torsdag 12 januari 2012

Att ta ansvar

Gårdagens utmaning handlade om att skriva om att ta ansvar. Jag var dock alldeles för seg för att "ta mitt ansvar" och skriva om det. ;)

Från barnsben har jag fått itutat mig att man ska ta sitt ansvar, man ska dra sitt strå till stacken typ. Man tar själv ansvar för sig själv och sina handlingar. Sunda värderingar. Däremot var det inte lika självklart att man också ansvarar för att ta hand om sin kropp... på olika sätt. Det var inget som var högt uttalat hemma i alla fall.

Vad gäller att ta ansvar för mig själv, har jag gjort det sedan jag var barn som sagt. I min viktkamp har jag ständigt tagit ansvar. På varenda diet jag provat, har jag tagit ett ansvar för att följa alla råd och äta den mat som föreskrivs. Men händer det inte mycket på vågen, eller att jag egentligen inte är överdrivet förtjust i maten jag ska äta, blir det lätt att jag tröttnar och slutar ta mitt ansvar, och återgår till det jag är bekant med.

Jag tog ansvar för att boka in en hälsoundersökning för snart två år sedan, där jag fick reda på att jag har en underpresterande sköldkörtel, och jag tog även mitt ansvar att boka in läkartid för att få medicin mot detta. Sedan kan jag tycka att det borde legat på "någons" ansvar att det borde kommit fram för länge sedan, eftersom att jag ändå sökt hjälp för min vikt vid ett antal tillfällen...

I samma veva peakade min vikt dessutom, och jag bad då att få en remiss ivägskickad till Landskrona för en utredning om operation. Det gjordes, men väntetiden för en utredning var två år, så i maj i år (2012) skulle jag få en tid att träffa en specialist. Jag försökte under det kommande året att gå ner i vikt själv, men när det blev klart med den stora förändringen om flytt till Italien, hade jag och sambon också ett allvarligt snack om att man kanske skulle göra en till stor förändring, när man ändå var på G, så att säga, och göra operationen privat, vilket dessutom skulle förkorta tiden. Sagt och gjort, jag bokade in ett möte och blev beviljad operation 1½ månad efter att mötet varit. Det kan tyckas vara väldigt snabbt, att jag inte fått tillräckligt med information om vad det skulle innebära och så vidare. Men även här hade jag tagit mitt ansvar. Under 5 års tid hade jag läst allt i min väg, och även letat reda på amerikanska studier i ämnet. Så jag visste mycket väl vad jag gav mig in på. Visst, jag hade inte den där "inställningstiden" där jag mentalt kunde ställa in mig på vad det var jag givit mig in på. Men är jag efterklock och ser tillbaka så ångrar jag det inte. Jag tror att det faktum att jag under eget ansvar letat rätt på all information jag kunde, inte bara om en typ av operation, utan tre eller fyra olika, gjorde att jag besatt en stor kunskap om olika tänkbara scenarion.

Nu när jag vart sleevad i lite mer än ett halvår, är ansvaret på mig själv att gå ner i vikt större än någonsin. Visst så glider man en del på operationen under de första 12-18 månaderna, och det är inget fel med det, men det är när man gått ner så mycket man vill och ska, som det största ansvaret börjar. Det är då helt upp till mig att behålla den vikten och att inte gå upp till stora siffror på vågen igen. Visst kan man pendla några kilon upp eller ner, men det hör ju till livet. Statistiskt sett är det många som misslyckas med just denna biten efter en operation. Jag tänker inte bli en del av den statistiken, utan jag tänker klara att hålla mig på min önskevikt, när jag nått den vill säga. Och det, är helt och hållet mitt ansvar att se till att det blir så också!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar