Jag tog en lång sovmorgon idag. Eller sovmorgon... det är väl fel ord kanske. Låg nedbäddad i sängen och lyssnade klart på ljudboken jag började på igår. Eclipse vart det... är förmodligen inte den sista att läsa/lyssna på den, men definitivt inte bland de första miljonerna heller. Trots att man sett filmerna är det intressant att se hur mycket det skiljer sig från böckerna. Sedan blir jag så inkapslad i vad jag läser (eller i detta fall lyssnar på), så jag har svårt att sluta. När klockan var fyra i natt, släkte jag motvilligt lampan och satte datorn i vänteläge, för att kunna fortsätta när jag vaknade igen. Och så blev det.
I alla fall... klockan var nog närmare halv ett när jag väl var klar med boken och steg upp ur sängen. Ställde mig i duschen och när håret var genomblött kunde jag som vanligt dra stora hårtester från mitt huvud. Ska bli skönt att klippa sig om en månad. Jag schamponerade håret och sköljde ut det, satte i balsam i håret och tvålade sedan in kroppen. Då känner jag något jag inte känt mer än en gång, kanske två gånger. Det håller på att svartna för ögonen på mig och huvudet snurrar. Jag känner mig svimfärdig. Då jag aldrig svimmat, vet jag i och för sig inte exakt att det är så det känns, men jag är tillräckligt beläst för att känna igen beskrivningen. Lutar fram huvudet, för att få blod ner till skallepärat, men det hjälpte inte heller... så jag fumlar med vattenstrålen, försöker skölja bort all duschkräm och balsam, samtidigt som det svartnar mer och mer för ögonen och jag känner att det blir jobbigare och jobbigare att andas. Rusar ut ur duschen och ställer mig och hyperväntilerar över tvättmaskinen. Känner omedelbart den friska luften mot mitt skinn och i mina lungor. Skönt! Men det hjälper inte. Synen är fortfarande väldigt blurrig och suddig och jag gör ett halvhjärtat försök att torka av mig lite... fötterna i alla fall. Är inte så smart att vara blöt om fötterna om man ska rusa på ett stengolv. Rusar in till vardagsrummet och slänger mig i fåtöljen som står där, och försöker kontrollera mina andetag. Känner hur det blir lättare att andas igen och att synen börjar stabiliseras igen, men huvudet snurrar fortfarande och jag känner mig fortfarande väldigt "lightheaded". Trots att jag inte är hungrig, inser jag att kroppen måste skrika efter något i magen. Har ju trots allt inte ätit på 17 timmar eller något i den stilen. Det är inte bra! Går ut till köket och tar det första jag ser... ett par pepparkakor, och går sedan tillbaka till fåtöljen. Direkt efter att den första är uppäten, känner jag hur det känns lite bättre. Måste bli bättre med att äta regelbundet. Borde i alla fall tagit något att äta när jag vaknade, och kunde sedan bäddat ner mig igen. Nu är väl inte pepparkakor att föredra att äta, men för stunden behövde jag få i mig snabba kolhydrater för att få upp blodsockret lite, och det fungerade bra.
Jag blir ju lite yr emellanåt, oftast för att jag reser mig för fort. Dock är det inte på långa vägar lika ofta numera, efter att jag slutat med mina blodtryckstabletter på eget bevåg. Det blev i alla fall en ordentlig frukost efter en stund, så nu känns allt finfint igen, men det är läskigt, när man är mitt uppe i det hela. Nu ska jag nog försöka fixa till lite senlunch. Får nog bli en snabblagad köttfärssås med pasta, samtidigt som jag karvar in ett memoria i mitt minne; "Sluta slarva med maten!!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar