Dag 1 i malmö

I torsdags gick flyget mot svensk mark. Jag hade knappt sovit någonting under natten, eftersom jag var rädd att försova mig. Klockan 5 gick jag upp, eftersom bussen till flygplatsen skulle avgå 7:15. Det var lite jobbigare än vad jag trodde att gå till busstationen... i alla fall med en väska på  30 kg i släptåg. Kom fram till stationen helt svettig och håret var trassligare än en trolls rufs. Och då händer det som hänt några gånger tidigare i samband med att jag ser fördjävlig ut... En afrikansk kille börjar prata med mig, på engelska som tur var. Han skulle ju naturligtvis också till flygplatsen, så han satte sig bredvid mig, i en övrigt relativt tom buss, och tjötade på hela de 50 minutrarna det tog till Bologna. Och till slut så kom det där.. de där kommentarerna. "Ja, när jag såg dig i morse, när jag skulle parkera bilen, så tyckte jag att du var otroligt vacker. Jag tänkte för mig själv åh, en sån vacker kvinna på runt 22 år" Jag hade ljugit om jag nu skrivit att jag inte gillade det, för det är väl klart man gillar att få uppmärksamhet. :) Men måste den uppmärksamheten alltid komma när man är helt genomsvettig eller febrig och känner sig allmänt död? Det kanske är något med mina rosor på kinderna som blossar upp i sådana lägen som drar till sig den typen av människor. Vem vet. :)

Flygresan gick jättebra, vi åkte i tid och inga hinder på vägen. Det var relativt lite folk på flyget också, så jag fick en hel tresitsrad för mig själv. Så trots att min plats var vid gången, flyttade jag in till fönstret så jag hade möjligheten att sitta och kika ut genom fönstret.
Kommer till slut fram till Malmö, och som förväntat är det snålblåst där. Och blåser det blir det ju automatiskt lite kyligare, så ja, jag tyckte det var kallt.

Jag checkade in på hotellet och sedan bar det ut på stan. Det stod julklappshandling och MAT på schemat. Började med ett par julklappar och gick sedan till favoritresturangen i Malmö och beställde den obligatoriska planksteken. Beställde utan pommes och fick frågan om jag ville ha extra mycket sallad i stället. Det ville jag absolut inte ha, eftersom jag inte skulle orka äta upp allt i vilket fall som helst. När jag sedan fick in min mat, såg jag till min förfäran att de lagt på hur mycket sallad som helst. Inte uppskattat! ;) Vid bordet bredvid mig satt en ensam man, som jag tyckte jag kände igen. Och ju mer jag kikade på honom desto säkrare blev jag på vem det var. Men det var först när han pratade med servitrisen som jag blev helt säker; Mannen bredvid mig var ingen mindre än låtskrivaren Fredrik Kämpe! :) Förmodligen satt han och jobbade eftersom han hade hörlurar på sig under hela måltiden. :) Han hade tydligen varit där och ätit dagen innan också, och beställt samma mat då (planka), så det är lite roligt att vi har samma favoritrestaurang i Malmö. :)

Efter maten fortsatte klapphandlandet en stund, sedan återvände jag till hotellet för att droppa av alla inhandlade grejor och sedan fortsatte färden till en av vännerna. Vi hade bestämt att vi skulle ha en vinkväll, där hon skulle fixa mina naglar och en massa tjöt. Det blev nästan så... ingen av oss drack särskillt mycket vin. Det brukar oftast bli så när vi bestämmer oss för att ha vinkvällar, att vi kanske tar ett glas. Måste ju vara ett tecken på att vi har så roligt tillsammans ändå, att vi inte behöver alkohol för att umgås. Hon håller på lite med mail-art och målar de mest fantastiska skapelser, så jag hade beställt geishor på mina naglar. Det tog lite längre tid än vad jag trott, så jag var inte på hotellet förrän vid halv tre på natten. Skulle inte bli mycket sömn denna natten heller alltså. Men resultatet blev fantastiskt. Idag däremot håller kanterna på att lossa, vilket inte är så ovanligt när det gäller mig och nagellack. Men geishorna i sig själva är fortfarande intakta. Hon brukar också blogga om sina skapelser, och bloggen kan ni finna genom att klicka här! Bilderna blev inte jättebra, då ljuset blänkte i naglarna oavsett om man tog med blixt eller inte. Men sjukt nöjd blev jag i alla fall. :)