torsdag 12 januari 2012

Något osynligt

Dagens uppmaning är att skriva om något osynligt... 

Jag har vid några tillfällen fått höra att jag har mediala talanger. Det är dock inget jag själv lagt märke till särskilt mycket. Men jag är övertygad om att det finns något osynligt runt omkring oss. Det finns oförklarliga saker som händer för mig emellanåt. Några exempel på detta: 

En oförklarlig doft som slår emot mig. En doft av nyplockade rosor känns det som, och det är ingen doft som finns vanligtvis hemma hos mig. Doften har slagit emot mig vid några tillfällen, och en av gångerna var det när jag precis låst upp dörren till min sambos lägenhet, då vi fortfarande var särbos, och den doften fanns definitivt inte något som påminde om hemma hos honom. Så trots doften så var det ändå något osynligt där. 

Något annat osynligt jag råkat ut för är att det känns som att någon "tar" på mig. Det känns precis som att någon lägger en hand på något ställe på kroppen, eller att någon håller om till exempel mina fötter. Vid dessa tillfällen blir det en enorm värme på precis det stället, nästan obehagligt varmt. Och det finns inget i närheten som skulle kunna orsaka denna plötsliga värmeökning...

En sista osynlig grej jag vart med om några gånger, är att det ibland känns som att jag går in i något, eller stöter emot något/något. Det är lite jobbigt, speciellt som man alltid är rätt medveten om vart man har sin kroppshydda när man är lite större, just för att inte gå in i saker eller personer. I vilket fall, har det hänt några gånger att jag backat in i något/någon och verkligen känt att det tar stopp där. När jag sedan vänt mig om, har det varken stått någon bakom mig, och det har vart minst en halvmeter till varuhyllan som stått bakom mig...

Lite spännande är det allt med allt detta osynliga runt omkring mig. Jag kanske skulle ta och försöka utveckla min medialitet så att jag kan få reda på vad det är för osynliga krafter jag har runt omkring mig. 

Jag kan förstå om folk nu anser att det är flum det jag skriver om, och jag respekterar det också... men för mig är det verkligt. 

2 kommentarer:

  1. Ja det är ju din verklighet.
    Men visst är det myska över sådant man inte kan beskriva för andra men som är verkligt för en själv.
    Jag själv har inga sådana tallanger men Nina o jag verkar ha en tankeöverföring för vi kan säga samma saker utan att ha pratat om det. Det händer rätt ofta.
    Känns rätt bra för vi vet då vad den andra tycker, oftast.
    Ha det gott

    SvaraRadera
  2. Ja, det är intressant. :) Jag och min sambo har ett sådant band också. Men det är ju som de säger också: Great minds think alike. ;) Men visst är det fashinerande.

    SvaraRadera