Vilken lättnad. Vågen visade faktiskt en viktnedgång, trots det faktum att det varit nästan 3 veckor med för god och för mycket mat. Dessutom ska jag nog inte väga mig på andras vågar, eftersom päronens våg visade uppgång, när jag ville se lite hur jag låg till efter två veckor utan vägning. Nej, det är min våg som gäller nu, och så är det dags att sätta igång att tänka ordentligt på maten igen.
En annan sak som är toppen, är att jag kan andas någorlunda normalt igen. Nu är jag ju förkyld, så det är lite tungt ändå, men det är inte på långa vägar lika tungt som det var i Sverige, och detta då till och med innan jag kutsattes för massa doggy-loggar och kissemissar. Det känns skönt. Då Kan jag lägga "puffarna" på hyllan för ett tag, tills det är dags att bege sig till Svea igen.
Menmen... idag är idag.. och sammanlagt är det nu 45,5 kg minus på vågen. Det går sakta men säkert framåt. Och det har faktiskt sambon påmint mig om, att statistikmässigt så går det lite långsammare med den metod av operation jag valt, än vad det gör vid en gastric bypass, men att man efter 18-24 månader kommer ikapp så att säga, så att viktminskningen kan bli lika stor i vilket fall. Och det hoppas jag verkligen på, så jag slipper den andra delen av den största operationen, där man kopplar bort riktigt mycket av tunntarmen. Känns som att jag vill ha mina tarmar orörda, men vi får väl se hur det blir i slutändan.
Hej o kul att du skriver om krabaten.
SvaraRaderaVår lilla prinsessa är förkyld men är underbar ändå.
Ja jag var en stolt pappa som gav alla tre en trisslott. Hur det gick för de andra vet jag inte men lite synd tycker jag om dig då vinstserien blev bruten.
Har nu länkat till din sida från Emeliebloggen.
Ha det så gott i Italien( är inte alls avundsjuk ;)
Emelies Pappa