Det kan vara fruktansvärt frustrerande att inte förstå vad som sägs på italienska emellanåt. Idag ringde en snubbe på porttelefonen ute vid grinden och sa att han sökte mig, så jag släppte in honom och trodde såklart att han skulle ringa på entredörren också. Men det hände ingenting på typ 10 minuter, så jag sprang ner de 5 våningarna för att se vart snubben tog vägen. Finns ingen där nere. Passar på att hämta posten när jag ändå är nere vid entrén. Då har jag fått en lapp från posten att de vart och sökt mig, men ingen var hemma... WTF!! Jag var ju hemma! Jag trodde ju att de gjorde som DHL när de levererar paket; att de kommer upp till lägenhetsdörren. I morgon när de ringer ska jag säga att jag kommer ner, och rusa ner, så jag inte missar dem igen.
Det roliga är att jag inte väntat något paket förrän om 1-2 veckor, så leveransen har gått väldigt fort. Ja, självklart vet jag vad det är i paketet. Inte pga vad jag beställt, utan för hur namnet är stavat. Eftersom att bara sambons namn står på porttelefonen vid grinden, brukar jag alltid skriva antingen c/o och hans efternamn eller mitt efternamn / hans efternamn. På denna beställningen godtogs varken c/o eller /, så då fick det bli dubbelnamn helt enkelt; mitt efternamn - hans efternamn. Det ska bli så spännande i morgon i vilket fall. :)
onsdag 8 februari 2012
tv-spelsträning
Idag, efter 1½ månad, invigde äntligen jag vårt xbox 360 och kinecten. Ja, sambon har ju spelat en hel del på det, så helt oanvänt är det ju inte, men jag använde det för första gången. Kravet från min sida för att sambon skulle få skaffa ytterligare en leksak, var att vi i så fall skulle ha kinecten också, och det var helt okej med sambon. I samband med köpet av boxen, så köpte vi också två träningsspel till kinecten. Idag invigdes alltså ett av dem. Your self defend coach, eller nåt sånt hette det. Man ska alltså lära sig självförsvar. Och det var jätteroligt!! =D Tror att jag kan öva upp smidigheten ganska bra med det spelet.
Nu körde jag ju förvisso bara övningar när någon grabbar tag i en, men ändå. Det lär jag nog fortsätta med i alla fall några gånger i veckan. Det negativa var att i min iver att bläddra, tolkade kinecten det som att jag bekräftade valet, så jag fick göra vissa övningar flera gånger, eftersom det tydligen inte gick att backa. Menmen.. lite repetition är ju aldrig fel. :)
Nu är det nog dags att fixa lite mat tror jag. Tror jag gör det lätt för mig och äter gårdagens rester; biff, stekt aubergine, fetaost och sallad. Det blir gott för magen det. Vem vet, sedan kanske jag provar på det andra träningsspelet lite senare under dagen. :)
Nu körde jag ju förvisso bara övningar när någon grabbar tag i en, men ändå. Det lär jag nog fortsätta med i alla fall några gånger i veckan. Det negativa var att i min iver att bläddra, tolkade kinecten det som att jag bekräftade valet, så jag fick göra vissa övningar flera gånger, eftersom det tydligen inte gick att backa. Menmen.. lite repetition är ju aldrig fel. :)
Nu är det nog dags att fixa lite mat tror jag. Tror jag gör det lätt för mig och äter gårdagens rester; biff, stekt aubergine, fetaost och sallad. Det blir gott för magen det. Vem vet, sedan kanske jag provar på det andra träningsspelet lite senare under dagen. :)
tisdag 7 februari 2012
bröllopspost
Igår hade postgången kommit igång igen, efter en veckas frånvaro ungefär. Däribland kuverten låg ett litet rosa kuvert. Inbjudan till bästa vännens bröllop i början på maj. =D Ser verkligen fram emot det, trots att jag har åtagit mig att vara tärna och därmed bära en babyrosa klänning... menmen.. bara min bästa vän är lycklig så. :)
Nederst på inbjudan stod det "välkommen till kärlekens dag!" Och jag tror verkligen att det kommer bli en kärlekens dag. Brudparet är verkligen som gjorda för varandra. :)
Nederst på inbjudan stod det "välkommen till kärlekens dag!" Och jag tror verkligen att det kommer bli en kärlekens dag. Brudparet är verkligen som gjorda för varandra. :)
vikt-ig tisdag
Då var det tisdag igen, och rapporteringsdag när det gäller vikten. Vågen visade idag ett minus på 1,2 kg. En helt okej vecka med andra ord. Totalt är det nu 49,3 kg jag har betat av, och jag närmar mig så sakterliga 50-strecket. Om bara 2 hg (!) så har jag gått ner hälften av min övervikt. =D
Men det är inte bara det faktum att jag är inne på mitt femtionde kilo, som jag är glad över. Jag kan även konstatera att jag nu ligger under bmi 40 (39,8) för att vara exakt, och bmi över 40 var tidigare gränsen för att man skulle bli godkänd för en operation. Vad jag förstått eller kunnat utläsa, har dock gränsen numera ändrats till bmi över 35, men ändå. Det innebär också att jag har sänkt mitt bmi med 15,7 enheter, och det är rätt mycket faktiskt.
Jag fick en komplimang i fredags på ärtsoppekvällen, av en av tetra-snubbarna. Han påpekade att jag gått ner i vikt sedan vi sågs senast, och eftersom vi sågs i början på november tror jag, så har det ju hänt lite grann. Han sa att det syntes ganska väl i alla fall. :) Blev faktiskt glad av det lilla. :)
Nähä.. om jag kanske skulle ta och trotsa det massiva snöfallet och bege mig ut för att se om posten är öppen, så jag kan betala ett par räkningar... om de ens kan betalas på posten... :)
Men det är inte bara det faktum att jag är inne på mitt femtionde kilo, som jag är glad över. Jag kan även konstatera att jag nu ligger under bmi 40 (39,8) för att vara exakt, och bmi över 40 var tidigare gränsen för att man skulle bli godkänd för en operation. Vad jag förstått eller kunnat utläsa, har dock gränsen numera ändrats till bmi över 35, men ändå. Det innebär också att jag har sänkt mitt bmi med 15,7 enheter, och det är rätt mycket faktiskt.
Jag fick en komplimang i fredags på ärtsoppekvällen, av en av tetra-snubbarna. Han påpekade att jag gått ner i vikt sedan vi sågs senast, och eftersom vi sågs i början på november tror jag, så har det ju hänt lite grann. Han sa att det syntes ganska väl i alla fall. :) Blev faktiskt glad av det lilla. :)
Nähä.. om jag kanske skulle ta och trotsa det massiva snöfallet och bege mig ut för att se om posten är öppen, så jag kan betala ett par räkningar... om de ens kan betalas på posten... :)
måndag 6 februari 2012
skavda fötter...
Alltså... jag fattar inte vad det är för fel på mina fötter, ja, förutom att de är stora och breda då. Men av någon anledning har jag jättelätt för att få skoskav. Förra vintern skavdes i princip hela hälen bort från min högerfot, av vinterkängorna. Nu när åtskilliga kilon är borta, har fötterna blivit lite mindre, men ändå får jag skoskav, fast denna gång på vänsterfoten. Och vänsterfötter ska ju i regel vara något mindre än högerfoten. Jag hade till och med skoskavsplåster på hälen, eftersom att jag skavde upp lite senast jag var ute och promenerade, men ändå lyckades jag alltså få blåsor. Jäkla skit alltså!! Och nej, skorna är varken för små eller för stora. De sitter perfekt. Men jag måste väl röra foten på något konstigt sätt, eller något i den stilen.
Nåväl, jag fick både motion och styrketräning idag, då det blev att knata iväg till affären och veckohandla. Och det var ju lite lättare att ta sig fram idag, när det inte vräkte ner snö och det faktiskt fanns upptrampade gångar på trottoarerna. Och det var ju positivt. :)
Nåväl, jag fick både motion och styrketräning idag, då det blev att knata iväg till affären och veckohandla. Och det var ju lite lättare att ta sig fram idag, när det inte vräkte ner snö och det faktiskt fanns upptrampade gångar på trottoarerna. Och det var ju positivt. :)
söndag 5 februari 2012
Vart tog helgen vägen?
Den här helgen har bara försvunnit i intet känns det som. Gårdagen speciellt. Det blev några maskiner tvätt, men annars hände ingenting och ändå försvann dagen fort som attan.
Just nu sitter jag och kollar på star wars - phantom menace och stinker vitlök. Svängde ihop en guacamole till mina biffar och zuccinipasta, och jag hade lite för mycket vitlök i jämförelse med alla andra ingredienser. Men det spelar inte så stor roll. Det är ändå ingen som kan ha ont av det. Tror att just guacamole har blivit en av mina favoritgrejor. I synnerhet när jag gjort den själv. :)
Middagen såg ut så här, och proportionsmässigt blev det nog lite för mycket guacamole... men det smakade väldigt gott. :) Den ser dock inte så himla rolig ut på bilden, men det måste vart blixten eller nåt... för den var faktiskt rätt grön i verkligheten.
Det har retat en del i halsen nu i helgen, så jag hoppas innerligt att jag inte åker på ännu en förkylning. Känner inte riktigt för det faktiskt.
I morgon blir det att ta sig till affären för att handla hem mat för veckan, så det blir att räkna med en ordentlig promenad på 4-5 km. :)
Just nu sitter jag och kollar på star wars - phantom menace och stinker vitlök. Svängde ihop en guacamole till mina biffar och zuccinipasta, och jag hade lite för mycket vitlök i jämförelse med alla andra ingredienser. Men det spelar inte så stor roll. Det är ändå ingen som kan ha ont av det. Tror att just guacamole har blivit en av mina favoritgrejor. I synnerhet när jag gjort den själv. :)
Middagen såg ut så här, och proportionsmässigt blev det nog lite för mycket guacamole... men det smakade väldigt gott. :) Den ser dock inte så himla rolig ut på bilden, men det måste vart blixten eller nåt... för den var faktiskt rätt grön i verkligheten.
Det har retat en del i halsen nu i helgen, så jag hoppas innerligt att jag inte åker på ännu en förkylning. Känner inte riktigt för det faktiskt.
I morgon blir det att ta sig till affären för att handla hem mat för veckan, så det blir att räkna med en ordentlig promenad på 4-5 km. :)
fredag 3 februari 2012
Ärtsoppekväll
Nu är jag precis hemkommen. Jag blev upphämtad vid 18-tiden av en av sambons kollegor, för att tillbringa en kväll i svenska ärtsoppans tecken. Kollegan hade bjudit in till ärtsoppskväll, så det var en hel drös med tetrafolk... och så jag. Sambon skulle ju också följt med, men han packade sin väska och stack till USA i förmiddags. Menmen.. jag klarade mig bra ändå. Åt nog liite för mycket bara, för jag blev helt slut efter måltiden. Att jag sedan fått i mig ett par caiparinhas och ett par glas lambrusco hör säkert inte dit. Men det var en trevlig kväll trots allt och mycket god mat. Fick till och med skjuts ända till grindarna i mitt bostadsområde. Inte så dåligt det, med tanke på att den jag fick skjuts av bor typ 7 minuter bort om man går. :) Lär nog sova gott i natt efter all alkohol i alla fall.. :)
Grattis mamma!
Idag är det ingen vanlig dag, för det är mammas födelsedag!
Idag fyller min mamma pensionär. Vi passade på att "fira" henne i samband med att vi var i Skövde på min födelsedag. Hon fick en surfplatta av oss (sambon och mig samt min syster) i födelsedagspresent, så att hon kan dels hänga med här på bloggen och sedan även spela wordfeud, samt maila och skypa om hon vill (möjligheten finns). Kanske skulle skapa ett facebook-konto till henne också.. *hehe*
Vi sa till henne när hon känns sig lite för på plattan med vår guidning, att det är bra om hon petar och trycker och testar sig fram själv. Hon kan inte förstöra den på något sätt, och skulle hon råka ändra på något, så går det mesta att ändra tillbaka. Det verkar som hon tog till sig de orden, för i helgen ringde hon hit och sa att hon inte hade något internet, trots att allt som skulle lysa på det mobila bredbandet och routern lyste som det skulle. Det visade sig att hon kommit åt att sätta plattan i flygläge, men med lite guidning (när vi äntligen fick fram vad som var fel) så fixade hon att sätta igång det helt själv. :) Tycker det är jätteroligt att lilla mamma, som inte vart intresserad av varken dator eller internet förut, ändå verkar tycka att det är lite roligt med tekniken i alla fall.
Nåja, eftersom att jag vet att jag har fått en ny läsare nu mera, vill jag bara passa på att hurra för henne också. Ett fyrfaldigt leve för mamma på pensionsdagen! Hon leve! Hurra, hurra, hurra, hurraaaaa!
Idag fyller min mamma pensionär. Vi passade på att "fira" henne i samband med att vi var i Skövde på min födelsedag. Hon fick en surfplatta av oss (sambon och mig samt min syster) i födelsedagspresent, så att hon kan dels hänga med här på bloggen och sedan även spela wordfeud, samt maila och skypa om hon vill (möjligheten finns). Kanske skulle skapa ett facebook-konto till henne också.. *hehe*
Vi sa till henne när hon känns sig lite för på plattan med vår guidning, att det är bra om hon petar och trycker och testar sig fram själv. Hon kan inte förstöra den på något sätt, och skulle hon råka ändra på något, så går det mesta att ändra tillbaka. Det verkar som hon tog till sig de orden, för i helgen ringde hon hit och sa att hon inte hade något internet, trots att allt som skulle lysa på det mobila bredbandet och routern lyste som det skulle. Det visade sig att hon kommit åt att sätta plattan i flygläge, men med lite guidning (när vi äntligen fick fram vad som var fel) så fixade hon att sätta igång det helt själv. :) Tycker det är jätteroligt att lilla mamma, som inte vart intresserad av varken dator eller internet förut, ändå verkar tycka att det är lite roligt med tekniken i alla fall.
Nåja, eftersom att jag vet att jag har fått en ny läsare nu mera, vill jag bara passa på att hurra för henne också. Ett fyrfaldigt leve för mamma på pensionsdagen! Hon leve! Hurra, hurra, hurra, hurraaaaa!
Virkprojekt
Under gårdagen inledde jag ett nytt virkprojekt med mina nya fina virknålar i trä, som dessutom är så fiffiga att de är dubbelkrokiga, så det sitter en storlek i ena änden och en annan storlek i andra änden. Nu var det bara ett problem. Ett ganska stort problem. Jag skulle använda den minsta virknålen, en 3 mm nål, och jag vet inte om jag är alldeles för stark i nyporna eller om jag virkar på något konstigt sätt, men krokdelen gick av! Eftersom skillnaden på krokarna är 0,5 mm, så vände jag helt sonika på nålen och fortsatte med den andra kroken. Tror ni inte att den kroken också gick av? Joodå! Vilken jäkla skit alltså! Har kommit fram till att små storlekar på virknål ska i fortsättningen vara si stål eller liknande material för min del! Ska försöka se om jag kan hitta sådana där ergonomiska virknålar. De borde väl hålla i alla fall kan man tycka. Projektet jag håller på med är i alla fall en liten duk. Får väl se hur den blir i slutändan...
torsdag 2 februari 2012
snö, snö, snö
Idag blev det en extra sovmorgon, då jag mer eller mindre tvingades upp innan sju för att försöka hjälpa sambon att komma iväg till jobbet. Vår innergård är varken skottad eller plogad så han hade fastnat med bilen. Det var bara att sätta igång att putta. Det tog sin lilla stund, men han lyckades puttra iväg tillslut. För min del blev det att krypa ner i sängen en stund till. Sov visst lite längre än vad jag räknat med, då jag slog upp ögonen ett par minuter efter 11 igen.
Jag hoppas verkligen sambon kommer iväg och kan köpa snökedjor idag, så jag slipper att gå ut och putta in bilen i garaget idag igen, för det fick jag ju göra igår när sambon kom hem. Snökedjor skulle ju hjälpa endel i alla fall. Fast vem vet.. det stora köpcentrat i närheten av hans jobb kanske har stängt. Det fick jag höra att de hade igår, och anledningen var för att det snöade...
Jag hade nog inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att det kunde vara sådant här väder här, trots att vi bor i den norra delen av Italien. Börjar lite smått misstänka att jag är någon form av snömagnet. ;) Men när vi flyttade ner till Skåne, så fick man höra om hur milda vintrarna var, det hade knappt varit någon snö på 10 år där nere... Kommer inte ihåg hur det var första vintern... men vintrarna 09-10 och 10-11 var inte att leka med. Det kom hur mycket snö som helst, och kallt som satan var det emellanåt. Kävlinge var i och för sig väldigt bra på snöröjning, men Malmö till exempel var katastrof. Och efter vad jag såg igår på min promenad, känns Modena mer som Malmö än som Kävlinge när det gäller snöröjningen...
Jag hoppas verkligen sambon kommer iväg och kan köpa snökedjor idag, så jag slipper att gå ut och putta in bilen i garaget idag igen, för det fick jag ju göra igår när sambon kom hem. Snökedjor skulle ju hjälpa endel i alla fall. Fast vem vet.. det stora köpcentrat i närheten av hans jobb kanske har stängt. Det fick jag höra att de hade igår, och anledningen var för att det snöade...
Jag hade nog inte i min vildaste fantasi kunnat föreställa mig att det kunde vara sådant här väder här, trots att vi bor i den norra delen av Italien. Börjar lite smått misstänka att jag är någon form av snömagnet. ;) Men när vi flyttade ner till Skåne, så fick man höra om hur milda vintrarna var, det hade knappt varit någon snö på 10 år där nere... Kommer inte ihåg hur det var första vintern... men vintrarna 09-10 och 10-11 var inte att leka med. Det kom hur mycket snö som helst, och kallt som satan var det emellanåt. Kävlinge var i och för sig väldigt bra på snöröjning, men Malmö till exempel var katastrof. Och efter vad jag såg igår på min promenad, känns Modena mer som Malmö än som Kävlinge när det gäller snöröjningen...
onsdag 1 februari 2012
Snöigt värre
Bilden ovan skulle kunna vara tagen i Malmö förra vintern. Men det är den inte. Den är tagen för ungefär 3 timmar sedan några hundra meter hemifrån. Det har kommit sjukt mycket snö alltså.. runt 2 decimeter... på ETT dygn! Och eftersom det fortfarande snöar, blir det väl ytterligare centimeter på det som redan ligger. När det väl snöar så kommer det tydligen ordentligt i alla fall... En sak är ju positivt... jag fick användning för mina vinterkängor i alla fall. Blev en promenad på 5 km i det snötäckta Modena. Jag skulle bort till Lidl och äntligen handla mina grönsaker, och den affären ligger 2,5 - 3 km från vårt hem. Sedan blev det att jag fortsatte att gå den uppmätta rundan tillbaka hem. Nu blir det till att fixa lite lunch... lite sen lunch i och för sig, men det blev bara ett mellanmål efter promenaden, så nu är det allt dags att äta lite ordentlig mat. Fisksoppa står på matschemat nu till lunchen. Det blir nog fint det. :)
tisdag 31 januari 2012
Viktdag
Det var ju viktdag idag igen. Och då mina viktdagar vart lite rubbade nu de senaste två veckorna hade jag min senaste vägning i lördags morse, och vågen visade då att jag ätit och druckit gott under de två veckor i Malmö. Hade nog en hel del vätska i kroppen också... men i vilket fall. Vågen visade då första uppgången sedan jag började väga mig. +1.1 kg.
Idag var det dessto roligare siffror på vågen. Sedan jag kom hem igen har jag gått ner 1,6 kg. Alltså -1,6 sedan i lördags. Det måste ju vart en del vätska som sagt. Men nu är totala minuset 48,1 kg. Det tar verkligen tid att nå de där 50 kilona jag suktat efter i några veckor nu... men skam den som ger sig. Förr eller senare kommer femman och nollan, det är bara en tidsfråga, men eftersom allt gått så smidigt under sommaren och hösten, kan jag nog känna att jag är lite otålig med delen att se bra resultat varje vecka. Fartblind och bortskämd... Nåja.. Är otroligt glad över dagens siffror i alla fall. :)
Idag var det dessto roligare siffror på vågen. Sedan jag kom hem igen har jag gått ner 1,6 kg. Alltså -1,6 sedan i lördags. Det måste ju vart en del vätska som sagt. Men nu är totala minuset 48,1 kg. Det tar verkligen tid att nå de där 50 kilona jag suktat efter i några veckor nu... men skam den som ger sig. Förr eller senare kommer femman och nollan, det är bara en tidsfråga, men eftersom allt gått så smidigt under sommaren och hösten, kan jag nog känna att jag är lite otålig med delen att se bra resultat varje vecka. Fartblind och bortskämd... Nåja.. Är otroligt glad över dagens siffror i alla fall. :)
31 jan = helgdag
Så här ser det ut här nere i Modena idag. Och för de som inte ser det på bilden; det snöar. Snöar ganska mycket till och med. :) Ligger det kvar, så får sambon ta det riktigt lugnt i morgon när han ska till jobbet. Vi har nämligen bara sommardäck på bilen, och vinterdäcken är kvar i Sverige...
Idag är det en av Italiens märkliga helgdagar... eller Italiens förresten. Det är tydligen bara här i antingen Modena-provinsen eller regionen Emilia-Romagna som det är helgdag. Tydligen är det som så att man firar att Hannibal under "second punic war" (andra puniska (?) kriget), marscherade rakt igenom provinsen utan att förstöra eller kriga med befolkningen. Anledningen sägs vara att det var så tät dimma att han missade bebyggelse, och bara gick rakt igenom provinsen. Det är ju fortfarande viktigt att fira en sådär nästan 2250 år senare. Och av denna anledning är sambon hemma från jobbet idag. :)
 |
| Utsikt från sovrumsfönstren: Snöar för fullt i Modena. |
Idag är det en av Italiens märkliga helgdagar... eller Italiens förresten. Det är tydligen bara här i antingen Modena-provinsen eller regionen Emilia-Romagna som det är helgdag. Tydligen är det som så att man firar att Hannibal under "second punic war" (andra puniska (?) kriget), marscherade rakt igenom provinsen utan att förstöra eller kriga med befolkningen. Anledningen sägs vara att det var så tät dimma att han missade bebyggelse, och bara gick rakt igenom provinsen. Det är ju fortfarande viktigt att fira en sådär nästan 2250 år senare. Och av denna anledning är sambon hemma från jobbet idag. :)
Ett avbrott
Detta är ju lite intressant, då jag haft ett avbrott i bloggandet under Sverige-besöket. Idag ska man alltså skriva om ett avbrott.
Det känns som att jag är en person vars liv är fullt av avbrott. Jag har nog lite svårt att slutföra allt jag börjar med. De i min närhet håller nog fullt och hållet med om detta påstående. Bland annat så har jag ju en c-uppsats (ex-jobb) som väntar på att bli skrivet. Tyckte ju att jag skulle skriva om något helt annat än vad jag börjat med, 3 veckor innan redovisning i maj -11. Och eftersom det var mycket som hände i den perioden, var det också som så att ex-jobbet blev lidande. Jag har fortfarande ett avbrott, men ska ta tag i det nu igen, så jag förhoppningsvis kan redovisa det i maj detta år i stället.
Jag har också avbrott i andra grejor, exempelvis italienskakursen... Det är tänkt att jag ska skriva in mig igen, så att jag inte glömmer bort det lilla jag lyckats lära mig, men även där är tillfälligt-avbrottsskylten uppsatt. Likaså har jag en hel drös med böcker som är halvläsna, som bara väntar på att bli slutförda.
"Drömkroppen" väntar ju också på att få träda fram, men det är i alla fall ett pågående projekt, även om vågen inte vart så positiv på ett tag.
Detta år är i alla fall ett slutförandets år, så jag ska slänga bort den där tillfälligt-avbrottsskylten och slutföra mina påbörjade projekt. Kanske inte alla på en gång, men beta av dem, ett i taget. :)
Det känns som att jag är en person vars liv är fullt av avbrott. Jag har nog lite svårt att slutföra allt jag börjar med. De i min närhet håller nog fullt och hållet med om detta påstående. Bland annat så har jag ju en c-uppsats (ex-jobb) som väntar på att bli skrivet. Tyckte ju att jag skulle skriva om något helt annat än vad jag börjat med, 3 veckor innan redovisning i maj -11. Och eftersom det var mycket som hände i den perioden, var det också som så att ex-jobbet blev lidande. Jag har fortfarande ett avbrott, men ska ta tag i det nu igen, så jag förhoppningsvis kan redovisa det i maj detta år i stället.
Jag har också avbrott i andra grejor, exempelvis italienskakursen... Det är tänkt att jag ska skriva in mig igen, så att jag inte glömmer bort det lilla jag lyckats lära mig, men även där är tillfälligt-avbrottsskylten uppsatt. Likaså har jag en hel drös med böcker som är halvläsna, som bara väntar på att bli slutförda.
"Drömkroppen" väntar ju också på att få träda fram, men det är i alla fall ett pågående projekt, även om vågen inte vart så positiv på ett tag.
Detta år är i alla fall ett slutförandets år, så jag ska slänga bort den där tillfälligt-avbrottsskylten och slutföra mina påbörjade projekt. Kanske inte alla på en gång, men beta av dem, ett i taget. :)
måndag 30 januari 2012
Segis
Idag känner jag mig riktigt seg... Men har ändå pysslat lite här hemma och vart en sväng till närmaste affär och handlat lite. Måste säga att det är lite småjobbigt att man inte kan få tag på sådana där basala varor som gurka och avokado hur lätt som helst här i Italien. Får ta en sväng till Lidl i morgon, för de brukar ju ha gurka i alla fall. Förhoppningsvis har de även avokado...
Annars har det inte hänt så mycket under dagen... spelar mitt wordfeud. Vi har fått mamma att börja spela, och hon ger både mig och sambon motstånd så det skriker om det. Och det är riktigt roligt. :)
Just det.. glömde ju berätta. Jag fick en sån där lampa som jag velat ha i 10 år, i födelsedagspresent. =D En lampa som ser ut som en glödlampa. Har för mig att det finns en bild längre ner på bloggen. Dessvärre fick jag ju inte med mig den hem, eftersom den är rätt stor, men i juni kommer den med hem, när sambon passar på att ta bilen upp till Sverige. Jag kommer redan att befinna mig i någon del av Sverige då, så han får åka ensam upp och så följer jag med ner igen sedan. :)
Nähä... om man kanske skulle börja preparera maten, så att det bara är att slänga in allt i ugnen sedan. Misstänker att sambon snart är ganska hungrig...
Annars har det inte hänt så mycket under dagen... spelar mitt wordfeud. Vi har fått mamma att börja spela, och hon ger både mig och sambon motstånd så det skriker om det. Och det är riktigt roligt. :)
Just det.. glömde ju berätta. Jag fick en sån där lampa som jag velat ha i 10 år, i födelsedagspresent. =D En lampa som ser ut som en glödlampa. Har för mig att det finns en bild längre ner på bloggen. Dessvärre fick jag ju inte med mig den hem, eftersom den är rätt stor, men i juni kommer den med hem, när sambon passar på att ta bilen upp till Sverige. Jag kommer redan att befinna mig i någon del av Sverige då, så han får åka ensam upp och så följer jag med ner igen sedan. :)
Nähä... om man kanske skulle börja preparera maten, så att det bara är att slänga in allt i ugnen sedan. Misstänker att sambon snart är ganska hungrig...
söndag 29 januari 2012
Gastronomiska veckor
Nu har man varit hemma i Italien i ett par dagar efter nästan 2 veckor i Sverige. Så nu är det dags att ta tag i maten igen efter att ha ätit ute i 13 dagar, både till lunch och middag. Nu har maten i och för sig inte varit den absolut sämsta, men ändå. Jensens böfhus blev en av mina favoriter. Hittade en maträtt som passade precis lagom för min lilla mage; deras "fitnesskyckling". Bilden nedan visar hur min tallrik såg ut efter ett sådant mål. Det händer i princip aldrig numera när man äter ute att tallriken nästan är helt tom. Runt 100 gram kyckling och lite rostade grönsaker. Perfekt size!
Annars blev det varmrökt lax en dag (sååå gott), ärtsoppa en dag och skånsk kalops en dag. Jag har ingen aning om vad skillnaden mellan vanlig kalops och skånsk kalops, men jag har en misstanke om att antalet pepparkorn kan vara en av dem... Är inte van vid en tallrik kalops där man tröttnar på att räkna pepparkorn när man kommit till 30... Det man ser på bilden (om man förstorar den) är bara en bråkdel liksom...
Helgen tillbringades i Skövde, där jag passade på att fylla 30+. Även där var det utemat som gällde, då jag tyckte att mamma skulle få en helg utan matlagning. Det blev en liten familjesammanslutning på stammisstället till födelsedagslunch hem till mamma efteråt för lite tårta. Blev en liten bit för min del, och den var riktigt god. Frisk i smaken av citron och inte så himla söt. Supergod var den i alla fall. :)
På kvällen bar det ut till centrum och till en trevlig restaurang med syster och bästa vännerna. Hade en verkligt underbar kväll med mycket skratt och prat. Det fastställdes vissa saker under denna kväll också, och det ska bli intressant att se personers reaktioner sedan när det är dags att avslöja detta. *hehe* Kan ju säga att det inte är något för min del som fastställts utan för vännernas.
Väl tillbaka i Malmö blev det faktiskt hemlagad mat en dag, då vi åkte över till vänner en kväll. En annan tillbringades med homiesarna från klassen i Malmö. Även det var en supertrevlig kväll. :)
Men nu är det i alla fall skönt att vara hemma igen, där man själv kan styra över maten igen. :) Borta bra, äta ute är nice, men hemma är ändå alltid bäst! :)
Annars blev det varmrökt lax en dag (sååå gott), ärtsoppa en dag och skånsk kalops en dag. Jag har ingen aning om vad skillnaden mellan vanlig kalops och skånsk kalops, men jag har en misstanke om att antalet pepparkorn kan vara en av dem... Är inte van vid en tallrik kalops där man tröttnar på att räkna pepparkorn när man kommit till 30... Det man ser på bilden (om man förstorar den) är bara en bråkdel liksom...
Helgen tillbringades i Skövde, där jag passade på att fylla 30+. Även där var det utemat som gällde, då jag tyckte att mamma skulle få en helg utan matlagning. Det blev en liten familjesammanslutning på stammisstället till födelsedagslunch hem till mamma efteråt för lite tårta. Blev en liten bit för min del, och den var riktigt god. Frisk i smaken av citron och inte så himla söt. Supergod var den i alla fall. :)
På kvällen bar det ut till centrum och till en trevlig restaurang med syster och bästa vännerna. Hade en verkligt underbar kväll med mycket skratt och prat. Det fastställdes vissa saker under denna kväll också, och det ska bli intressant att se personers reaktioner sedan när det är dags att avslöja detta. *hehe* Kan ju säga att det inte är något för min del som fastställts utan för vännernas.
Väl tillbaka i Malmö blev det faktiskt hemlagad mat en dag, då vi åkte över till vänner en kväll. En annan tillbringades med homiesarna från klassen i Malmö. Även det var en supertrevlig kväll. :)
Men nu är det i alla fall skönt att vara hemma igen, där man själv kan styra över maten igen. :) Borta bra, äta ute är nice, men hemma är ändå alltid bäst! :)
fredag 13 januari 2012
Wordfeud
Sådant här händer ju inte allt för ofta... första ordet = 216 poäng. =D Bra start där! :) Är det någon som vill spela, så är det bara att lägga till mig. mitt spelnamn är anjapaa
Dagens projekt
Det har varit en vecka i GI-matens tecken, och idag var inget undantag. Och jag måste säga att det var underbart gott. Det blev ungsstekt kalkonfilé, sallad på spenat, avokado och inlagd paprika, samt lite ris (och eftersom det var basmati, så var inte det fullskaligt GI.. men strunt samma). Till detta var det också en sås på grekisk yoghurt, kiwi och persilja. Skulle egentligen vart creme fraich, men det är inte så lätt att få tag på det här nere i italien har jag märkt, så yoghurt fick det bli i stället, och det var inget fel på det heller. Och det smakade sååå gott. Friskt och fräscht. Mums! Sambon klagade ju inte heller direkt. Han tog ju till och med om mat. Det är alltid ett gott tecken på att maten är god. ;)
Det blev dessutom ett litet virkningsprojekt idag. Virkade en "liten" blomma, eller mer exakt en ros. Tänkte se om jag kan fixa någon stjälk till den också, men har inget tjockt grönt eller brunt garn hemma, så får fixa det i Malmö nästa vecka i så fall. Tänkte nämligen ge bort den som en liten present.. förmodligen till mamma.. men vi får väl se. :) Så här ser den ut i alla fall... lila ros. :)
Det blev dessutom ett litet virkningsprojekt idag. Virkade en "liten" blomma, eller mer exakt en ros. Tänkte se om jag kan fixa någon stjälk till den också, men har inget tjockt grönt eller brunt garn hemma, så får fixa det i Malmö nästa vecka i så fall. Tänkte nämligen ge bort den som en liten present.. förmodligen till mamma.. men vi får väl se. :) Så här ser den ut i alla fall... lila ros. :)
 |
| En virkad ros.. till mamma kanske? |
Min frukost
Detta blev det till frukost idag. 1 dl grekisk yoghurt, en halv kiwi och typ en halv deciliter björnbär. Fräscht och smarrigt. =D
torsdag 12 januari 2012
Något osynligt
Dagens uppmaning är att skriva om något osynligt...
En oförklarlig doft som slår emot mig. En doft av nyplockade rosor känns det som, och det är ingen doft som finns vanligtvis hemma hos mig. Doften har slagit emot mig vid några tillfällen, och en av gångerna var det när jag precis låst upp dörren till min sambos lägenhet, då vi fortfarande var särbos, och den doften fanns definitivt inte något som påminde om hemma hos honom. Så trots doften så var det ändå något osynligt där.
Något annat osynligt jag råkat ut för är att det känns som att någon "tar" på mig. Det känns precis som att någon lägger en hand på något ställe på kroppen, eller att någon håller om till exempel mina fötter. Vid dessa tillfällen blir det en enorm värme på precis det stället, nästan obehagligt varmt. Och det finns inget i närheten som skulle kunna orsaka denna plötsliga värmeökning...
En sista osynlig grej jag vart med om några gånger, är att det ibland känns som att jag går in i något, eller stöter emot något/något. Det är lite jobbigt, speciellt som man alltid är rätt medveten om vart man har sin kroppshydda när man är lite större, just för att inte gå in i saker eller personer. I vilket fall, har det hänt några gånger att jag backat in i något/någon och verkligen känt att det tar stopp där. När jag sedan vänt mig om, har det varken stått någon bakom mig, och det har vart minst en halvmeter till varuhyllan som stått bakom mig...
Lite spännande är det allt med allt detta osynliga runt omkring mig. Jag kanske skulle ta och försöka utveckla min medialitet så att jag kan få reda på vad det är för osynliga krafter jag har runt omkring mig.
Jag kan förstå om folk nu anser att det är flum det jag skriver om, och jag respekterar det också... men för mig är det verkligt.
Att ta ansvar
Gårdagens utmaning handlade om att skriva om att ta ansvar. Jag var dock alldeles för seg för att "ta mitt ansvar" och skriva om det. ;)
Från barnsben har jag fått itutat mig att man ska ta sitt ansvar, man ska dra sitt strå till stacken typ. Man tar själv ansvar för sig själv och sina handlingar. Sunda värderingar. Däremot var det inte lika självklart att man också ansvarar för att ta hand om sin kropp... på olika sätt. Det var inget som var högt uttalat hemma i alla fall.
Vad gäller att ta ansvar för mig själv, har jag gjort det sedan jag var barn som sagt. I min viktkamp har jag ständigt tagit ansvar. På varenda diet jag provat, har jag tagit ett ansvar för att följa alla råd och äta den mat som föreskrivs. Men händer det inte mycket på vågen, eller att jag egentligen inte är överdrivet förtjust i maten jag ska äta, blir det lätt att jag tröttnar och slutar ta mitt ansvar, och återgår till det jag är bekant med.
Jag tog ansvar för att boka in en hälsoundersökning för snart två år sedan, där jag fick reda på att jag har en underpresterande sköldkörtel, och jag tog även mitt ansvar att boka in läkartid för att få medicin mot detta. Sedan kan jag tycka att det borde legat på "någons" ansvar att det borde kommit fram för länge sedan, eftersom att jag ändå sökt hjälp för min vikt vid ett antal tillfällen...
I samma veva peakade min vikt dessutom, och jag bad då att få en remiss ivägskickad till Landskrona för en utredning om operation. Det gjordes, men väntetiden för en utredning var två år, så i maj i år (2012) skulle jag få en tid att träffa en specialist. Jag försökte under det kommande året att gå ner i vikt själv, men när det blev klart med den stora förändringen om flytt till Italien, hade jag och sambon också ett allvarligt snack om att man kanske skulle göra en till stor förändring, när man ändå var på G, så att säga, och göra operationen privat, vilket dessutom skulle förkorta tiden. Sagt och gjort, jag bokade in ett möte och blev beviljad operation 1½ månad efter att mötet varit. Det kan tyckas vara väldigt snabbt, att jag inte fått tillräckligt med information om vad det skulle innebära och så vidare. Men även här hade jag tagit mitt ansvar. Under 5 års tid hade jag läst allt i min väg, och även letat reda på amerikanska studier i ämnet. Så jag visste mycket väl vad jag gav mig in på. Visst, jag hade inte den där "inställningstiden" där jag mentalt kunde ställa in mig på vad det var jag givit mig in på. Men är jag efterklock och ser tillbaka så ångrar jag det inte. Jag tror att det faktum att jag under eget ansvar letat rätt på all information jag kunde, inte bara om en typ av operation, utan tre eller fyra olika, gjorde att jag besatt en stor kunskap om olika tänkbara scenarion.
Nu när jag vart sleevad i lite mer än ett halvår, är ansvaret på mig själv att gå ner i vikt större än någonsin. Visst så glider man en del på operationen under de första 12-18 månaderna, och det är inget fel med det, men det är när man gått ner så mycket man vill och ska, som det största ansvaret börjar. Det är då helt upp till mig att behålla den vikten och att inte gå upp till stora siffror på vågen igen. Visst kan man pendla några kilon upp eller ner, men det hör ju till livet. Statistiskt sett är det många som misslyckas med just denna biten efter en operation. Jag tänker inte bli en del av den statistiken, utan jag tänker klara att hålla mig på min önskevikt, när jag nått den vill säga. Och det, är helt och hållet mitt ansvar att se till att det blir så också!
Från barnsben har jag fått itutat mig att man ska ta sitt ansvar, man ska dra sitt strå till stacken typ. Man tar själv ansvar för sig själv och sina handlingar. Sunda värderingar. Däremot var det inte lika självklart att man också ansvarar för att ta hand om sin kropp... på olika sätt. Det var inget som var högt uttalat hemma i alla fall.
Vad gäller att ta ansvar för mig själv, har jag gjort det sedan jag var barn som sagt. I min viktkamp har jag ständigt tagit ansvar. På varenda diet jag provat, har jag tagit ett ansvar för att följa alla råd och äta den mat som föreskrivs. Men händer det inte mycket på vågen, eller att jag egentligen inte är överdrivet förtjust i maten jag ska äta, blir det lätt att jag tröttnar och slutar ta mitt ansvar, och återgår till det jag är bekant med.
Jag tog ansvar för att boka in en hälsoundersökning för snart två år sedan, där jag fick reda på att jag har en underpresterande sköldkörtel, och jag tog även mitt ansvar att boka in läkartid för att få medicin mot detta. Sedan kan jag tycka att det borde legat på "någons" ansvar att det borde kommit fram för länge sedan, eftersom att jag ändå sökt hjälp för min vikt vid ett antal tillfällen...
I samma veva peakade min vikt dessutom, och jag bad då att få en remiss ivägskickad till Landskrona för en utredning om operation. Det gjordes, men väntetiden för en utredning var två år, så i maj i år (2012) skulle jag få en tid att träffa en specialist. Jag försökte under det kommande året att gå ner i vikt själv, men när det blev klart med den stora förändringen om flytt till Italien, hade jag och sambon också ett allvarligt snack om att man kanske skulle göra en till stor förändring, när man ändå var på G, så att säga, och göra operationen privat, vilket dessutom skulle förkorta tiden. Sagt och gjort, jag bokade in ett möte och blev beviljad operation 1½ månad efter att mötet varit. Det kan tyckas vara väldigt snabbt, att jag inte fått tillräckligt med information om vad det skulle innebära och så vidare. Men även här hade jag tagit mitt ansvar. Under 5 års tid hade jag läst allt i min väg, och även letat reda på amerikanska studier i ämnet. Så jag visste mycket väl vad jag gav mig in på. Visst, jag hade inte den där "inställningstiden" där jag mentalt kunde ställa in mig på vad det var jag givit mig in på. Men är jag efterklock och ser tillbaka så ångrar jag det inte. Jag tror att det faktum att jag under eget ansvar letat rätt på all information jag kunde, inte bara om en typ av operation, utan tre eller fyra olika, gjorde att jag besatt en stor kunskap om olika tänkbara scenarion.
Nu när jag vart sleevad i lite mer än ett halvår, är ansvaret på mig själv att gå ner i vikt större än någonsin. Visst så glider man en del på operationen under de första 12-18 månaderna, och det är inget fel med det, men det är när man gått ner så mycket man vill och ska, som det största ansvaret börjar. Det är då helt upp till mig att behålla den vikten och att inte gå upp till stora siffror på vågen igen. Visst kan man pendla några kilon upp eller ner, men det hör ju till livet. Statistiskt sett är det många som misslyckas med just denna biten efter en operation. Jag tänker inte bli en del av den statistiken, utan jag tänker klara att hålla mig på min önskevikt, när jag nått den vill säga. Och det, är helt och hållet mitt ansvar att se till att det blir så också!
onsdag 11 januari 2012
Sockerchock
Jag var vid ett tillfälle under dagen väldigt obetänksam. Vi var iväg och handlade lite, då det saknades lite ingredienser till de middagar som är planerade för resten av veckan. Samt att sambon behövde bröd och jag lite mer yoghurt och frukt till mina frukostar.
Känns som att sambon var lite trött på min gi-kokkonst/sena middagar, för han ville för enkelhetens skull ha mat från donken idag. Jag kände inte riktigt för det, men kunde ändå tänka mig en milkshake. Efter en relativt kolhydratsfattig vecka (har ju ätit lite lösgodis och glass, men annars inga kolhydrater i den bemärkelsen), så var en sockerspäckad milkshake inte att rekomendera märkte jag. Storleksmässigt så var det ingen fara, då de är rätt små här i Italien. Men kroppen var i sådan chock så den stängde helt och hållet av. Höll på att somna i bilen de få kilometrarna hem, och jag sover i princip aldrig i en bil. Det tog ett bra tag innan jag repade mig ordentligt igen.
Lärde mig förhoppningsvis en läxa också... ska jag ha milkshake bör jag äta något samtidigt och kanske även äta lite mer kolhydrater under dagen generellt också. Men ibland måste man ändå få äta och dricka något gott.
Känns som att sambon var lite trött på min gi-kokkonst/sena middagar, för han ville för enkelhetens skull ha mat från donken idag. Jag kände inte riktigt för det, men kunde ändå tänka mig en milkshake. Efter en relativt kolhydratsfattig vecka (har ju ätit lite lösgodis och glass, men annars inga kolhydrater i den bemärkelsen), så var en sockerspäckad milkshake inte att rekomendera märkte jag. Storleksmässigt så var det ingen fara, då de är rätt små här i Italien. Men kroppen var i sådan chock så den stängde helt och hållet av. Höll på att somna i bilen de få kilometrarna hem, och jag sover i princip aldrig i en bil. Det tog ett bra tag innan jag repade mig ordentligt igen.
Lärde mig förhoppningsvis en läxa också... ska jag ha milkshake bör jag äta något samtidigt och kanske även äta lite mer kolhydrater under dagen generellt också. Men ibland måste man ändå få äta och dricka något gott.
tisdag 10 januari 2012
Veckans vikt
1,9 kg... minus! Det är en skönt utdelning efter den gångna veckan. Nu kan ju det faktum att jag legat sjuk, haft ett finger med i spelet också, men det struntar jag i för tillfället. Med dessa siffror är jag nu uppe i -47,4 kg totalt. Minus 1,9 är den högsta siffran sedan början på oktober, och det känns toppenbra. Det känns som att jag är på rätt väg igen. Det är fortfarande en lång väg att gå, men med en så här bra början på året, så startar det positivt i alla fall, och man kan ju bara hoppas att det fortsätter i samma anda.
Får väl se hur det går nu i ett par veckor framöver, då Sverige står på agendan, och då det är boende på hotell, blir det ju också att äta ute under denna tiden. Nåväl, det utvisar väl tiden så småningom, men jag hoppas att jag kan hålla det på jämt flöde på minussidan i alla fall. Om inte, så kan man ju alltid börja om när man kommer hem igen. :)
Får väl se hur det går nu i ett par veckor framöver, då Sverige står på agendan, och då det är boende på hotell, blir det ju också att äta ute under denna tiden. Nåväl, det utvisar väl tiden så småningom, men jag hoppas att jag kan hålla det på jämt flöde på minussidan i alla fall. Om inte, så kan man ju alltid börja om när man kommer hem igen. :)
måndag 9 januari 2012
En attityd
"Jag gör det sen!"
Det är en attityd jag har som filosofi. "Jag gör det sen!". Jag tycker inte om den, men likväl använder jag mig av just de orden allt för ofta.
Jag själv kan uppfatta det som lathet att bruka de orden, i alla fall i den bemärkelsen som jag själv gör. Jag måste helt enkelt försöka ändra på mig själv och min attityd, och göra saker och ting på en gång i stället för att skjuta allt på framtiden. Det är inte lätt att ändra en attityd man haft med sig ända sedan barnsben, men vill man, så kan man. Skulle jag kunna halvera alla mina "jag gör det sen!" så skulle jag vunnit mycket. Det får bli ett fortlöpande projekt tror jag.
Attitydförändring - here I come... när jag är helt frisk vill säga. ;)
Det är en attityd jag har som filosofi. "Jag gör det sen!". Jag tycker inte om den, men likväl använder jag mig av just de orden allt för ofta.
Jag själv kan uppfatta det som lathet att bruka de orden, i alla fall i den bemärkelsen som jag själv gör. Jag måste helt enkelt försöka ändra på mig själv och min attityd, och göra saker och ting på en gång i stället för att skjuta allt på framtiden. Det är inte lätt att ändra en attityd man haft med sig ända sedan barnsben, men vill man, så kan man. Skulle jag kunna halvera alla mina "jag gör det sen!" så skulle jag vunnit mycket. Det får bli ett fortlöpande projekt tror jag.
Attitydförändring - here I come... när jag är helt frisk vill säga. ;)
söndag 8 januari 2012
Avatar - the last airbender
Mina ögon går mot bättre tider igen känns det som. De är fortfarande lite inflammerade, men inte på långa vägar lika illa som igår. Idag fick jag dessutom upp dem efter bara lite gnuggande och inte en halvtimmes bändande. Kändes väldigt bra faktiskt. Halsen är det dock ingen större förändring med och det är lite jobbigt. Det positiva är ju att lite av telagret blir uppdrucket. :)
Vi har filmmaraton här hemma. Barnsliga som vi är, kollar vi på tecknat, och inte på vilket tecknat som helst, utan Avatar - the last airbender. En helt underbar serie, som naturligtvis handlar om de godas kamp mot de onda. Den handlar också om de fyra elementen; luft, vatten, jord och eld. Avataren Aang hittas av två tonåringar från en vattenstam på sydpolen. Avatarens har varit försvunnit i 100 år och i och med att han är återfunnen, kommer också hoppet tillbaka till mänskligheten, att vinna kriget mot eldnationen. Men för att kunna besegra eldlorden måste Aang bemästra alla de fyra elementen i tur och ordning, men det är inte det lättaste när han hela tiden jagas av eldlordens son, den förvisade prins Zuko, som vill tillfångata avataren för att kunna återfå sin heder och kunna återvända hem.
Jag är helt förälskad i en av djuren man stöter på i serien dessutom. Oftast är det inga vanliga djur, utan mestadels är det hybrider mellan olika djurarter, exempelvis sköldpaddsanka, lemurfladdermus, näbbdjursbjörn och sabeltandad älgslejon. Just den sistnämda, sabeltandade älgslejonet, är jag sååå förälskad i. I alla fall bebisen. Den blir kallad för "Foofoo cuddly pupps" Den är bara sååå söt. Eller vad säger ni?
Vi har filmmaraton här hemma. Barnsliga som vi är, kollar vi på tecknat, och inte på vilket tecknat som helst, utan Avatar - the last airbender. En helt underbar serie, som naturligtvis handlar om de godas kamp mot de onda. Den handlar också om de fyra elementen; luft, vatten, jord och eld. Avataren Aang hittas av två tonåringar från en vattenstam på sydpolen. Avatarens har varit försvunnit i 100 år och i och med att han är återfunnen, kommer också hoppet tillbaka till mänskligheten, att vinna kriget mot eldnationen. Men för att kunna besegra eldlorden måste Aang bemästra alla de fyra elementen i tur och ordning, men det är inte det lättaste när han hela tiden jagas av eldlordens son, den förvisade prins Zuko, som vill tillfångata avataren för att kunna återfå sin heder och kunna återvända hem.
Jag är helt förälskad i en av djuren man stöter på i serien dessutom. Oftast är det inga vanliga djur, utan mestadels är det hybrider mellan olika djurarter, exempelvis sköldpaddsanka, lemurfladdermus, näbbdjursbjörn och sabeltandad älgslejon. Just den sistnämda, sabeltandade älgslejonet, är jag sååå förälskad i. I alla fall bebisen. Den blir kallad för "Foofoo cuddly pupps" Den är bara sååå söt. Eller vad säger ni?
 |
| Avatar Aang, Foofoo cuddly pupps och Sokka |
 |
| Foofoo cuddly pupps och Sokka. |
lördag 7 januari 2012
Att belöna
Min viktkamp fortsätter, sakta men säkert. Om tre ynka kilo har jag gått ner hälften av mitt uppsatta mål. Det borde belönas på något sätt, men jag vet inte riktigt med vad. Om jag ska vara ärlig har jag varit fruktansvärt dålig på att sätta upp milstolpar och belöningar när jag uppnår dem. Men det är ju inte försent att börja.
I mitt tidigare liv var belöningarna ofta mat eller godsaker. Till slut belönade jag mig själv med något gott varje dag, och det gick överstyr. Nu för tiden känns det väldigt meningslöst att belöna mig själv med mat, så jag måste hitta andra medel. Men frågan är ju bara med vad. Funderar på lite större belöningar vid jämna 10-tal framöver. Kanske en spabehandling vid -60, en weekendresa vid -70, en tatuering vid -80, en studiofotografering vid -90 och som slutbelöning vid målgången... hmm.. det får jag nog fundera lite på tror jag. Kanske beställa en tid hos en stylist eller shoppingspecialist eller vad det nu kan heta, som kan hjälpa mig med tips och råd för min nya garderob... Eller nåt sånt. :)
Men nu är det först -50 som gäller. Som belöning vid den milstolpen kanske jag skulle ta och boka en biljett till en opera eller något liknande. Jag menar... jag bor ju ändå i pavarottis hemstad... och opera är ju stort i Italien. Och någon gång måste man ju gå på en föreställning. Nåja.. vi får väl se vad det kan tänkas bli. Men en belöning vid varje jämt 10-tal framöver är jag faktiskt värd.
I mitt tidigare liv var belöningarna ofta mat eller godsaker. Till slut belönade jag mig själv med något gott varje dag, och det gick överstyr. Nu för tiden känns det väldigt meningslöst att belöna mig själv med mat, så jag måste hitta andra medel. Men frågan är ju bara med vad. Funderar på lite större belöningar vid jämna 10-tal framöver. Kanske en spabehandling vid -60, en weekendresa vid -70, en tatuering vid -80, en studiofotografering vid -90 och som slutbelöning vid målgången... hmm.. det får jag nog fundera lite på tror jag. Kanske beställa en tid hos en stylist eller shoppingspecialist eller vad det nu kan heta, som kan hjälpa mig med tips och råd för min nya garderob... Eller nåt sånt. :)
Men nu är det först -50 som gäller. Som belöning vid den milstolpen kanske jag skulle ta och boka en biljett till en opera eller något liknande. Jag menar... jag bor ju ändå i pavarottis hemstad... och opera är ju stort i Italien. Och någon gång måste man ju gå på en föreställning. Nåja.. vi får väl se vad det kan tänkas bli. Men en belöning vid varje jämt 10-tal framöver är jag faktiskt värd.
God morgon?
Så här såg jag ut för en stund sedan när jag äntligen kunnat bända upp mina ögon... japp... nu sitter inflammationen i båda ögonen. Jippie liksom! Eller inte...
fredag 6 januari 2012
Handlingsdags
Idag är vi "fint folk" eller sydeuropeer funkar nog också bra. I alla fall om man tänker matmässigt. Tacogratängen står nu i ugnen, så det blir väl inte förrän om en kvart eller så vi kan äta... runt 21.20... och det ska bli riktigt gott kan jag meddela.
Vi tog oss äntligen iväg till coop idag för att handla lite. Det är röd dag även här i Italien, och kyrkklockorna klämtade i vackra melodier vid 11-tiden i morse, och det borde egentligen vara stängt i alla affärer. Men som tur var kollade jag upp det på nätet igårkväll och kunde då konstatera att de flesta ställen hade extraöppet. Och tur var väl det.
Vi pratade redan vid lunchtid om att vi var tvungna att åka och handla, men det var inte förrän vid 3-tiden vi faktiskt tog oss i kragen och kom iväg. Det var inte bara vi som kommit på den briljanta idén att handla idag, eller så hade folk inget bättre för sig. Det var fullpackat med folk i hela köpcentret, och i matbutiken ska vi inte ens tala om vilket kaos det var. Många hyllor var urplockade, men vi fick tillslut det mesta vi behövde.
Det märktes för övrigt att det var tomt i kylen, med tanke på att vi handlade för nästan 160 euro! Menmen.. nu har vi ju i alla fall mat, så vi klarar oss den kommande veckan här nere, och sedan får vi väl göra ännu en storhandling när vi kommer tillbaka efter våra två nästkommande veckor i Sverige igen.
Vädermässigt hade vi för den delen en toppendag idag. Det var runt +11 grader och strålande solsken. Ingen vinterjacka här inte. Konstaterade att det faktiskt är ett stort skäl till att stanna kvar här nere. Man behöver inte frysa halvt ihjäl när man tittar ut utanför dörren. :)
Nu blir det mat!! Gött det!
Vi tog oss äntligen iväg till coop idag för att handla lite. Det är röd dag även här i Italien, och kyrkklockorna klämtade i vackra melodier vid 11-tiden i morse, och det borde egentligen vara stängt i alla affärer. Men som tur var kollade jag upp det på nätet igårkväll och kunde då konstatera att de flesta ställen hade extraöppet. Och tur var väl det.
Vi pratade redan vid lunchtid om att vi var tvungna att åka och handla, men det var inte förrän vid 3-tiden vi faktiskt tog oss i kragen och kom iväg. Det var inte bara vi som kommit på den briljanta idén att handla idag, eller så hade folk inget bättre för sig. Det var fullpackat med folk i hela köpcentret, och i matbutiken ska vi inte ens tala om vilket kaos det var. Många hyllor var urplockade, men vi fick tillslut det mesta vi behövde.
Det märktes för övrigt att det var tomt i kylen, med tanke på att vi handlade för nästan 160 euro! Menmen.. nu har vi ju i alla fall mat, så vi klarar oss den kommande veckan här nere, och sedan får vi väl göra ännu en storhandling när vi kommer tillbaka efter våra två nästkommande veckor i Sverige igen.
Vädermässigt hade vi för den delen en toppendag idag. Det var runt +11 grader och strålande solsken. Ingen vinterjacka här inte. Konstaterade att det faktiskt är ett stort skäl till att stanna kvar här nere. Man behöver inte frysa halvt ihjäl när man tittar ut utanför dörren. :)
Nu blir det mat!! Gött det!
En verktygslåda
När vi fixade det sista med flytten i början på juni, magasinerade vi en hel del i ett förråd. Bland annat verktyg och liknande som vi hade i garaget i Kävlinge. När vi sedan började med magasineringen, var vi taktiskta tyckte vi. Ställde in vårt stora vardagsrumsbord längst in, och för att utnyttja utrymmet till max, lastade vi på grejor både ovanpå och under bordet. Till sist var större delen av förrådet fyllt nästan både på höjden och bredden.
Sommaren förlöpte utan problem. Sambon reste mycket och jag var ju bosatt hos päronen. När vi sedan flyttade ner på riktigt, det vill säga, när vi tog bilen efter sambons semester och bilade ner till vårt nya hem, tog vi med lite grann från förrådet, av det vi kom åt.. typ tre kassar som stod längst ut. Efter någon vecka kom vi dock på att lite verktyg skulle vara bra att ha. Sambon hade ju förvisso lite verktyg han använder i jobbet, hemma, men det var inte riktigt tillräckligt. Vi behövde en bättre borrmaskin, ett mer varierat utbud av skruvmejslar, hammare och lite annat. Saken är ju att vi ägde både en och två uppsättningar av verktyg... men båda uppsättningarna av verktyg och verktygslådor är inpackade i förrådet... det vill säga de är inpackade under det där stora bordet längst in i förrådet. Där gör de stor nytta för tillfället. Vi vet precis vart vi har våra verktygslådor, men det hjälper oss inte ett dugg med att till exempel få upp hatthyllan i hallen. Men vi vet i alla fall vart vi har dem. ;)
hämden är ljuv
Gårdagens uppgift var att skriva om att hämnas, men då jag nästan däckade här i soffan, blev det inte så mycket skrivet för min del...
Det är nog inte så många som läser min blogg, som kunnat undgå att vi ligger förkylda här hemma, både jag och sambon. Under gårdagen utvecklades dessutom en ögoninfektion på mitt ena öga. Viruset i kroppen har börjat ta ut sin rätt. Sambon trodde att jag satt och yrade igårkväll när jag skulle gå och lägga mig, då han frågade om vi skulle se på någon mer film och jag svarade att jag skulle ta och gå och kolla på mina privata filmer, som bara jag kunde se. Sambon däremot skulle stanna uppe och streama ishockeyn.
Däckade ganska snabbt i sängen, förmodligen av febern, men vaknade vid halv fyra av att ögat var helt igenkorkat och halsen var helt igensvullen. Gick ut till vardagsrummet och sökte efter halstabletter, och skrämde i samma veva halvt ihjäl min stackars sambo. Han var vänlig nog att göra i ordning lite honungsvatten mot min ömmande hals, i pausen mellan andra och tredje period. Det gjorde underverk och jag kunde sedan somna om, måendes lite bättre.
Trots att förkylningen fått ett järngrepp om mig, vet jag att kroppen gör sitt bästa för att hämnas på viruset. Mina vita blodkroppar och mördarmaskiner håller på för fullt att smaska i sig de främmande komponenterna i kroppen. Så hämnden är ljuv... även på cellnivå. :)
Det är nog inte så många som läser min blogg, som kunnat undgå att vi ligger förkylda här hemma, både jag och sambon. Under gårdagen utvecklades dessutom en ögoninfektion på mitt ena öga. Viruset i kroppen har börjat ta ut sin rätt. Sambon trodde att jag satt och yrade igårkväll när jag skulle gå och lägga mig, då han frågade om vi skulle se på någon mer film och jag svarade att jag skulle ta och gå och kolla på mina privata filmer, som bara jag kunde se. Sambon däremot skulle stanna uppe och streama ishockeyn.
Däckade ganska snabbt i sängen, förmodligen av febern, men vaknade vid halv fyra av att ögat var helt igenkorkat och halsen var helt igensvullen. Gick ut till vardagsrummet och sökte efter halstabletter, och skrämde i samma veva halvt ihjäl min stackars sambo. Han var vänlig nog att göra i ordning lite honungsvatten mot min ömmande hals, i pausen mellan andra och tredje period. Det gjorde underverk och jag kunde sedan somna om, måendes lite bättre.
Trots att förkylningen fått ett järngrepp om mig, vet jag att kroppen gör sitt bästa för att hämnas på viruset. Mina vita blodkroppar och mördarmaskiner håller på för fullt att smaska i sig de främmande komponenterna i kroppen. Så hämnden är ljuv... även på cellnivå. :)
torsdag 5 januari 2012
Förkylningen stagnerar
Åh, vad roligt! Jag som hoppades på att förkylningen inte skulle bli så långvarig. Nu verkar det som att den fått ett nytt grepp om mig. Jag fryser och börjar få ont i hela kroppen. I halsen känns det som att det sitter ett äpple på tvären och slemmet får bara mer och mer färg. Jippie.. eller inte. Jag kan väl hoppas att det bryter ut ordentligt nu då, och att jag i alla fall slipper den fruktansvärda hostan, som sambon drabbats av. Nu har vi ju förvisso laddat upp med diverse hostmediciner här hemma, men de verkar ju inte ha någon större effekt på sambon direkt... så jag hoppas som sagt jag slipper hostan. Kanske skulle ta och bädda ner mig här i soffan en stund och kolla på någon film eller något sådant. Då kan jag ju dessutom fundera ut vad jag ska skriva om "att hämnas" lite senare. Blir nog väl... hoppas jag.
onsdag 4 januari 2012
Virkalster
För att visa att jag faktiskt menar allvar med mina idéer om att börja virka, har jag tänkt att lägga upp mina färdiga alster. Hittills har det blivit tre stycken.. eller fyra, beroende på hur man räknar. Ett par korallörhängen, ett armband och en mössa. Mössan blev syrran förälskad i, så jag ska virka en i samma färger till henne också. Det var tydligen Manchester Uniteds bortafärger på matchstället, vilket jag inte hade en aning om när jag valde färgkombinationen svart och mörkblått. Menmen... kul faktiskt att hon gillade den. Däremot är jag nog rätt kass på att följa mönsterbeskrivning till punkt och pricka, eller så är det så att jag gör något annat fel under vägen. Ska försöka få min systers mössa mer jämn och så, och nu när jag vet lite hur mönstret ser ut, kan jag nog fixa det på ett bra sätt. Min egen blir nog perfekt att använda vid nästa sverigebesök, då det mestadels ska vara nere i Skåne. Då är det bra om det är lite varmt om öronen. :)
Sambon blev allt lite imponerad över mina virkade örhängen också, trots att det såg ut som det hängde aliens vid öronen. Mönstren hittade jag på lite olika sidor på nätet, men jag kommer inte ihåg vad jag använde för sökord på google för att hitta dem...
Sambon blev allt lite imponerad över mina virkade örhängen också, trots att det såg ut som det hängde aliens vid öronen. Mönstren hittade jag på lite olika sidor på nätet, men jag kommer inte ihåg vad jag använde för sökord på google för att hitta dem...
 |
| armband och örhängen |
 |
| egenvirkad mössa |
Att fortsätta
... det borde finnas massor att skriva om "att fortsätta", men jag kommer inte på något i princip...
Det som spontant kommer över mig när jag reflekterar över orden att fortsätta, är att aktivt välja att jag ska fortsätta, både skriva regelbundet här i bloggen, men också att fortsätta välja ett hälsosammare liv. Men skrivandet är lite segt idag, i alla fall inom detta ämne. Och eftersom jag känner att jag inte kan tvinga fram något, får det räcka.
Slutsats: fortsätta skriva, trots sämre dagar kreativitetsmässigt.
mystisk träningsvärk
Undrar just vad jag pysslade med i natt. Kände precis att jag har jordens träningsvärk i mina skinkor... Helt oförklarligt alltså. Och sambon är det ingen idé att fråga, eftersom han vid 4-5-tiden någon gång, gick ut till vardagsrummet och satte sig och sov i soffan. Inte för att han stördes av mina snarkningar, men för att hans fruktansvärda hosta vägrar ge med sig, och det då är lättare att sova i en sittande ställning.
Idag blir det förmodligen ännu en slappardag. Vill så gärna prova på spelen till kinect som vi köpte i mellandagarna, men jag vågar inte riktigt än, eftersom jag fortfarande har en förkylning i kroppen med halsont, och det är ett par träningsspel, så känns det som att det är bäst att låta det vara i några dagar till. Får ta och fortsätta med mina små virkningsprojekt i stället... och fundera på hur jag kan ha fått så ont i min bakdel...
Idag blir det förmodligen ännu en slappardag. Vill så gärna prova på spelen till kinect som vi köpte i mellandagarna, men jag vågar inte riktigt än, eftersom jag fortfarande har en förkylning i kroppen med halsont, och det är ett par träningsspel, så känns det som att det är bäst att låta det vara i några dagar till. Får ta och fortsätta med mina små virkningsprojekt i stället... och fundera på hur jag kan ha fått så ont i min bakdel...
tisdag 3 januari 2012
Dagens mat
Nyårslöftet höll ju länge.. eller kanske inte har börjat efterleva det ens om jag tänker efter. Dagens mat har nog inte vart den bästa. Passade på att sova ut ordentligt, så någon frukost blev det definitivt inte. Får ta tag i maten i morgon igen... till lunch vart det omelett/fritata med bacon, ärtor, green beans och broccoli, och till middag blev det pizza. Jag har väl pizza till en sisådär 3-4 måltider till antar jag. Fixade faktiskt i ordning lite pizzasallad till också. Annars har en knäckemacka med mjukost, några svenska lösgodisbitar och en glass slunkit ner. Och en kopp chailatte, som inte alls var så tokig.
Nåväl.. ska väl skriva i ordning en shoppinglista så vi kan åka och handla lite i morgon. Kylen ekar rätt tomt faktiskt. Ska nog försöka fixa till en gryta av något slag. Kände att jag hade lite väl många plastburkar tomma för tillfället. Lika bra att göra i ordning massa mat på en gång, så man kan frysa in och bara värma på för latmansdagar. :) Men räknar man lite krasst på det hela åt jag i alla fall 5 måltider idag, om man räknar glassen som en måltid och godisbitarna som en måltid. Inte det bästa, men det kunde också varit betydligt värre. Och bara att få bort plockandet mellan måltiderna blir väl en stor vinst i sig.
Nåväl.. ska väl skriva i ordning en shoppinglista så vi kan åka och handla lite i morgon. Kylen ekar rätt tomt faktiskt. Ska nog försöka fixa till en gryta av något slag. Kände att jag hade lite väl många plastburkar tomma för tillfället. Lika bra att göra i ordning massa mat på en gång, så man kan frysa in och bara värma på för latmansdagar. :) Men räknar man lite krasst på det hela åt jag i alla fall 5 måltider idag, om man räknar glassen som en måltid och godisbitarna som en måltid. Inte det bästa, men det kunde också varit betydligt värre. Och bara att få bort plockandet mellan måltiderna blir väl en stor vinst i sig.
 |
| Lunchen. Mindre än 1/4 till mig, resten till sambon. |
 |
| Middag: Det är allt något visst med italiensk pizza. :) |
En krabat
Dagens ord är då " en krabat".
Jag följer lite olika bloggar, och en av dem är en man, som bloggar om att han blivit pappa, men även innan krabaten nedkom, så bloggade han om att han skulle bli pappa. Det är säkert inget ovanligt med det, men han är i medelåldern och hade enligt vad jag tolkat hans inlägg som, inte trott att det skulle hända. Men sedan kom den ena förändringen efter den andra i hans liv, och helt plötsligt stod han i en ny situation, där han faktiskt skulle bli pappa för första gången. Man fick i hans blogg följa såväl krabatens utveckling som mammans tillstånd och pappans känslor. Födelsedatumet var beräknat till den 19:e november, och någon månad innan due-date, utlyste den stolta blivande fadern en tävling där man kunde vinna en trisslott. Dessutom hade han också uppsatt på bloggen en undersökning om vad man trodde det skulle bli för kön på krabaten.
Nu kanske jag ska förtydliga lite och tala om att mamman och pappan kallade krabaten för "Klimpen", men eftersom detta ska vara ett inlägg om en krabat, så kallar jag den i mitt inlägg för just krabat.
I vilket fall, jag kryssade i att jag trodde det skulle bli en flicka i undersökningen. Tänkte att jag även skulle medverka i tävlingen. Då jag inte själv har barn, kände jag inte till direkt någonting om statistik eller sådant om beräknade datum kontra faktiskta datum för födsel, så jag tänkte helt enkelt tillbaka på min egen beräknade dag kontra födelsedag. Jag var beräknad till den 17:e januari men ville inte titta ut förrän den 21:a januari. Det är en skillnad på 4 dagar. Så i tävlingen tog jag helt enkelt de fyra dagarna jag själv hade, och tillsatte en extra dag, så jag tippade på att krabaten skulle födas den 24:e november. Sedan var det bara att vänta. En efter en blev utslagna ur tävlingen, och när den 19:e november kom, kände jag mig faktiskt helt lugn. Det var som att jag redan visste att det inte skulle bli någon krabat förrän den 24:e. Mycket riktigt. Värkarna satte igång sent på kvällen den 23:e och vid femtiden på morgonen nedkom den lilla krabaten, flickan Emelie.
Vi var tre som hade gissat på födsel den 24:e och utslagsfrågan hade varit vad vi gissade på att krabaten skulle väga. Där spikade jag inte riktigt, utan det var en annan person som var närmare. Men den stolta pappan kände sig så lycklig, så att alla vi som gissat på krabatens födelse till den 24:e fick var sin trisslott. Min lott skickades till mina päron i Skövde, så att jag kunde skrapa den när jag kom till Sverige. Det var faktiskt en vinst på den, i form av 25 kr. Så det blev en ny lott. På den lotten vann jag också, fast 2 x 25 kr. Hade tänkt att ta ut två nya lotter där också, men sedan åkte jag till Eskilstuna för att fira jul. När jag sedan kom tillbaka hade min mor slängt min lott, i tron att det inte var någon vinst på den... fick två nya av henne som kompensation, men på dem var det minsann ingen vinst. Så jag beskyller henne lite skämtsamt för att brutit min "winner streak". Men det viktiga i historien är ju faktiskt att det var vinst på den lott som den lilla krabaten lyckades vinna åt mig, ;)
Om ni är nyfikna på bloggen, så kan ni nå den genom att klicka HÄR
Jag följer lite olika bloggar, och en av dem är en man, som bloggar om att han blivit pappa, men även innan krabaten nedkom, så bloggade han om att han skulle bli pappa. Det är säkert inget ovanligt med det, men han är i medelåldern och hade enligt vad jag tolkat hans inlägg som, inte trott att det skulle hända. Men sedan kom den ena förändringen efter den andra i hans liv, och helt plötsligt stod han i en ny situation, där han faktiskt skulle bli pappa för första gången. Man fick i hans blogg följa såväl krabatens utveckling som mammans tillstånd och pappans känslor. Födelsedatumet var beräknat till den 19:e november, och någon månad innan due-date, utlyste den stolta blivande fadern en tävling där man kunde vinna en trisslott. Dessutom hade han också uppsatt på bloggen en undersökning om vad man trodde det skulle bli för kön på krabaten.
Nu kanske jag ska förtydliga lite och tala om att mamman och pappan kallade krabaten för "Klimpen", men eftersom detta ska vara ett inlägg om en krabat, så kallar jag den i mitt inlägg för just krabat.
I vilket fall, jag kryssade i att jag trodde det skulle bli en flicka i undersökningen. Tänkte att jag även skulle medverka i tävlingen. Då jag inte själv har barn, kände jag inte till direkt någonting om statistik eller sådant om beräknade datum kontra faktiskta datum för födsel, så jag tänkte helt enkelt tillbaka på min egen beräknade dag kontra födelsedag. Jag var beräknad till den 17:e januari men ville inte titta ut förrän den 21:a januari. Det är en skillnad på 4 dagar. Så i tävlingen tog jag helt enkelt de fyra dagarna jag själv hade, och tillsatte en extra dag, så jag tippade på att krabaten skulle födas den 24:e november. Sedan var det bara att vänta. En efter en blev utslagna ur tävlingen, och när den 19:e november kom, kände jag mig faktiskt helt lugn. Det var som att jag redan visste att det inte skulle bli någon krabat förrän den 24:e. Mycket riktigt. Värkarna satte igång sent på kvällen den 23:e och vid femtiden på morgonen nedkom den lilla krabaten, flickan Emelie.
Vi var tre som hade gissat på födsel den 24:e och utslagsfrågan hade varit vad vi gissade på att krabaten skulle väga. Där spikade jag inte riktigt, utan det var en annan person som var närmare. Men den stolta pappan kände sig så lycklig, så att alla vi som gissat på krabatens födelse till den 24:e fick var sin trisslott. Min lott skickades till mina päron i Skövde, så att jag kunde skrapa den när jag kom till Sverige. Det var faktiskt en vinst på den, i form av 25 kr. Så det blev en ny lott. På den lotten vann jag också, fast 2 x 25 kr. Hade tänkt att ta ut två nya lotter där också, men sedan åkte jag till Eskilstuna för att fira jul. När jag sedan kom tillbaka hade min mor slängt min lott, i tron att det inte var någon vinst på den... fick två nya av henne som kompensation, men på dem var det minsann ingen vinst. Så jag beskyller henne lite skämtsamt för att brutit min "winner streak". Men det viktiga i historien är ju faktiskt att det var vinst på den lott som den lilla krabaten lyckades vinna åt mig, ;)
Om ni är nyfikna på bloggen, så kan ni nå den genom att klicka HÄR
Årets första vägning
Vilken lättnad. Vågen visade faktiskt en viktnedgång, trots det faktum att det varit nästan 3 veckor med för god och för mycket mat. Dessutom ska jag nog inte väga mig på andras vågar, eftersom päronens våg visade uppgång, när jag ville se lite hur jag låg till efter två veckor utan vägning. Nej, det är min våg som gäller nu, och så är det dags att sätta igång att tänka ordentligt på maten igen.
En annan sak som är toppen, är att jag kan andas någorlunda normalt igen. Nu är jag ju förkyld, så det är lite tungt ändå, men det är inte på långa vägar lika tungt som det var i Sverige, och detta då till och med innan jag kutsattes för massa doggy-loggar och kissemissar. Det känns skönt. Då Kan jag lägga "puffarna" på hyllan för ett tag, tills det är dags att bege sig till Svea igen.
Menmen... idag är idag.. och sammanlagt är det nu 45,5 kg minus på vågen. Det går sakta men säkert framåt. Och det har faktiskt sambon påmint mig om, att statistikmässigt så går det lite långsammare med den metod av operation jag valt, än vad det gör vid en gastric bypass, men att man efter 18-24 månader kommer ikapp så att säga, så att viktminskningen kan bli lika stor i vilket fall. Och det hoppas jag verkligen på, så jag slipper den andra delen av den största operationen, där man kopplar bort riktigt mycket av tunntarmen. Känns som att jag vill ha mina tarmar orörda, men vi får väl se hur det blir i slutändan.
En annan sak som är toppen, är att jag kan andas någorlunda normalt igen. Nu är jag ju förkyld, så det är lite tungt ändå, men det är inte på långa vägar lika tungt som det var i Sverige, och detta då till och med innan jag kutsattes för massa doggy-loggar och kissemissar. Det känns skönt. Då Kan jag lägga "puffarna" på hyllan för ett tag, tills det är dags att bege sig till Svea igen.
Menmen... idag är idag.. och sammanlagt är det nu 45,5 kg minus på vågen. Det går sakta men säkert framåt. Och det har faktiskt sambon påmint mig om, att statistikmässigt så går det lite långsammare med den metod av operation jag valt, än vad det gör vid en gastric bypass, men att man efter 18-24 månader kommer ikapp så att säga, så att viktminskningen kan bli lika stor i vilket fall. Och det hoppas jag verkligen på, så jag slipper den andra delen av den största operationen, där man kopplar bort riktigt mycket av tunntarmen. Känns som att jag vill ha mina tarmar orörda, men vi får väl se hur det blir i slutändan.
måndag 2 januari 2012
Medvind
Dagens ord var medvind...
Och med tanke på att jag flugit lite idag, så har vi nog haft medvind. Annars är jag nog lite kluven just till medvind. Nackdelen med den är ju att frisyren blir totalt förstörd, och att håret fladdrar in i ögonen hela tiden. Men har man däremot bott en tid i Skåne, föredrar man nästan medvinden när man är ute och går. Den behöver man inte känna som ispiggar i ansiktet, och man kommer fortare framåt.
Dessutom hoppas jag att 2012 blir ett "medvindens år", där man har lite flyt i tillvaron och positiva saker händer på löpande band. Känns som att jag kan behöva lite medvind i tillvaron. :)
Och med tanke på att jag flugit lite idag, så har vi nog haft medvind. Annars är jag nog lite kluven just till medvind. Nackdelen med den är ju att frisyren blir totalt förstörd, och att håret fladdrar in i ögonen hela tiden. Men har man däremot bott en tid i Skåne, föredrar man nästan medvinden när man är ute och går. Den behöver man inte känna som ispiggar i ansiktet, och man kommer fortare framåt.
Dessutom hoppas jag att 2012 blir ett "medvindens år", där man har lite flyt i tillvaron och positiva saker händer på löpande band. Känns som att jag kan behöva lite medvind i tillvaron. :)
Hem, ljuva hem!
Idag blir det en lång dag för min del. Funderar allvarligt på att snart gå och lägga mig. Sambons väckarklocka ringde 03.57 första gången i morse.. sedan ringde min 04.00, och trots att man inte fått mycket sömn, så var det bara att dra sig upp ur sängen. Var inte trött igårkväll, men kände ändå att jag var tvungen att lägga mig, så jag skulle få lite sömn i alla fall... låg vaken i ett par timmar, så jag sov väl kanske 3 timmar som mest. Klockan 5 packades alla väskor (2 stoora väskor, en mellanstor duffelbag, 2 ryggsäckar, och en "handbagageväska" in i svärfars bil, tillsammans med mig och sambon och svärfar då naturligtvis. Sedan bar det av till arlanda. Vi åkte för min del en ny väg... eller i alla fall fram till Enköping, sedan var det samma gamla vanliga väg. I stället för att åka via Strängnäs, for vi genom Västerås. Roligt att se hur de byggt om med Ikea och det där också.
Väl på arlanda checkade vi in, droppade våra 3 väskor i bagaget och tog våra resterande 3 upp till sas-launchen. Där blev det lite intagande av frukost. Känns lite mer normalt att äta frukost runt halv åtta på morgonen gentemot halv fem faktiskt. Sedan var det flygning till Köpenhamn. Alla på rad ett i planet, dvs jag och sambon, samt en okänd snubbe, satt och sov. Var ju rätt välbehövligt om man säger så. Sedan tillbringades 7 långa timmar på Kastrup. Vi parkerade oss i launchen där också, och passade på att äta lite lunch. Fanns lite grönsaker, strimlat kött, köttbullar, tzatziki, sill, och annan plockmat man kunde äta av. Helt perfekt. Sedan gick jag och kikade lite i affärerna där, men införskaffade inget förutom ett par böcker. Gav den ena som present till sambon, för att fira att vi vart förlovade i 4 år, men det uppskattades inte så värst mycket verkade det som. Tydligen så hade han redan den boken. Kunde väl inte jag veta heller.
Middag passade vi på att äta på O'learys, och jag valde quesadillas med kyckling. Fick en smärre chock när min mat kom in, och det låg tre överfyllda bitar på tallriken. Jag orkade äta 1½ ungefär, och sedan var jag så mätt så jag kunde knappt röra mig. Kyparn var lite orolig att det inte smakade gott, när jag inte ätit så mycket, men gott var det... men det fick inte plats så mycket mer i lilla maggen.
När vi väl landade i Bologna blev vi upphämtade av en kollega till sambon. Supersnällt att hämta oss verkligen. Passade på att bjuda in honom på en middag på fredag som lite tack för hjälpen.
Så nu är man som sagt hemma igen. Det är rätt skönt! Eftersom både jag och sambon är mer eller mindre förkylda, kan man äntligen gå omkring och "äckla" sig, utan att folk runt omkring kan ha ont av det. Jag kan köra mina gamling-harklingar för att få upp det sega slemmet i halsen, och sitta i urtvättade mjukisbyxor och ett linne som går strax nedanför brösten om jag så vill. Men allra härligast med att vara hemma, är att kunna sova i sin egen säng igen. Det ska verkligen bli underbart att kunna sträcka ut ordentligt, utan att slå i tårna i en kant, eller snurra runt som en propeller i sömnen, utan att vara rädd för att balansera på kanten och vakna med ett ryck. Hem ljuva hem, med säng, ljuva säng. :)
Väl på arlanda checkade vi in, droppade våra 3 väskor i bagaget och tog våra resterande 3 upp till sas-launchen. Där blev det lite intagande av frukost. Känns lite mer normalt att äta frukost runt halv åtta på morgonen gentemot halv fem faktiskt. Sedan var det flygning till Köpenhamn. Alla på rad ett i planet, dvs jag och sambon, samt en okänd snubbe, satt och sov. Var ju rätt välbehövligt om man säger så. Sedan tillbringades 7 långa timmar på Kastrup. Vi parkerade oss i launchen där också, och passade på att äta lite lunch. Fanns lite grönsaker, strimlat kött, köttbullar, tzatziki, sill, och annan plockmat man kunde äta av. Helt perfekt. Sedan gick jag och kikade lite i affärerna där, men införskaffade inget förutom ett par böcker. Gav den ena som present till sambon, för att fira att vi vart förlovade i 4 år, men det uppskattades inte så värst mycket verkade det som. Tydligen så hade han redan den boken. Kunde väl inte jag veta heller.
Middag passade vi på att äta på O'learys, och jag valde quesadillas med kyckling. Fick en smärre chock när min mat kom in, och det låg tre överfyllda bitar på tallriken. Jag orkade äta 1½ ungefär, och sedan var jag så mätt så jag kunde knappt röra mig. Kyparn var lite orolig att det inte smakade gott, när jag inte ätit så mycket, men gott var det... men det fick inte plats så mycket mer i lilla maggen.
När vi väl landade i Bologna blev vi upphämtade av en kollega till sambon. Supersnällt att hämta oss verkligen. Passade på att bjuda in honom på en middag på fredag som lite tack för hjälpen.
Så nu är man som sagt hemma igen. Det är rätt skönt! Eftersom både jag och sambon är mer eller mindre förkylda, kan man äntligen gå omkring och "äckla" sig, utan att folk runt omkring kan ha ont av det. Jag kan köra mina gamling-harklingar för att få upp det sega slemmet i halsen, och sitta i urtvättade mjukisbyxor och ett linne som går strax nedanför brösten om jag så vill. Men allra härligast med att vara hemma, är att kunna sova i sin egen säng igen. Det ska verkligen bli underbart att kunna sträcka ut ordentligt, utan att slå i tårna i en kant, eller snurra runt som en propeller i sömnen, utan att vara rädd för att balansera på kanten och vakna med ett ryck. Hem ljuva hem, med säng, ljuva säng. :)
söndag 1 januari 2012
Börja
Jag hade tänkt att börja skriva lite mer regelbundet här på bloggen och kom att tänka på en sida jag hittade för några veckor sedan. Under två dagar har jag nu suttit och letat efter sidan. Jag kollade min historik i crome-läsaren, men jag hittade den inte. Sedan snubblade jag in på den nyligen och min lycka var gjord. Man får ett ord varje dag man ska skriva om, och det kan ju vara lite intressant. Idag var alltså ordet börja. Och nu när jag faktiskt börjat skriva, så ska jag försöka fortsätta de flesta dagarna på året. Jag kan ju behöva träna upp mitt skrivande om det ska bli som spåtanten sa framöver. Och vad är då bättre än att ta sig an dagliga skrivuppmaningar för att börja processen och verkligen komma igång ordentligt? :) Denna början blir bara en liten kortis, men nu är ni delgivna vad som gäller. ;)
1:a januari
Nu är vi nyligen "hemkomna" till svärfar igen, efter nyårsfirandet ute på landet. Tio personer var vi sammanlagt, 6 vuxna och 4 barn. Minstingen var endast 16 månader och fick naturligtvis mycket uppmärksamhet. Hon var väldigt nyfiken och gärna toucha våra händer, i tur och ordning, många gånger om. Jag lärde henne då att göra "knuckle-bump" göra en touch knytnäve mot knytnäve. Det diggade hon riktigt mycket, så resten av kvällen var det det som gällde. :) Den familjen åkte hem runt 22-tiden. Två av tre resterande ungar höll sig vakna till tolvslaget, och det skålades in framför tv-n och Jan Malmsjös felräkning till tolvslagen... Den utvalda champagnen var faktiskt riktigt god, så det kanske är värt att lägga ut lite extra pengar på bubblet, för att få det någorlunda drickbart. :)
Jag och sambon sov ju över hos vännerna också, och det bäddades med madrasser och soffkuddar på golvet. Sov faktiskt riktigt gott, men sambon hade svårt att få madrassen att ligga kvar ovanpå soffkuddarna. Så någon gång framåt morgonkvisten så drog han bort alla soffkuddar, vilket väckte mig, då det lät som han rumsterade om hela rummet. Men jag somnade snart om igen. Efter en sen frukost så började det dessutom snöa, och det snöar fortfarande ute. Ser väldigt mysigt ut, och det var dessutom riktig kramsnö, så det knastrade härligt för varje steg man tog.
Nu blir det nog inte så många fler knop gjorda idag.. jo, det klart, vi måste ju packa om våra väskor, så vi får med allt hem imorgon.
Läste förresten att kebabpizza är den vanligaste maten på nyårsdagen. Det lär det inte bli för mig i alla fall.
Jag och sambon sov ju över hos vännerna också, och det bäddades med madrasser och soffkuddar på golvet. Sov faktiskt riktigt gott, men sambon hade svårt att få madrassen att ligga kvar ovanpå soffkuddarna. Så någon gång framåt morgonkvisten så drog han bort alla soffkuddar, vilket väckte mig, då det lät som han rumsterade om hela rummet. Men jag somnade snart om igen. Efter en sen frukost så började det dessutom snöa, och det snöar fortfarande ute. Ser väldigt mysigt ut, och det var dessutom riktig kramsnö, så det knastrade härligt för varje steg man tog.
Nu blir det nog inte så många fler knop gjorda idag.. jo, det klart, vi måste ju packa om våra väskor, så vi får med allt hem imorgon.
Läste förresten att kebabpizza är den vanligaste maten på nyårsdagen. Det lär det inte bli för mig i alla fall.
lördag 31 december 2011
Summa summarum
Då är det åter igen nyårsafton. Tänkte skriva en liten summering över 2011, mest för att ha något att skriva. Det är ju lika bra att börja öva upp mig redan nu. ;)
Januari: Nyåret firades in i Malmö, så första natten på det nya året tillbringades på ett hotell. Detta var också månaden jag gick från 20-någonting till 3-0. Hade ett litet intimt firande med mina nära och kära, och det var riktigt trevligt. Det var också i denna månaden det pratades mer om huruvida jag och sambon skulle flytta utomlands eller inte.
Februari: Här blev sambon erbjuden ett kontrakt, och därmed vart det definitivt att vi skulle flytta till Italien. Jag hade sista ordet i frågan, och då jag gillar att se mig om i världen, var det ett självklart val. Dessutom har jag en känsla av att sambon skulle ångra sig riktigt mycket om han Härnte tog den chansen han blev erbjuden.
Mars: Började med ex-jobbet, som dessutom inte gick något vidare för min del. Vi kontaktade också mäklare för försäljning av huset, och en fotograf fotade vårt hem.. till mitt förtret med tända värmeljus på toaletten. ;) Annars hände det inte så mycket i mars.
April: I april fick jag åka till Modena och Italien första gången. Vi var nere och kollade på lägenheter. En intensiv dag, som resulterade i världens träningsvärk i benen. Vi kollade på sammanlagt 9 lägenheter och fastnade för ett par. Till sist bestämde vi oss för en stor 4:a precis utanför centrumkärnan. I april hade vi dessutom några besök av min syster nere i Skåne, och hon hjälpte till med urröjning av garage och andra gömmor. Ingen röjer lika effektivt som syster min. ;)
Maj: En hel del lägenhetsvisningar i början på månaden. Här bestämde jag mig dessutom för att jag inte ville skriva om det jag skrev i ex-jobbet, så jag avbröt det helt enkelt. Jag hade också ett samtal med kirurgen på CFTK och bedömdes som godkänd för operation hos dem. I mitten på maj började jag med VLCD (shaker-diet). I slutet på maj kom flyttgubbarna och packade ner större delen av vårt hem, och vi hade dessutom fått en köpare till huset.
Juni: Första veckan i juni var det att göra det sista i huset. Förrådsställa det vi inte skulle ha med till Italien, samt åka flera turer till tippen och slänga det vi inte ville ha längre. Sedan flyttade jag upp till föräldrarna i Skövde. Den 14:e juni var den stora dagen D för min del. Denna dag opererades jag, och därmed blev det första dagen på mitt nya liv. Jag hämtades av sambon och skjutsades hem till mina föräldrar igen.
Juli: Jag befann mig i Skövde, men tog en semester under några dagar och åkte ner till Malmö för att umgås med vänner och bara vara. Resan började och slutade med att lämna/hänmta min syster på landvetter, då hon åkte till Prag i några dagar. Annars var juli rätt lugn... hade fullt upp med att prova mig fram i matväg vad jag kunde äta och inte. Hade både bra och skitkassa matdagar.
Augusti: Sambon kom till Sverige på sin semester, och även denna månad blev det en resa till Skåne-land. Denna gång för en kräftskiva hos en kollega till sambon. Naturligtvis blev det också några besök till andra vänner där nere. Vi var både i Eskilstuna och skövde, och i E-tuna firades bland annat sambons brorson, som fyllt 18. Ett besök på den mer eller mindre obligatosriska matfestivalen i Skövde hanns det också med. God mat och trevligt sällskap fick avsluta augusti.
September: Började med att överraska syrran på hennes födelsedag, med att hon fick vara zoovårdare för en dag. Då hon älskar djur, vart hon inte allt för ledsen. Sedan var det en 40-årsfest. Efter den första helgen i september var det sedan dags för den andra stora förändringen under året. Det var dags att packa bilen för att sedan fara hem. Hem till Italien. Non-stop-resan dit var ingen höjdare, men det gick. Kunde snart också konstatera att myggorna var fördjäkliga i Italien. Skrev också in mig på en intensivkurs i Italienska.
Oktober: Läste min italienskakurs, men fick inte ut så mycket av den som jag hoppades, då min mage bestämde sig för att inte vara medgörlig under denna tid. Så många dagar spilldes tyvärr på att jag inte mådde bra. Var på några spännande utflykter med skolan dock, bland annat lamborghini-museet.
November: Den mörka månaden november... Den var väl mer eller mindre bra... jag fick någon form av depp-period, där mycket tankar över tillvaron och mig själv figurerade. Det började dessutom bli allt kallare även i Italien, men dagarna var fortfarande väldigt fina, med mycket sol.
December: Första delen av december gjordes inte så mycket. Jag kom fram till att jag skulle börja virka som hobby. Åkte till Sverige den 15:e och hade några härliga, men intensiva dagar i Malmö. Skaffade mig en ny frisyr och hårfärg och umgicks med mina underbara vänner. Sedan var det upp en sväng till Stockholm, och konsert med Tiesto med flera. Var riktigt länge sedan jag röjde loss så mycket som jag gjorde den kvällen. Helt underbart. Här började jag också virka lite smått. Resa till Skövde för några dagar och sedan julfirande med sambon och hans familj i Eskilstuna. Mellandagar i Skövde och nu i Eskilstuna igen. Denna nyårskväll kommer spenderas ute på landet, utanför Eskilstuna, hos goda vänner.
Det har trots allt hänt en hel del under det här gångna året. Har tänkt ut ett nyårslöfte för mig själv, och det är att jag ska bli bättre på att äta regelbundet. Det har jag fortfarande problem med, men jag ska försöka se till att jag får ordentliga rutiner under det kommande året. För mitt välbefinnande lär det nog behövas.
Och nu tänkte jag nog ta och försöka göra mig i ordning inför kvällens bravader. Ta en dusch, leta reda på mina kläder, som förmodligen ligger nedpackade i den stora väskan, och fixa håret. Så jag önskar alla er där ute en riktigt trevlig nyårskväll och ett gott nytt år till er alla!
Januari: Nyåret firades in i Malmö, så första natten på det nya året tillbringades på ett hotell. Detta var också månaden jag gick från 20-någonting till 3-0. Hade ett litet intimt firande med mina nära och kära, och det var riktigt trevligt. Det var också i denna månaden det pratades mer om huruvida jag och sambon skulle flytta utomlands eller inte.
Februari: Här blev sambon erbjuden ett kontrakt, och därmed vart det definitivt att vi skulle flytta till Italien. Jag hade sista ordet i frågan, och då jag gillar att se mig om i världen, var det ett självklart val. Dessutom har jag en känsla av att sambon skulle ångra sig riktigt mycket om han Härnte tog den chansen han blev erbjuden.
Mars: Började med ex-jobbet, som dessutom inte gick något vidare för min del. Vi kontaktade också mäklare för försäljning av huset, och en fotograf fotade vårt hem.. till mitt förtret med tända värmeljus på toaletten. ;) Annars hände det inte så mycket i mars.
April: I april fick jag åka till Modena och Italien första gången. Vi var nere och kollade på lägenheter. En intensiv dag, som resulterade i världens träningsvärk i benen. Vi kollade på sammanlagt 9 lägenheter och fastnade för ett par. Till sist bestämde vi oss för en stor 4:a precis utanför centrumkärnan. I april hade vi dessutom några besök av min syster nere i Skåne, och hon hjälpte till med urröjning av garage och andra gömmor. Ingen röjer lika effektivt som syster min. ;)
Maj: En hel del lägenhetsvisningar i början på månaden. Här bestämde jag mig dessutom för att jag inte ville skriva om det jag skrev i ex-jobbet, så jag avbröt det helt enkelt. Jag hade också ett samtal med kirurgen på CFTK och bedömdes som godkänd för operation hos dem. I mitten på maj började jag med VLCD (shaker-diet). I slutet på maj kom flyttgubbarna och packade ner större delen av vårt hem, och vi hade dessutom fått en köpare till huset.
Juni: Första veckan i juni var det att göra det sista i huset. Förrådsställa det vi inte skulle ha med till Italien, samt åka flera turer till tippen och slänga det vi inte ville ha längre. Sedan flyttade jag upp till föräldrarna i Skövde. Den 14:e juni var den stora dagen D för min del. Denna dag opererades jag, och därmed blev det första dagen på mitt nya liv. Jag hämtades av sambon och skjutsades hem till mina föräldrar igen.
Juli: Jag befann mig i Skövde, men tog en semester under några dagar och åkte ner till Malmö för att umgås med vänner och bara vara. Resan började och slutade med att lämna/hänmta min syster på landvetter, då hon åkte till Prag i några dagar. Annars var juli rätt lugn... hade fullt upp med att prova mig fram i matväg vad jag kunde äta och inte. Hade både bra och skitkassa matdagar.
Augusti: Sambon kom till Sverige på sin semester, och även denna månad blev det en resa till Skåne-land. Denna gång för en kräftskiva hos en kollega till sambon. Naturligtvis blev det också några besök till andra vänner där nere. Vi var både i Eskilstuna och skövde, och i E-tuna firades bland annat sambons brorson, som fyllt 18. Ett besök på den mer eller mindre obligatosriska matfestivalen i Skövde hanns det också med. God mat och trevligt sällskap fick avsluta augusti.
September: Började med att överraska syrran på hennes födelsedag, med att hon fick vara zoovårdare för en dag. Då hon älskar djur, vart hon inte allt för ledsen. Sedan var det en 40-årsfest. Efter den första helgen i september var det sedan dags för den andra stora förändringen under året. Det var dags att packa bilen för att sedan fara hem. Hem till Italien. Non-stop-resan dit var ingen höjdare, men det gick. Kunde snart också konstatera att myggorna var fördjäkliga i Italien. Skrev också in mig på en intensivkurs i Italienska.
Oktober: Läste min italienskakurs, men fick inte ut så mycket av den som jag hoppades, då min mage bestämde sig för att inte vara medgörlig under denna tid. Så många dagar spilldes tyvärr på att jag inte mådde bra. Var på några spännande utflykter med skolan dock, bland annat lamborghini-museet.
November: Den mörka månaden november... Den var väl mer eller mindre bra... jag fick någon form av depp-period, där mycket tankar över tillvaron och mig själv figurerade. Det började dessutom bli allt kallare även i Italien, men dagarna var fortfarande väldigt fina, med mycket sol.
December: Första delen av december gjordes inte så mycket. Jag kom fram till att jag skulle börja virka som hobby. Åkte till Sverige den 15:e och hade några härliga, men intensiva dagar i Malmö. Skaffade mig en ny frisyr och hårfärg och umgicks med mina underbara vänner. Sedan var det upp en sväng till Stockholm, och konsert med Tiesto med flera. Var riktigt länge sedan jag röjde loss så mycket som jag gjorde den kvällen. Helt underbart. Här började jag också virka lite smått. Resa till Skövde för några dagar och sedan julfirande med sambon och hans familj i Eskilstuna. Mellandagar i Skövde och nu i Eskilstuna igen. Denna nyårskväll kommer spenderas ute på landet, utanför Eskilstuna, hos goda vänner.
Det har trots allt hänt en hel del under det här gångna året. Har tänkt ut ett nyårslöfte för mig själv, och det är att jag ska bli bättre på att äta regelbundet. Det har jag fortfarande problem med, men jag ska försöka se till att jag får ordentliga rutiner under det kommande året. För mitt välbefinnande lär det nog behövas.
Och nu tänkte jag nog ta och försöka göra mig i ordning inför kvällens bravader. Ta en dusch, leta reda på mina kläder, som förmodligen ligger nedpackade i den stora väskan, och fixa håret. Så jag önskar alla er där ute en riktigt trevlig nyårskväll och ett gott nytt år till er alla!
fredag 30 december 2011
Skövdebesöket
Då har man varit i Skövde i några dagar och blivit uppassad av mamma. ;) Hade en trevlig liten julmiddag den 27:e; och det var riktigt roligt att se systers engelska väninna smaka på inlagd sill. Hon ansåg att det var ätbart i alla fall, vilket var roligt. :) Lite julklappar hanns det också med. Fick lite pengar, en bok, smycken och presentkort på kläder. Hittade inget roligt i klädesväg, så jag får väl kika lite i Malmö sedan när jag ska dit i mitten på januari.
Hann också med ett besök till bästa vännen och hennes sambo... och numera 4 hårbollar. Det nyaste tillskottet i familjen hårboll, såg dessutom ut som ett litet piggsvin, så mitt smeknamn på den lille herrn blev porkypine. :) Men söt var den. En blandraskatt med perser och något annat jag inte kommer ihåg. Och jag som är jätteallergisk kunde ju naturligtvis inte motstå en liten kattbebis, utan kelade friskt med den. Tur att jag gått på det starka artilleriet i någon vecka nu, så det gick bra. Inga större allergiska reaktioner som tur var. Och sambon "bråkade" som vanligt med de större kissemissarna, men kompisen hade fått en lugn natt i alla fall. De små hårbollarna var väl helt slut efter allt busande och bråkande med min sambo. :)
Under gårdagen var vi och kikade en del i affärer och på kvällen gick vi ut och åt mat med syrran och engelska vännen. Jag åt pepparstek med klyftpotatis och någon pepparcreme har jag för mig. Måste bara tala om att det var de godaste klyftpotatisarna jag någonsin ätit alltså. De var så perfekta. Inte för att jag orkade äta upp allt på långa vägar, men ändå. De jag åt var de godaste jag någonsin smakat. Efter maten blev det ett biobesök, och filmen som sågs var Sherlock Holmes. Jag diggade den, och jag satt och småskrattade under större delen av filmen. :) Det är ju ett bra betyg. :)
Men nu är man i Eskilstuna hos svärfar igen. Nyår ska firas mitt ute i ingenstans hos sambons bästa kompis med familj, och sedan återvänder vi hem till sitt eget hem den 2:a januari igen. Ska bli skönt att komma hem och sova i sin egen säng igen faktiskt. :)
 |
| Lilla "porkypine"! Så söt, så söt! :) |
Under gårdagen var vi och kikade en del i affärer och på kvällen gick vi ut och åt mat med syrran och engelska vännen. Jag åt pepparstek med klyftpotatis och någon pepparcreme har jag för mig. Måste bara tala om att det var de godaste klyftpotatisarna jag någonsin ätit alltså. De var så perfekta. Inte för att jag orkade äta upp allt på långa vägar, men ändå. De jag åt var de godaste jag någonsin smakat. Efter maten blev det ett biobesök, och filmen som sågs var Sherlock Holmes. Jag diggade den, och jag satt och småskrattade under större delen av filmen. :) Det är ju ett bra betyg. :)
Men nu är man i Eskilstuna hos svärfar igen. Nyår ska firas mitt ute i ingenstans hos sambons bästa kompis med familj, och sedan återvänder vi hem till sitt eget hem den 2:a januari igen. Ska bli skönt att komma hem och sova i sin egen säng igen faktiskt. :)
tisdag 27 december 2011
I'm weak!
Jag är svag! Jag har fallit för grupptrycket, inte bara gällande en sak, utan två. Jag är nu ägare till en surfplatta. Köpte en ny åt sambon, och då fick jag överta hans gamla. Hade egentligen ingen lust med det, men när övartalande ord som "du kan ju koppla in den i stereon och lyssna på webradio" hördes, så kunde jag inte motstå. Det blir ju lite smidigare de gånger jag vill lyssna på musik, gentemot koppla upp datorn mot stereon. Dessutom har jag då börjat spela wordfeud... Nu när jag väl har en samsung-platta med android i, så har jag ju ingen egentlig orsak till att inte spela. Heter anjapaa, för den som vill lägga till mig som vän... eller vad man nu säger i den appen.
måndag 26 december 2011
Annandag jul
Får väl börja med att skriva och önska alla läsare där ute en god fortsättning!
Annandag jul... Idag ska vi ha jullunch hos svärmor. Nu kanske folk undrar varför jag skriver "svärmor" med fnuttar ("") ibland och svärmor utan fnuttar ibland. Det har en enkel förklaring. Sambons päron är skilda, så svärmor utan fnuttar är sambons mamma, medan "svärmor" med fnuttar är svärfars sambo. Lätt som en plätt. Idag ska vi alltså åka ut till svärmor utan fnuttar, det vill säga sambons mamma. Vi ska även hämta upp sambons mormor på vägen dit. Det blir nog trevligt. Jag hoppas bara att mitt illamående och den smått pulserande huvudvärken går över tills dess.
Sedan blir det förmodligen att packa väskan och bege sig mot Skövde igen, där det återstår julfirande med mina päron. Fast det julfirandet blir väl inte förrän i morgon. Syrrans engelska vän ska ju vara med, och det kan ju vara intressant att se vad hon tycker om ett svenskt julbord. Det finns en sak jag längtar till med det julbordet i alla fall, och det är den där kokta laxen. Ska bli så gott, så gott. :)
Annandag jul... Idag ska vi ha jullunch hos svärmor. Nu kanske folk undrar varför jag skriver "svärmor" med fnuttar ("") ibland och svärmor utan fnuttar ibland. Det har en enkel förklaring. Sambons päron är skilda, så svärmor utan fnuttar är sambons mamma, medan "svärmor" med fnuttar är svärfars sambo. Lätt som en plätt. Idag ska vi alltså åka ut till svärmor utan fnuttar, det vill säga sambons mamma. Vi ska även hämta upp sambons mormor på vägen dit. Det blir nog trevligt. Jag hoppas bara att mitt illamående och den smått pulserande huvudvärken går över tills dess.
Sedan blir det förmodligen att packa väskan och bege sig mot Skövde igen, där det återstår julfirande med mina päron. Fast det julfirandet blir väl inte förrän i morgon. Syrrans engelska vän ska ju vara med, och det kan ju vara intressant att se vad hon tycker om ett svenskt julbord. Det finns en sak jag längtar till med det julbordet i alla fall, och det är den där kokta laxen. Ska bli så gott, så gott. :)
söndag 25 december 2011
dopparedagen är slut
Då var julaftonen över för denna gång. Dagen blev väldigt trevlig och mysig. Kalle Anka tittades på, och i år var favoriten lejonkungen med. =D Det förgyllde ju min dag i alla fall. :) Julmiddagen där "svärmor" gjort i ordning allt gott var supergott. Och jag åt inte på långa vägar av allt, utan plockade ut mina favoriter. Men hjälp så mätt jag var efteråt. Får väl se om man lyckas med bedriften att äta lite mindre i morgon. Menmen.. det är ju jul en gång om året, och det är ju verkligen en matens högtid. Det var ett litet och intimt firande, då det var jag och sambon, hans far med hans sambo samt min sambos lilla, söta farmor. I julklapparna från sambon låg det ett par fina hörlurar ifrån Bose, så det är riktigt fin kvalitet på dem, samt en ring. Ringen får väl kanske pryda förlovningsfingret, tills förlovningsringen kommer på plats igen... när man väl tar sig tid att röja fram dem i förrådet... :) Var även en present ifrån sambons föräldrar med respektive, där vi skulle få välja vad vi ville ha när svärmor kommer ner och besöker oss i Modena. Med andra ord ska jag få en lamborghini.. eller vi. ;) Det måste ju vara så, om vi får välja vad vi ville ha. *hehehe*
Ja, som sagt, det har vart en härlig julafton trots allt, och nu ska väl jag ta och bädda ner mig i bäddsoffan, nöjd, glad och trött. :)
Ja, som sagt, det har vart en härlig julafton trots allt, och nu ska väl jag ta och bädda ner mig i bäddsoffan, nöjd, glad och trött. :)
lördag 24 december 2011
Skinny jeans
 |
| Jag och mina "skinnys" |
Julafton
Jahapp, då var det julafton igen. Året har gått fruktansvärt fort. För ett år sedan stod jag i köket och fixade i ordning julmat, och trots att vi bara var tre stycken hemma, vart det julmat till ett helt kompani. Men det slank ner tillslut det också. :) Denna julen firas i Eskilstuna, hos sambons far med sambo. Det ska bli trevligt. Tycker det är lite trist bara att den lilla snö som lagt sig i princip försvunnit. Den gråa barmarken är därmed ett faktum. Dessvärre har jag ingen endaste julkänsla i kroppen, tror att det hade blivit lite bättre med snö faktiskt. Men nu är det som det är. Sedan kan ju välmåendet spela in också. Sambon är überförkyld och jag är i vanlig ordning allergisk. Nåväl.. julstämningen kanske infinner sig i samband med den goda julmaten... eller det obligatoriska kalles julafton.. Nåja. Vi får väl se helt enkelt. :)
torsdag 22 december 2011
Morgon...
Två dagar kvar innan julafton. Jag mår bättre idag både avseende förkylningen/allergin samt foten. Är ju inte frisk än, men på bättringsvägen. Det känns ju skönt. Speciellt eftersom jag ska med mamma upp till stan och shoppa lite om en stund. Då är det inte det roligaste att halta fram.
För övrigt märks det att man är "hemma" igen. I morse blev man väckt av att farsan sitter vid köksbordet och håller på med något som piper... så in i bomben. WTF!!! Kan man inte göra sådant när jag har gått upp? Nejdå.. det väckte mig. Men det kanske var det som var meningen... tyckte kanske att jag sovit tillräckligt länge redan.
För övrigt blir det idag shopping som sagt, fast inga julklappar, då det är färdiginhandlat. :) Sedan blir det julklappsinslagning och ompackning av väska tills i morgon. Och så kanske det blir till att fortsätta på mitt nyaste projekt. Har börjat med min hobby nu... virkning. Började med en mössa igår, och kom snabbt fram till att jag behöver mer garn till den... men än så länge ser det väldigt bra ut i alla fall. :)
För övrigt märks det att man är "hemma" igen. I morse blev man väckt av att farsan sitter vid köksbordet och håller på med något som piper... så in i bomben. WTF!!! Kan man inte göra sådant när jag har gått upp? Nejdå.. det väckte mig. Men det kanske var det som var meningen... tyckte kanske att jag sovit tillräckligt länge redan.
För övrigt blir det idag shopping som sagt, fast inga julklappar, då det är färdiginhandlat. :) Sedan blir det julklappsinslagning och ompackning av väska tills i morgon. Och så kanske det blir till att fortsätta på mitt nyaste projekt. Har börjat med min hobby nu... virkning. Började med en mössa igår, och kom snabbt fram till att jag behöver mer garn till den... men än så länge ser det väldigt bra ut i alla fall. :)
onsdag 21 december 2011
Liten uppdatering
Då äntligen har jag lite lugn och ro så jag kan uppdatera här. Tiestouppdateringen får dessvärre dröja lite, då blåtanden mellan telefon och dator verkar strula, och jag inte riktigt känner för att starta om datorn för tillfället. Var hos ett medium i fredags som sagt, och skulle enligt henne även skriva ner hur jag mår i bloggen. Tja.. vad ska man säga... jag är förkyld/allergisk så näsan rinner en hel del, känner mig lite smått febrig och har en fruktansvärd värk i foten. Det sistnämnda har förmodligen inget med allergin/förkylningen att göra, men det hör ju till hur jag mår. Det är fruktansvärt jobbigt i alla fall, då smärtan sitter typ på sidan av insidan av foten... strax ovanför hålfoten. Mamma skrämde dessutom upp mig ordentligt i morse, då jag bad henne köpa med en gaslinda hem när hon skulle iväg. Då kläcker hon ur sig: "foten är inte blå och svullen då, så att du fått en blodpropp?" Svullen är den säkerligen.. blå... hela mitt ben är blått efter att ha kånkat på min resväska hela helgen... Men jag hoppas att det inte är så allvarligt. Får väl se hur det känns i morgon, och i värsta fall åka till vårdcentralen då eller något. Det ger sig nog.
I alla fall... igår var jag och mamma i Ullared och shoppade lite. Blev inte så himla mycket, då de i princip inte hade några byxor alls på "min" avdelning. Men det blev lite tröjor och underkläder i alla fall. Det var uppstigning klockan 4 på morgonen och jag fick den stora äran att köra, både dit och hem. Det är därifrån smärtan i foten kommer.. har haft en konstig vinkel på högerfoten hela tiden då jag körde. Det var rena rama skitvädret från att vi åkt igenom Kinnarp och ända ner till Ullared och hem igen. Inget kul alls. Men det gick ju bra i alla fall. Väl i Skövde igen gick vi in i en lampaffär, för att mamma skulle visa mig ett par lampor. Det visade sig dessutom att det är precis sådana lampor som jag letat efter i nästan 10 år, och nu när jag vet var det finns, kan jag inte köpa det, eftersom det blir lite jobbigt att transportera dem hem... Men jäkligt coola är de i alla fall. Eller vad säger ni?
I alla fall... igår var jag och mamma i Ullared och shoppade lite. Blev inte så himla mycket, då de i princip inte hade några byxor alls på "min" avdelning. Men det blev lite tröjor och underkläder i alla fall. Det var uppstigning klockan 4 på morgonen och jag fick den stora äran att köra, både dit och hem. Det är därifrån smärtan i foten kommer.. har haft en konstig vinkel på högerfoten hela tiden då jag körde. Det var rena rama skitvädret från att vi åkt igenom Kinnarp och ända ner till Ullared och hem igen. Inget kul alls. Men det gick ju bra i alla fall. Väl i Skövde igen gick vi in i en lampaffär, för att mamma skulle visa mig ett par lampor. Det visade sig dessutom att det är precis sådana lampor som jag letat efter i nästan 10 år, och nu när jag vet var det finns, kan jag inte köpa det, eftersom det blir lite jobbigt att transportera dem hem... Men jäkligt coola är de i alla fall. Eller vad säger ni?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)