag valt, än vad det gör vid en gastric bypass, men att man efter 18-24 månader kommer ikapp så att säga, så att viktminskningen kan bli lika stor i vilket fall. Och det hoppas jag verkligen på, så jag slipper den andra delen av den största operationen, där man kopplar bort riktigt mycket av tunntarmen. Känns som att jag vill ha mina tarmar orörda, men vi får väl se hur det blir i slutändan.

måndag 2 januari 2012

Medvind

Dagens ord var medvind...

Och med tanke på att jag flugit lite idag, så har vi nog haft medvind. Annars är jag nog lite kluven just till medvind. Nackdelen med den är ju att frisyren blir totalt förstörd, och att håret fladdrar in i ögonen hela tiden. Men har man däremot bott en tid i Skåne, föredrar man nästan medvinden när man är ute och går. Den behöver man inte känna som ispiggar i ansiktet, och man kommer fortare framåt.
Dessutom hoppas jag att 2012 blir ett "medvindens år", där man har lite flyt i tillvaron och positiva saker händer på löpande band. Känns som att jag kan behöva lite medvind i tillvaron. :)

Hem, ljuva hem!

Idag blir det en lång dag för min del. Funderar allvarligt på att snart gå och lägga mig. Sambons väckarklocka ringde 03.57 första gången i morse.. sedan ringde min 04.00, och trots att man inte fått mycket sömn, så var det bara att dra sig upp ur sängen. Var inte trött igårkväll, men kände ändå att jag var tvungen att lägga mig, så jag skulle få lite sömn i alla fall... låg vaken i ett par timmar, så jag sov väl kanske 3 timmar som mest. Klockan 5 packades alla väskor (2 stoora väskor, en mellanstor duffelbag, 2 ryggsäckar, och en "handbagageväska" in i svärfars bil, tillsammans med mig och sambon och svärfar då naturligtvis. Sedan bar det av till arlanda. Vi åkte för min del en ny väg... eller i alla fall fram till Enköping, sedan var det samma gamla vanliga väg. I stället för att åka via Strängnäs, for vi genom Västerås. Roligt att se hur de byggt om med Ikea och det där också.

Väl på arlanda checkade vi in, droppade våra 3 väskor i bagaget och tog våra resterande 3 upp till sas-launchen. Där blev det lite intagande av frukost. Känns lite mer normalt att äta frukost runt halv åtta på morgonen gentemot halv fem faktiskt. Sedan var det flygning till Köpenhamn. Alla på rad ett i planet, dvs jag och sambon, samt en okänd snubbe, satt och sov. Var ju rätt välbehövligt om man säger så. Sedan tillbringades 7 långa timmar på Kastrup. Vi parkerade oss i launchen där också, och passade på att äta lite lunch. Fanns lite grönsaker, strimlat kött, köttbullar, tzatziki, sill, och annan plockmat man kunde äta av. Helt perfekt. Sedan gick jag och kikade lite i affärerna där, men införskaffade inget förutom ett par böcker. Gav den ena som present till sambon, för att fira att vi vart förlovade i 4 år, men det uppskattades inte så värst mycket verkade det som. Tydligen så hade han redan den boken. Kunde väl inte jag veta heller.
Middag passade vi på att äta på O'learys, och jag valde quesadillas med kyckling. Fick en smärre chock när min mat kom in, och det låg tre överfyllda bitar på tallriken. Jag orkade äta 1½ ungefär, och sedan var jag så mätt så jag kunde knappt röra mig. Kyparn var lite orolig att det inte smakade gott, när jag inte ätit så mycket, men gott var det... men det fick inte plats så mycket mer i lilla maggen.

När vi väl landade i Bologna blev vi upphämtade av en kollega till sambon. Supersnällt att hämta oss verkligen. Passade på att bjuda in honom på en middag på fredag som lite tack för hjälpen.
Så nu är man som sagt hemma igen. Det är rätt skönt! Eftersom både jag och sambon är mer eller mindre förkylda, kan man äntligen gå omkring och "äckla" sig, utan att folk runt omkring kan ha ont av det. Jag kan köra mina gamling-harklingar för att få upp det sega slemmet i halsen, och sitta i urtvättade mjukisbyxor och ett linne som går strax nedanför brösten om jag så vill. Men allra härligast med att vara hemma, är att kunna sova i sin egen säng igen. Det ska verkligen bli underbart att kunna sträcka ut ordentligt, utan att slå i tårna i en kant, eller snurra runt som en propeller i sömnen, utan att vara rädd för att balansera på kanten och vakna med ett ryck. Hem ljuva hem, med säng, ljuva säng. :)

söndag 1 januari 2012

Börja

Jag hade tänkt att börja skriva lite mer regelbundet här på bloggen och kom att tänka på en sida jag hittade för några veckor sedan. Under två dagar har jag nu suttit och letat efter sidan. Jag kollade min historik i crome-läsaren, men jag hittade den inte. Sedan snubblade jag in på den nyligen och min lycka var gjord. Man får ett ord varje dag man ska skriva om, och det kan ju vara lite intressant. Idag var alltså ordet börja. Och nu när jag faktiskt börjat skriva, så ska jag försöka fortsätta de flesta dagarna på året. Jag kan ju behöva träna upp mitt skrivande om det ska bli som spåtanten sa framöver. Och vad är då bättre än att ta sig an dagliga skrivuppmaningar för att börja processen och verkligen komma igång ordentligt? :) Denna början blir bara en liten kortis, men nu är ni delgivna vad som gäller. ;)

1:a januari

Nu är vi nyligen "hemkomna" till svärfar igen, efter nyårsfirandet ute på landet. Tio personer var vi sammanlagt, 6 vuxna och 4 barn. Minstingen var endast 16 månader och fick naturligtvis mycket uppmärksamhet. Hon var väldigt nyfiken och gärna toucha våra händer, i tur och ordning, många gånger om. Jag lärde henne då att göra "knuckle-bump" göra en touch knytnäve mot knytnäve. Det diggade hon riktigt mycket, så resten av kvällen var det det som gällde. :) Den familjen åkte hem runt 22-tiden. Två av tre resterande ungar höll sig vakna till tolvslaget, och det skålades in framför tv-n och Jan Malmsjös felräkning till tolvslagen... Den utvalda champagnen var faktiskt riktigt god, så det kanske är värt att lägga ut lite extra pengar på bubblet, för att få det någorlunda drickbart. :)

Jag och sambon sov ju över hos vännerna också, och det bäddades med madrasser och soffkuddar på golvet. Sov faktiskt riktigt gott, men sambon hade svårt att få madrassen att ligga kvar ovanpå soffkuddarna. Så någon gång framåt morgonkvisten så drog han bort alla soffkuddar, vilket väckte mig, då det lät som han rumsterade om hela rummet. Men jag somnade snart om igen. Efter en sen frukost så började det dessutom snöa, och det snöar fortfarande ute. Ser väldigt mysigt ut, och det var dessutom riktig kramsnö, så det knastrade härligt för varje steg man tog.

Nu blir det nog inte så många fler knop gjorda idag.. jo, det klart, vi måste ju packa om våra väskor, så vi får med allt hem imorgon.
Läste förresten att kebabpizza är den vanligaste maten på nyårsdagen. Det lär det inte bli för mig i alla fall.