Dagens projekt

Det har varit en vecka i GI-matens tecken, och idag var inget undantag. Och jag måste säga att det var underbart gott. Det blev ungsstekt kalkonfilé, sallad på spenat, avokado och inlagd paprika, samt lite ris (och eftersom det var basmati, så var inte det fullskaligt GI.. men strunt samma). Till detta var det också en sås på grekisk yoghurt, kiwi och persilja. Skulle egentligen vart creme fraich, men det är inte så lätt att få tag på det här nere i italien har jag märkt, så yoghurt fick det bli i stället, och det var inget fel på det heller. Och det smakade sååå gott. Friskt och fräscht. Mums! Sambon klagade ju inte heller direkt. Han tog ju till och med om mat. Det är alltid ett gott tecken på att maten är god. ;)

Det blev dessutom ett litet virkningsprojekt idag. Virkade en "liten" blomma, eller mer exakt en ros. Tänkte se om jag kan fixa någon stjälk till den också, men har inget tjockt grönt eller brunt garn hemma, så får fixa det i Malmö nästa vecka i så fall. Tänkte nämligen ge bort den som en liten present.. förmodligen till mamma.. men vi får väl se. :)  Så här ser den ut i alla fall... lila ros. :)

En virkad ros.. till mamma kanske?

Min frukost

Detta blev det till frukost idag. 1 dl grekisk yoghurt, en halv kiwi och typ en halv deciliter björnbär. Fräscht och smarrigt. =D

Något osynligt

Dagens uppmaning är att skriva om något osynligt... 

Jag har vid några tillfällen fått höra att jag har mediala talanger. Det är dock inget jag själv lagt märke till särskilt mycket. Men jag är övertygad om att det finns något osynligt runt omkring oss. Det finns oförklarliga saker som händer för mig emellanåt. Några exempel på detta: 

En oförklarlig doft som slår emot mig. En doft av nyplockade rosor känns det som, och det är ingen doft som finns vanligtvis hemma hos mig. Doften har slagit emot mig vid några tillfällen, och en av gångerna var det när jag precis låst upp dörren till min sambos lägenhet, då vi fortfarande var särbos, och den doften fanns definitivt inte något som påminde om hemma hos honom. Så trots doften så var det ändå något osynligt där. 

Något annat osynligt jag råkat ut för är att det känns som att någon "tar" på mig. Det känns precis som att någon lägger en hand på något ställe på kroppen, eller att någon håller om till exempel mina fötter. Vid dessa tillfällen blir det en enorm värme på precis det stället, nästan obehagligt varmt. Och det finns inget i närheten som skulle kunna orsaka denna plötsliga värmeökning...

En sista osynlig grej jag vart med om några gånger, är att det ibland känns som att jag går in i något, eller stöter emot något/något. Det är lite jobbigt, speciellt som man alltid är rätt medveten om vart man har sin kroppshydda när man är lite större, just för att inte gå in i saker eller personer. I vilket fall, har det hänt några gånger att jag backat in i något/någon och verkligen känt att det tar stopp där. När jag sedan vänt mig om, har det varken stått någon bakom mig, och det har vart minst en halvmeter till varuhyllan som stått bakom mig...

Lite spännande är det allt med allt detta osynliga runt omkring mig. Jag kanske skulle ta och försöka utveckla min medialitet så att jag kan få reda på vad det är för osynliga krafter jag har runt omkring mig. 

Jag kan förstå om folk nu anser att det är flum det jag skriver om, och jag respekterar det också... men för mig är det verkligt. 

Att ta ansvar

Gårdagens utmaning handlade om att skriva om att ta ansvar. Jag var dock alldeles för seg för att "ta mitt ansvar" och skriva om det. ;)

Från barnsben har jag fått itutat mig att man ska ta sitt ansvar, man ska dra sitt strå till stacken typ. Man tar själv ansvar för sig själv och sina handlingar. Sunda värderingar. Däremot var det inte lika självklart att man också ansvarar för att ta hand om sin kropp... på olika sätt. Det var inget som var högt uttalat hemma i alla fall.

Vad gäller att ta ansvar för mig själv, har jag gjort det sedan jag var barn som sagt. I min viktkamp har jag ständigt tagit ansvar. På varenda diet jag provat, har jag tagit ett ansvar för att följa alla råd och äta den mat som föreskrivs. Men händer det inte mycket på vågen, eller att jag egentligen inte är överdrivet förtjust i maten jag ska äta, blir det lätt att jag tröttnar och slutar ta mitt ansvar, och återgår till det jag är bekant med.

Jag tog ansvar för att boka in en hälsoundersökning för snart två år sedan, där jag fick reda på att jag har en underpresterande sköldkörtel, och jag tog även mitt ansvar att boka in läkartid för att få medicin mot detta. Sedan kan jag tycka att det borde legat på "någons" ansvar att det borde kommit fram för länge sedan, eftersom att jag ändå sökt hjälp för min vikt vid ett antal tillfällen...

I samma veva peakade min vikt dessutom, och jag bad då att få en remiss ivägskickad till Landskrona för en utredning om operation. Det gjordes, men väntetiden för en utredning var två år, så i maj i år (2012) skulle jag få en tid att träffa en specialist. Jag försökte under det kommande året att gå ner i vikt själv, men när det blev klart med den stora förändringen om flytt till Italien, hade jag och sambon också ett allvarligt snack om att man kanske skulle göra en till stor förändring, när man ändå var på G, så att säga, och göra operationen privat, vilket dessutom skulle förkorta tiden. Sagt och gjort, jag bokade in ett möte och blev beviljad operation 1½ månad efter att mötet varit. Det kan tyckas vara väldigt snabbt, att jag inte fått tillräckligt med information om vad det skulle innebära och så vidare. Men även här hade jag tagit mitt ansvar. Under 5 års tid hade jag läst allt i min väg, och även letat reda på amerikanska studier i ämnet. Så jag visste mycket väl vad jag gav mig in på. Visst, jag hade inte den där "inställningstiden" där jag mentalt kunde ställa in mig på vad det var jag givit mig in på. Men är jag efterklock och ser tillbaka så ångrar jag det inte. Jag tror att det faktum att jag under eget ansvar letat rätt på all information jag kunde, inte bara om en typ av operation, utan tre eller fyra olika, gjorde att jag besatt en stor kunskap om olika tänkbara scenarion.

Nu när jag vart sleevad i lite mer än ett halvår, är ansvaret på mig själv att gå ner i vikt större än någonsin. Visst så glider man en del på operationen under de första 12-18 månaderna, och det är inget fel med det, men det är när man gått ner så mycket man vill och ska, som det största ansvaret börjar. Det är då helt upp till mig att behålla den vikten och att inte gå upp till stora siffror på vågen igen. Visst kan man pendla några kilon upp eller ner, men det hör ju till livet. Statistiskt sett är det många som misslyckas med just denna biten efter en operation. Jag tänker inte bli en del av den statistiken, utan jag tänker klara att hålla mig på min önskevikt, när jag nått den vill säga. Och det, är helt och hållet mitt ansvar att se till att det blir så också!

Sockerchock

Jag var vid ett tillfälle under dagen väldigt obetänksam. Vi var iväg och handlade lite, då det saknades lite ingredienser till de middagar som är planerade för resten av veckan. Samt att sambon behövde bröd och jag lite mer yoghurt och frukt till mina frukostar.

Känns som att sambon var lite trött på min gi-kokkonst/sena middagar, för han ville för enkelhetens skull ha mat från donken idag. Jag kände inte riktigt för det, men kunde ändå tänka mig en milkshake. Efter en relativt kolhydratsfattig vecka (har ju ätit lite lösgodis och glass, men annars inga kolhydrater i den bemärkelsen), så var en sockerspäckad milkshake inte att rekomendera märkte jag. Storleksmässigt så var det ingen fara, då de är rätt små här i Italien. Men kroppen var i sådan chock så den stängde helt och hållet av. Höll på att somna i bilen de få kilometrarna hem, och jag sover i princip aldrig i en bil. Det tog ett bra tag innan jag repade mig ordentligt igen.

Lärde mig förhoppningsvis en läxa också... ska jag ha milkshake bör jag äta något samtidigt och kanske även äta lite mer kolhydrater under dagen generellt också. Men ibland måste man ändå få äta och dricka något gott.

Veckans vikt

1,9 kg... minus! Det är en skönt utdelning efter den gångna veckan. Nu kan ju det faktum att jag legat sjuk, haft ett finger med i spelet också, men det struntar jag i för tillfället. Med dessa siffror är jag nu uppe i -47,4 kg totalt. Minus 1,9 är den högsta siffran sedan början på oktober, och det känns toppenbra. Det känns som att jag är på rätt väg igen. Det är fortfarande en lång väg att gå, men med en så här bra början på året, så startar det positivt i alla fall, och man kan ju bara hoppas att det fortsätter i samma anda.

Får väl se hur det går nu i ett par veckor framöver, då Sverige står på agendan, och då det är boende på hotell, blir det ju också att äta ute under denna tiden. Nåväl, det utvisar väl tiden så småningom, men jag hoppas att jag kan hålla det på jämt flöde på minussidan i alla fall. Om inte, så kan man ju alltid börja om när man kommer hem igen. :)

En attityd

"Jag gör det sen!"
Det är en attityd jag har som filosofi. "Jag gör det sen!". Jag tycker inte om den, men likväl använder jag mig av just de orden allt för ofta.
Jag själv kan uppfatta det som lathet att bruka de orden, i alla fall i den bemärkelsen som jag själv gör. Jag måste helt enkelt försöka ändra på mig själv och min attityd, och göra saker och ting på en gång i stället för att skjuta allt på framtiden. Det är inte lätt att ändra en attityd man haft med sig ända sedan barnsben, men vill man, så kan man. Skulle jag kunna halvera alla mina "jag gör det sen!" så skulle jag vunnit mycket. Det får bli ett fortlöpande projekt tror jag.
Attitydförändring - here I come... när jag är helt frisk vill säga. ;)

Avatar - the last airbender

Mina ögon går mot bättre tider igen känns det som. De är fortfarande lite inflammerade, men inte på långa vägar lika illa som igår. Idag fick jag dessutom upp dem efter bara lite gnuggande och inte en halvtimmes bändande. Kändes väldigt bra faktiskt. Halsen är det dock ingen större förändring med och det är lite jobbigt. Det positiva är ju att lite av telagret blir uppdrucket. :)

Vi har filmmaraton här hemma. Barnsliga som vi är, kollar vi på tecknat, och inte på vilket tecknat som helst, utan Avatar - the last airbender. En helt underbar serie, som naturligtvis handlar om de godas kamp mot de onda. Den handlar också om de fyra elementen; luft, vatten, jord och eld. Avataren Aang hittas av två tonåringar från en vattenstam på sydpolen. Avatarens har varit försvunnit i 100 år och i och med att han är återfunnen, kommer också hoppet tillbaka till mänskligheten, att vinna kriget mot eldnationen. Men för att kunna besegra eldlorden måste Aang bemästra alla de fyra elementen i tur och ordning, men det är inte det lättaste när han hela tiden jagas av eldlordens son, den förvisade prins Zuko, som vill tillfångata avataren för att kunna återfå sin heder och kunna återvända hem.

Jag är helt förälskad i en av djuren man stöter på i serien dessutom. Oftast är det inga vanliga djur, utan mestadels är det hybrider mellan olika djurarter, exempelvis sköldpaddsanka, lemurfladdermus, näbbdjursbjörn och sabeltandad älgslejon. Just den sistnämda, sabeltandade älgslejonet, är jag sååå förälskad i. I alla fall bebisen. Den blir kallad för "Foofoo cuddly pupps" Den är bara sååå söt. Eller vad säger ni?

Avatar Aang, Foofoo cuddly pupps och Sokka

Foofoo cuddly pupps och Sokka. 

Att belöna

Min viktkamp fortsätter, sakta men säkert. Om tre ynka kilo har jag gått ner hälften av mitt uppsatta mål. Det borde belönas på något sätt, men jag vet inte riktigt med vad. Om jag ska vara ärlig har jag varit fruktansvärt dålig på att sätta upp milstolpar och belöningar när jag uppnår dem. Men det är ju inte försent att börja.

I mitt tidigare liv var belöningarna ofta mat eller godsaker. Till slut belönade jag mig själv med något gott varje dag, och det gick överstyr. Nu för tiden känns det väldigt meningslöst att belöna mig själv med mat, så jag måste hitta andra medel. Men frågan är ju bara med vad. Funderar på lite större belöningar vid jämna 10-tal framöver. Kanske en spabehandling vid -60, en weekendresa vid -70, en tatuering vid -80, en studiofotografering vid -90 och som slutbelöning vid målgången... hmm.. det får jag nog fundera lite på tror jag. Kanske beställa en tid hos en stylist eller shoppingspecialist eller vad det nu kan heta, som kan hjälpa mig med tips och råd för min nya garderob... Eller nåt sånt. :)

Men nu är det först -50 som gäller. Som belöning vid den milstolpen kanske jag skulle ta och boka en biljett till en opera eller något liknande. Jag menar... jag bor ju ändå i pavarottis hemstad... och opera är ju stort i Italien. Och någon gång måste man ju gå på en föreställning. Nåja.. vi får väl se vad det kan tänkas bli. Men en belöning vid varje jämt 10-tal framöver är jag faktiskt värd.

God morgon?

Så här såg jag ut för en stund sedan när jag äntligen kunnat bända upp mina ögon... japp... nu sitter inflammationen i båda ögonen. Jippie liksom! Eller inte...

Handlingsdags

Idag är vi "fint folk" eller sydeuropeer funkar nog också bra. I alla fall om man tänker matmässigt. Tacogratängen står nu i ugnen, så det blir väl inte förrän om en kvart eller så vi kan äta... runt 21.20... och det ska bli riktigt gott kan jag meddela.

Vi tog oss äntligen iväg till coop idag för att handla lite. Det är röd dag även här i Italien, och kyrkklockorna klämtade i vackra melodier vid 11-tiden i morse, och det borde egentligen vara stängt i alla affärer. Men som tur var kollade jag upp det på nätet igårkväll och kunde då konstatera att de flesta ställen hade extraöppet. Och tur var väl det.

Vi pratade redan vid lunchtid om att vi var tvungna att åka och handla, men det var inte förrän vid 3-tiden vi faktiskt tog oss i kragen och kom iväg. Det var inte bara vi som kommit på den briljanta idén att handla idag, eller så hade folk inget bättre för sig. Det var fullpackat med folk i hela köpcentret, och i matbutiken ska vi inte ens tala om vilket kaos det var. Många hyllor var urplockade, men vi fick tillslut det mesta vi behövde.

Det märktes för övrigt att det var tomt i kylen, med tanke på att vi handlade för nästan 160 euro! Menmen.. nu har vi ju i alla fall mat, så vi klarar oss den kommande veckan här nere, och sedan får vi väl göra ännu en storhandling när vi kommer tillbaka efter våra två nästkommande veckor i Sverige igen.

Vädermässigt hade vi för den delen en toppendag idag. Det var runt +11 grader och strålande solsken. Ingen vinterjacka här inte. Konstaterade att det faktiskt är ett stort skäl till att stanna kvar här nere. Man behöver inte frysa halvt ihjäl när man tittar ut utanför dörren. :)

Nu blir det mat!! Gött det!

En verktygslåda

När vi fixade det sista med flytten i början på juni, magasinerade vi en hel del i ett förråd. Bland annat verktyg och liknande som vi hade i garaget i Kävlinge. När vi sedan började med magasineringen, var vi taktiskta tyckte vi. Ställde in vårt stora vardagsrumsbord längst in, och för att utnyttja utrymmet till max, lastade vi på grejor både ovanpå och under bordet. Till sist var större delen av förrådet fyllt nästan både på höjden och bredden. 

Sommaren förlöpte utan problem. Sambon reste mycket och jag var ju bosatt hos päronen. När vi sedan flyttade ner på riktigt, det vill säga, när vi tog bilen efter sambons semester och bilade ner till vårt nya hem, tog vi med lite grann från förrådet, av det vi kom åt.. typ tre kassar som stod längst ut. Efter någon vecka kom vi dock på att lite verktyg skulle vara bra att ha. Sambon hade ju förvisso lite verktyg han använder i jobbet, hemma, men det var inte riktigt tillräckligt. Vi behövde en bättre borrmaskin, ett mer varierat utbud av skruvmejslar, hammare och lite annat. Saken är ju att vi ägde både en och två uppsättningar av verktyg... men båda uppsättningarna av verktyg och verktygslådor är inpackade i förrådet... det vill säga de är inpackade under det där stora bordet längst in i förrådet. Där gör de stor nytta för tillfället. Vi vet precis vart vi har våra verktygslådor, men det hjälper oss inte ett dugg med att till exempel få upp hatthyllan i hallen. Men vi vet i alla fall vart vi har dem. ;)

hämden är ljuv

Gårdagens uppgift var att skriva om att hämnas, men då jag nästan däckade här i soffan, blev det inte så mycket skrivet för min del...

Det är nog inte så många som läser min blogg, som kunnat undgå att vi ligger förkylda här hemma, både jag och sambon. Under gårdagen utvecklades dessutom en ögoninfektion på mitt ena öga. Viruset i kroppen har börjat ta ut sin rätt. Sambon trodde att jag satt och yrade igårkväll när jag skulle gå och lägga mig, då han frågade om vi skulle se på någon mer film och jag svarade att jag skulle ta och gå och kolla på mina privata filmer, som bara jag kunde se. Sambon däremot skulle stanna uppe och streama ishockeyn.

Däckade ganska snabbt i sängen, förmodligen av febern, men vaknade vid halv fyra av att ögat var helt igenkorkat och halsen var helt igensvullen. Gick ut till vardagsrummet och sökte efter halstabletter, och skrämde i samma veva halvt ihjäl min stackars sambo. Han var vänlig nog att göra i ordning lite honungsvatten mot min ömmande hals, i pausen mellan andra och tredje period. Det gjorde underverk och jag kunde sedan somna om, måendes lite bättre.

Trots att förkylningen fått ett järngrepp om mig, vet jag att kroppen gör sitt bästa för att hämnas på viruset. Mina vita blodkroppar och mördarmaskiner håller på för fullt att smaska i sig de främmande komponenterna i kroppen. Så hämnden är ljuv... även på cellnivå. :)

Förkylningen stagnerar

Åh, vad roligt! Jag som hoppades på att förkylningen inte skulle bli så långvarig. Nu verkar det som att den fått ett nytt grepp om mig. Jag fryser och börjar få ont i hela kroppen. I halsen känns det som att det sitter ett äpple på tvären och slemmet får bara mer och mer färg. Jippie.. eller inte. Jag kan väl hoppas att det bryter ut ordentligt nu då, och att jag i alla fall slipper den fruktansvärda hostan, som sambon drabbats av. Nu har vi ju förvisso laddat upp med diverse hostmediciner här hemma, men de verkar ju inte ha någon större effekt på sambon direkt... så jag hoppas som sagt jag slipper hostan. Kanske skulle ta och bädda ner mig här i soffan en stund och kolla på någon film eller något sådant. Då kan jag ju dessutom fundera ut vad jag ska skriva om "att hämnas" lite senare. Blir nog väl... hoppas jag.

Virkalster

För att visa att jag faktiskt menar allvar med mina idéer om att börja virka, har jag tänkt att lägga upp mina färdiga alster. Hittills har det blivit tre stycken.. eller fyra, beroende på hur man räknar. Ett par korallörhängen, ett armband och en mössa. Mössan blev syrran förälskad i, så jag ska virka en i samma färger till henne också. Det var tydligen Manchester Uniteds bortafärger på matchstället, vilket jag inte hade en aning om när jag valde färgkombinationen svart och mörkblått. Menmen... kul faktiskt att hon gillade den. Däremot är jag nog rätt kass på att följa mönsterbeskrivning till punkt och pricka, eller så är det så att jag gör något annat fel under vägen. Ska försöka få min systers mössa mer jämn och så, och nu när jag vet lite hur mönstret ser ut, kan jag nog fixa det på ett bra sätt. Min egen blir nog perfekt att använda vid nästa sverigebesök, då det mestadels ska vara nere i Skåne. Då är det bra om det är lite varmt om öronen. :)

Sambon blev allt lite imponerad över mina virkade örhängen också, trots att det såg ut som det hängde aliens vid öronen. Mönstren hittade jag på lite olika sidor på nätet, men jag kommer inte ihåg vad jag använde för sökord på google för att hitta dem...

armband och örhängen

egenvirkad mössa

Att fortsätta

... det borde finnas massor att skriva om "att fortsätta", men jag kommer inte på något i princip...

Det som spontant kommer över mig när jag reflekterar över orden att fortsätta, är att aktivt välja att jag ska fortsätta, både skriva regelbundet här i bloggen, men också att fortsätta välja ett hälsosammare liv. Men skrivandet är lite segt idag, i alla fall inom detta ämne. Och eftersom jag känner att jag inte kan tvinga fram något, får det räcka. 

Slutsats: fortsätta skriva, trots sämre dagar kreativitetsmässigt. 

mystisk träningsvärk

Undrar just vad jag pysslade med i natt. Kände precis att jag har jordens träningsvärk i mina skinkor... Helt oförklarligt alltså. Och sambon är det ingen idé att fråga, eftersom han vid 4-5-tiden någon gång, gick ut till vardagsrummet och satte sig och sov i soffan. Inte för att han stördes av mina snarkningar, men för att hans fruktansvärda hosta vägrar ge med sig, och det då är lättare att sova i en sittande ställning.

Idag blir det förmodligen ännu en slappardag. Vill så gärna prova på spelen till kinect som vi köpte i mellandagarna, men jag vågar inte riktigt än, eftersom jag fortfarande har en förkylning i kroppen med halsont, och det är ett par träningsspel, så känns det som att det är bäst att låta det vara i några dagar till. Får ta och fortsätta med mina små virkningsprojekt i stället... och fundera på hur jag kan ha fått så ont i min bakdel...

Dagens mat

Nyårslöftet höll ju länge.. eller kanske inte har börjat efterleva det ens om jag tänker efter. Dagens mat har nog inte vart den bästa. Passade på att sova ut ordentligt, så någon frukost blev det definitivt inte. Får ta tag i maten i morgon igen... till lunch vart det omelett/fritata med bacon, ärtor, green beans och broccoli, och till middag blev det pizza. Jag har väl pizza till en sisådär 3-4 måltider till antar jag. Fixade faktiskt i ordning lite pizzasallad till också. Annars har en knäckemacka med mjukost, några svenska lösgodisbitar och en glass slunkit ner. Och en kopp chailatte, som inte alls var så tokig.

Nåväl.. ska väl skriva i ordning en shoppinglista så vi kan åka och handla lite i morgon. Kylen ekar rätt tomt faktiskt. Ska nog försöka fixa till en gryta av något slag. Kände att jag hade lite väl många plastburkar tomma för tillfället. Lika bra att göra i ordning massa mat på en gång, så man kan frysa in och bara värma på för latmansdagar. :) Men räknar man lite krasst på det hela åt jag i alla fall 5 måltider idag, om man räknar glassen som en måltid och godisbitarna som en måltid. Inte det bästa, men det kunde också varit betydligt värre. Och bara att få bort plockandet mellan måltiderna blir väl en stor vinst i sig.

Lunchen. Mindre än 1/4 till mig, resten till sambon. 

Middag: Det är allt något visst med italiensk pizza. :)

En krabat

Dagens ord är då " en krabat".

Jag följer lite olika bloggar, och en av dem är en man, som bloggar om att han blivit pappa, men även innan krabaten nedkom, så bloggade han om att han skulle bli pappa. Det är säkert inget ovanligt med det, men han är i medelåldern och hade enligt vad jag tolkat hans inlägg som, inte trott att det skulle hända. Men sedan kom den ena förändringen efter den andra i hans liv, och helt plötsligt stod han i en ny situation, där han faktiskt skulle bli pappa för första gången. Man fick i hans blogg följa såväl krabatens utveckling som mammans tillstånd och pappans känslor. Födelsedatumet var beräknat till den 19:e november, och någon månad innan due-date, utlyste den stolta blivande fadern en tävling där man kunde vinna en trisslott. Dessutom hade han också uppsatt på bloggen en undersökning om vad man trodde det skulle bli för kön på krabaten.

Nu kanske jag ska förtydliga lite och tala om att mamman och pappan kallade krabaten för "Klimpen", men eftersom detta ska vara ett inlägg om en krabat, så kallar jag den i mitt inlägg för just krabat.

I vilket fall, jag kryssade i att jag trodde det skulle bli en flicka i undersökningen. Tänkte att jag även skulle medverka i tävlingen. Då jag inte själv har barn, kände jag inte till direkt någonting om statistik eller sådant om beräknade datum kontra faktiskta datum för födsel, så jag tänkte helt enkelt tillbaka på min egen beräknade dag kontra födelsedag. Jag var beräknad till den 17:e januari men ville inte titta ut förrän den 21:a januari. Det är en skillnad på 4 dagar. Så i tävlingen tog jag helt enkelt de fyra dagarna jag själv hade, och tillsatte en extra dag, så jag tippade på att krabaten skulle födas den 24:e november. Sedan var det bara att vänta. En efter en blev utslagna ur tävlingen, och när den 19:e november kom, kände jag mig faktiskt helt lugn. Det var som att jag redan visste att det inte skulle bli någon krabat förrän den 24:e. Mycket riktigt. Värkarna satte igång sent på kvällen den 23:e och vid femtiden på morgonen nedkom den lilla krabaten, flickan Emelie.

Vi var tre som hade gissat på födsel den 24:e och utslagsfrågan hade varit vad vi gissade på att krabaten skulle väga. Där spikade jag inte riktigt, utan det var en annan person som var närmare. Men den stolta pappan kände sig så lycklig, så att alla vi som gissat på krabatens födelse till den 24:e fick var sin trisslott. Min lott skickades till mina päron i Skövde, så att jag kunde skrapa den när jag kom till Sverige. Det var faktiskt en vinst på den, i form av 25 kr. Så det blev en ny lott. På den lotten vann jag också, fast 2 x 25 kr. Hade tänkt att ta ut två nya lotter där också, men sedan åkte jag till Eskilstuna för att fira jul. När jag sedan kom tillbaka hade min mor slängt min lott, i tron att det inte var någon vinst på den... fick två nya av henne som kompensation, men på dem var det minsann ingen vinst. Så jag beskyller henne lite skämtsamt för att brutit min "winner streak". Men det viktiga i historien är ju faktiskt att det var vinst på den lott som den lilla krabaten lyckades vinna åt mig, ;)

Om ni är nyfikna på bloggen, så kan ni nå den genom att klicka HÄR

Årets första vägning

Vilken lättnad. Vågen visade faktiskt en viktnedgång, trots det faktum att det varit nästan 3 veckor med för god och för mycket mat. Dessutom ska jag nog inte väga mig på andras vågar, eftersom päronens våg visade uppgång, när jag ville se lite hur jag låg till efter två veckor utan vägning. Nej, det är min våg som gäller nu, och så är det dags att sätta igång att tänka ordentligt på maten igen.

En annan sak som är toppen, är att jag kan andas någorlunda normalt igen. Nu är jag ju förkyld, så det är lite tungt ändå, men det är inte på långa vägar lika tungt som det var i Sverige, och detta då till och med innan jag kutsattes för massa doggy-loggar och kissemissar. Det känns skönt. Då Kan jag lägga "puffarna" på hyllan för ett tag, tills det är dags att bege sig till Svea igen.

Menmen... idag är idag.. och sammanlagt är det nu 45,5 kg minus på vågen. Det går sakta men säkert framåt. Och det har faktiskt sambon påmint mig om, att statistikmässigt så går det lite långsammare med den metod av operation jag valt, än vad det gör vid en gastric bypass, men att man efter 18-24 månader kommer ikapp så att säga, så att viktminskningen kan bli lika stor i vilket fall. Och det hoppas jag verkligen på, så jag slipper den andra delen av den största operationen, där man kopplar bort riktigt mycket av tunntarmen. Känns som att jag vill ha mina tarmar orörda, men vi får väl se hur det blir i slutändan.

Medvind

Dagens ord var medvind...

Och med tanke på att jag flugit lite idag, så har vi nog haft medvind. Annars är jag nog lite kluven just till medvind. Nackdelen med den är ju att frisyren blir totalt förstörd, och att håret fladdrar in i ögonen hela tiden. Men har man däremot bott en tid i Skåne, föredrar man nästan medvinden när man är ute och går. Den behöver man inte känna som ispiggar i ansiktet, och man kommer fortare framåt.
Dessutom hoppas jag att 2012 blir ett "medvindens år", där man har lite flyt i tillvaron och positiva saker händer på löpande band. Känns som att jag kan behöva lite medvind i tillvaron. :)

Hem, ljuva hem!

Idag blir det en lång dag för min del. Funderar allvarligt på att snart gå och lägga mig. Sambons väckarklocka ringde 03.57 första gången i morse.. sedan ringde min 04.00, och trots att man inte fått mycket sömn, så var det bara att dra sig upp ur sängen. Var inte trött igårkväll, men kände ändå att jag var tvungen att lägga mig, så jag skulle få lite sömn i alla fall... låg vaken i ett par timmar, så jag sov väl kanske 3 timmar som mest. Klockan 5 packades alla väskor (2 stoora väskor, en mellanstor duffelbag, 2 ryggsäckar, och en "handbagageväska" in i svärfars bil, tillsammans med mig och sambon och svärfar då naturligtvis. Sedan bar det av till arlanda. Vi åkte för min del en ny väg... eller i alla fall fram till Enköping, sedan var det samma gamla vanliga väg. I stället för att åka via Strängnäs, for vi genom Västerås. Roligt att se hur de byggt om med Ikea och det där också.

Väl på arlanda checkade vi in, droppade våra 3 väskor i bagaget och tog våra resterande 3 upp till sas-launchen. Där blev det lite intagande av frukost. Känns lite mer normalt att äta frukost runt halv åtta på morgonen gentemot halv fem faktiskt. Sedan var det flygning till Köpenhamn. Alla på rad ett i planet, dvs jag och sambon, samt en okänd snubbe, satt och sov. Var ju rätt välbehövligt om man säger så. Sedan tillbringades 7 långa timmar på Kastrup. Vi parkerade oss i launchen där också, och passade på att äta lite lunch. Fanns lite grönsaker, strimlat kött, köttbullar, tzatziki, sill, och annan plockmat man kunde äta av. Helt perfekt. Sedan gick jag och kikade lite i affärerna där, men införskaffade inget förutom ett par böcker. Gav den ena som present till sambon, för att fira att vi vart förlovade i 4 år, men det uppskattades inte så värst mycket verkade det som. Tydligen så hade han redan den boken. Kunde väl inte jag veta heller.
Middag passade vi på att äta på O'learys, och jag valde quesadillas med kyckling. Fick en smärre chock när min mat kom in, och det låg tre överfyllda bitar på tallriken. Jag orkade äta 1½ ungefär, och sedan var jag så mätt så jag kunde knappt röra mig. Kyparn var lite orolig att det inte smakade gott, när jag inte ätit så mycket, men gott var det... men det fick inte plats så mycket mer i lilla maggen.

När vi väl landade i Bologna blev vi upphämtade av en kollega till sambon. Supersnällt att hämta oss verkligen. Passade på att bjuda in honom på en middag på fredag som lite tack för hjälpen.
Så nu är man som sagt hemma igen. Det är rätt skönt! Eftersom både jag och sambon är mer eller mindre förkylda, kan man äntligen gå omkring och "äckla" sig, utan att folk runt omkring kan ha ont av det. Jag kan köra mina gamling-harklingar för att få upp det sega slemmet i halsen, och sitta i urtvättade mjukisbyxor och ett linne som går strax nedanför brösten om jag så vill. Men allra härligast med att vara hemma, är att kunna sova i sin egen säng igen. Det ska verkligen bli underbart att kunna sträcka ut ordentligt, utan att slå i tårna i en kant, eller snurra runt som en propeller i sömnen, utan att vara rädd för att balansera på kanten och vakna med ett ryck. Hem ljuva hem, med säng, ljuva säng. :)

Börja

Jag hade tänkt att börja skriva lite mer regelbundet här på bloggen och kom att tänka på en sida jag hittade för några veckor sedan. Under två dagar har jag nu suttit och letat efter sidan. Jag kollade min historik i crome-läsaren, men jag hittade den inte. Sedan snubblade jag in på den nyligen och min lycka var gjord. Man får ett ord varje dag man ska skriva om, och det kan ju vara lite intressant. Idag var alltså ordet börja. Och nu när jag faktiskt börjat skriva, så ska jag försöka fortsätta de flesta dagarna på året. Jag kan ju behöva träna upp mitt skrivande om det ska bli som spåtanten sa framöver. Och vad är då bättre än att ta sig an dagliga skrivuppmaningar för att börja processen och verkligen komma igång ordentligt? :) Denna början blir bara en liten kortis, men nu är ni delgivna vad som gäller. ;)

1:a januari

Nu är vi nyligen "hemkomna" till svärfar igen, efter nyårsfirandet ute på landet. Tio personer var vi sammanlagt, 6 vuxna och 4 barn. Minstingen var endast 16 månader och fick naturligtvis mycket uppmärksamhet. Hon var väldigt nyfiken och gärna toucha våra händer, i tur och ordning, många gånger om. Jag lärde henne då att göra "knuckle-bump" göra en touch knytnäve mot knytnäve. Det diggade hon riktigt mycket, så resten av kvällen var det det som gällde. :) Den familjen åkte hem runt 22-tiden. Två av tre resterande ungar höll sig vakna till tolvslaget, och det skålades in framför tv-n och Jan Malmsjös felräkning till tolvslagen... Den utvalda champagnen var faktiskt riktigt god, så det kanske är värt att lägga ut lite extra pengar på bubblet, för att få det någorlunda drickbart. :)

Jag och sambon sov ju över hos vännerna också, och det bäddades med madrasser och soffkuddar på golvet. Sov faktiskt riktigt gott, men sambon hade svårt att få madrassen att ligga kvar ovanpå soffkuddarna. Så någon gång framåt morgonkvisten så drog han bort alla soffkuddar, vilket väckte mig, då det lät som han rumsterade om hela rummet. Men jag somnade snart om igen. Efter en sen frukost så började det dessutom snöa, och det snöar fortfarande ute. Ser väldigt mysigt ut, och det var dessutom riktig kramsnö, så det knastrade härligt för varje steg man tog.

Nu blir det nog inte så många fler knop gjorda idag.. jo, det klart, vi måste ju packa om våra väskor, så vi får med allt hem imorgon.
Läste förresten att kebabpizza är den vanligaste maten på nyårsdagen. Det lär det inte bli för mig i alla fall.

Summa summarum

Då är det åter igen nyårsafton. Tänkte skriva en liten summering över 2011, mest för att ha något att skriva. Det är ju lika bra att börja öva upp mig redan nu. ;)

Januari: Nyåret firades in i Malmö, så första natten på det nya året tillbringades på ett hotell. Detta var också månaden jag gick från 20-någonting till 3-0. Hade ett litet intimt firande med mina nära och kära, och det var riktigt trevligt. Det var också i denna månaden det pratades mer om huruvida jag och sambon skulle flytta utomlands eller inte.

Februari: Här blev sambon erbjuden ett kontrakt, och därmed vart det definitivt att vi skulle flytta till Italien. Jag hade sista ordet i frågan, och då jag gillar att se mig om i världen, var det ett självklart val. Dessutom har jag en känsla av att sambon skulle ångra sig riktigt mycket om han Härnte tog den chansen han blev erbjuden.

Mars: Började med ex-jobbet, som dessutom inte gick något vidare för min del. Vi kontaktade också mäklare för försäljning av huset, och en fotograf fotade vårt hem.. till mitt förtret med tända värmeljus på toaletten. ;) Annars hände det inte så mycket i mars.

April: I april fick jag åka till Modena och Italien första gången. Vi var nere och kollade på lägenheter. En intensiv dag, som resulterade i världens träningsvärk i benen. Vi kollade på sammanlagt 9 lägenheter och fastnade för ett par. Till sist bestämde vi oss för en stor 4:a precis utanför centrumkärnan. I april hade vi dessutom några besök av min syster nere i Skåne, och hon hjälpte till med urröjning av garage och andra gömmor. Ingen röjer lika effektivt som syster min. ;)

Maj: En hel del lägenhetsvisningar i början på månaden. Här bestämde jag mig dessutom för att jag inte ville skriva om det jag skrev i ex-jobbet, så jag avbröt det helt enkelt. Jag hade också ett samtal med kirurgen på CFTK och bedömdes som godkänd för operation hos dem. I mitten på maj började jag med VLCD (shaker-diet). I slutet på maj kom flyttgubbarna och packade ner större delen av vårt hem, och vi hade dessutom fått en köpare till huset.

Juni: Första veckan i juni var det att göra det sista i huset. Förrådsställa det vi inte skulle ha med till Italien, samt åka flera turer till tippen och slänga det vi inte ville ha längre. Sedan flyttade jag upp till föräldrarna i Skövde. Den 14:e juni var den stora dagen D för min del. Denna dag opererades jag, och därmed blev det första dagen på mitt nya liv. Jag hämtades av sambon och skjutsades hem till mina föräldrar igen.

Juli: Jag befann mig i Skövde, men tog en semester under några dagar och åkte ner till Malmö för att umgås med vänner och bara vara. Resan började och slutade med att lämna/hänmta min syster på landvetter, då hon åkte till Prag i några dagar. Annars var juli rätt lugn... hade fullt upp med att prova mig fram i matväg vad jag kunde äta och inte. Hade både bra och skitkassa matdagar.

Augusti: Sambon kom till Sverige på sin semester, och även denna månad blev det en resa till Skåne-land. Denna gång för en kräftskiva hos en kollega till sambon. Naturligtvis blev det också några besök till andra vänner där nere. Vi var både i Eskilstuna och skövde, och i E-tuna firades bland annat sambons brorson, som fyllt 18. Ett besök på den mer eller mindre obligatosriska matfestivalen i Skövde hanns det också med. God mat och trevligt sällskap fick avsluta augusti.

September: Började med att överraska syrran på hennes födelsedag, med att hon fick vara zoovårdare för en dag. Då hon älskar djur, vart hon inte allt för ledsen. Sedan var det en 40-årsfest. Efter den första helgen i september var det sedan dags för den andra stora förändringen under året. Det var dags att packa bilen för att sedan fara hem. Hem till Italien. Non-stop-resan dit var ingen höjdare, men det gick. Kunde snart också konstatera att myggorna var fördjäkliga i Italien. Skrev också in mig på en intensivkurs i Italienska.

Oktober: Läste min italienskakurs, men fick inte ut så mycket av den som jag hoppades, då min mage bestämde sig för att inte vara medgörlig under denna tid. Så många dagar spilldes tyvärr på att jag inte mådde bra. Var på några spännande utflykter med skolan dock, bland annat lamborghini-museet.

November: Den mörka månaden november... Den var väl mer eller mindre bra... jag fick någon form av depp-period, där mycket tankar över tillvaron och mig själv figurerade. Det började dessutom bli allt kallare även i Italien, men dagarna var fortfarande väldigt fina, med mycket sol.

December: Första delen av december gjordes inte så mycket. Jag kom fram till att jag skulle börja virka som hobby. Åkte till Sverige den 15:e och hade några härliga, men intensiva dagar i Malmö. Skaffade mig en ny frisyr och hårfärg och umgicks med mina underbara vänner. Sedan var det upp en sväng till Stockholm, och konsert med Tiesto med flera. Var riktigt länge sedan jag röjde loss så mycket som jag gjorde den kvällen. Helt underbart. Här började jag också virka lite smått. Resa till Skövde för några dagar och sedan julfirande med sambon och hans familj i Eskilstuna. Mellandagar i Skövde och nu i Eskilstuna igen. Denna nyårskväll kommer spenderas ute på landet, utanför Eskilstuna, hos goda vänner.

Det har trots allt hänt en hel del under det här gångna året. Har tänkt ut ett nyårslöfte för mig själv, och det är att jag ska bli bättre på att äta regelbundet. Det har jag fortfarande problem med, men jag ska försöka se till att jag får ordentliga rutiner under det kommande året. För mitt välbefinnande lär det nog behövas.

Och nu tänkte jag nog ta och försöka göra mig i ordning inför kvällens bravader. Ta en dusch, leta reda på mina kläder, som förmodligen ligger nedpackade i den stora väskan, och fixa håret. Så jag önskar alla er där ute en riktigt trevlig nyårskväll och ett gott nytt år till er alla!

Skövdebesöket

Då har man varit i Skövde i några dagar och blivit uppassad av mamma. ;) Hade en trevlig liten julmiddag den 27:e; och det var riktigt roligt att se systers engelska väninna smaka på inlagd sill. Hon ansåg att det var ätbart i alla fall, vilket var roligt. :) Lite julklappar hanns det också med. Fick lite pengar, en bok, smycken och presentkort på kläder. Hittade inget roligt i klädesväg, så jag får väl kika lite i Malmö sedan när jag ska dit i mitten på januari.

Lilla "porkypine"! Så söt, så söt! :)

Hann också med ett besök till bästa vännen och hennes sambo... och numera 4 hårbollar. Det nyaste tillskottet i familjen hårboll, såg dessutom ut som ett litet piggsvin, så mitt smeknamn på den lille herrn blev porkypine. :) Men söt var den. En blandraskatt med perser och något annat jag inte kommer ihåg. Och jag som är jätteallergisk kunde ju naturligtvis inte motstå en liten kattbebis, utan kelade friskt med den. Tur att jag gått på det starka artilleriet i någon vecka nu, så det gick bra. Inga större allergiska reaktioner som tur var. Och sambon "bråkade" som vanligt med de större kissemissarna, men kompisen hade fått en lugn natt i alla fall. De små hårbollarna var väl helt slut efter allt busande och bråkande med min sambo. :)

Under gårdagen var vi och kikade en del i affärer och på kvällen gick vi ut och åt mat med syrran och engelska vännen. Jag åt pepparstek med klyftpotatis och någon pepparcreme har jag för mig. Måste bara tala om att det var de godaste klyftpotatisarna jag någonsin ätit alltså. De var så perfekta. Inte för att jag orkade äta upp allt på långa vägar, men ändå. De jag åt var de godaste jag någonsin smakat. Efter maten blev det ett biobesök, och filmen som sågs var Sherlock Holmes. Jag diggade den, och jag satt och småskrattade under större delen av filmen. :) Det är ju ett bra betyg. :)

Men nu är man i Eskilstuna hos svärfar igen. Nyår ska firas mitt ute i ingenstans hos sambons bästa kompis med familj, och sedan återvänder vi hem till sitt eget hem den 2:a januari igen. Ska bli skönt att komma hem och sova i sin egen säng igen faktiskt. :)

I'm weak!

Jag är svag! Jag har fallit för grupptrycket, inte bara gällande en sak, utan två. Jag är nu ägare till en surfplatta. Köpte en ny åt sambon, och då fick jag överta hans gamla. Hade egentligen ingen lust med det, men när övartalande ord som "du kan ju koppla in den i stereon och lyssna på webradio" hördes, så kunde jag inte motstå. Det blir ju lite smidigare de gånger jag vill lyssna på musik, gentemot koppla upp datorn mot stereon. Dessutom har jag då börjat spela wordfeud... Nu när jag väl har en samsung-platta med android i, så har jag ju ingen egentlig orsak till att inte spela. Heter anjapaa, för den som vill lägga till mig som vän... eller vad man nu säger i den appen.

Annandag jul

Får väl börja med att skriva och önska alla läsare där ute en god fortsättning!

Annandag jul... Idag ska vi ha jullunch hos svärmor. Nu kanske folk undrar varför jag skriver "svärmor" med fnuttar ("") ibland och svärmor utan fnuttar ibland. Det har en enkel förklaring. Sambons päron är skilda, så svärmor utan fnuttar är sambons mamma, medan "svärmor" med fnuttar är svärfars sambo. Lätt som en plätt. Idag ska vi alltså åka ut till svärmor utan fnuttar, det vill säga sambons mamma. Vi ska även hämta upp sambons mormor på vägen dit. Det blir nog trevligt. Jag hoppas bara att mitt illamående och den smått pulserande huvudvärken går över tills dess.

Sedan blir det förmodligen att packa väskan och bege sig mot Skövde igen, där det återstår julfirande med mina päron. Fast det julfirandet blir väl inte förrän i morgon. Syrrans engelska vän ska ju vara med, och det kan ju vara intressant att se vad hon tycker om ett svenskt julbord. Det finns en sak jag längtar till med det julbordet i alla fall, och det är den där kokta laxen. Ska bli så gott, så gott. :)

dopparedagen är slut

Då var julaftonen över för denna gång. Dagen blev väldigt trevlig och mysig. Kalle Anka tittades på, och i år var favoriten lejonkungen med. =D Det förgyllde ju min dag i alla fall. :) Julmiddagen där "svärmor" gjort i ordning allt gott var supergott. Och jag åt inte på långa vägar av allt, utan plockade ut mina favoriter. Men hjälp så mätt jag var efteråt. Får väl se om man lyckas med bedriften att äta lite mindre i morgon. Menmen.. det är ju jul en gång om året, och det är ju verkligen en matens högtid. Det var ett litet och intimt firande, då det var jag och sambon, hans far med hans sambo samt min sambos lilla, söta farmor. I julklapparna från sambon låg det ett par fina hörlurar ifrån Bose, så det är riktigt fin kvalitet på dem, samt en ring. Ringen får väl kanske pryda förlovningsfingret, tills förlovningsringen kommer på plats igen... när man väl tar sig tid att röja fram dem i förrådet... :) Var även en present ifrån sambons föräldrar med respektive, där vi skulle få välja vad vi ville ha när svärmor kommer ner och besöker oss i Modena. Med andra ord ska jag få en lamborghini.. eller vi. ;) Det måste ju vara så, om vi får välja vad vi ville ha. *hehehe*

Ja, som sagt, det har vart en härlig julafton trots allt, och nu ska väl jag ta och bädda ner mig i bäddsoffan, nöjd, glad och trött. :)

Skinny jeans

Jag och mina "skinnys"

Jag och mamma var ju i Ullared i tisdags. Köpte mestadels underkläder och tröjor. Egentligen var jag ute efter byxor, men det fanns inga på min avdelning, förutom 2 olika sorters jeans. Köpte ett par av dem i alla fall, i en storlek jag inte riktigt är nere i. Tänkte att det skulle bli krympa-i-byxor. Igår testade jag byxorna för att se hur mycket det var kvar innan jag kom i dem. Snacka om förvåning... och glädje, när de faktiskt gick att knäppa. De sitter slimmade mot kroppen, men både knapp och gylf gick att knäppa utan större problem. Så 1: jag gillar Ullareds storlekar. De får mig att må bra. ;) och 2: Jag är nu ägare till ett par "skinny-jeans". Får väl snart ta och inhandla ett annat par krympa-i-byxor, så jag har ett mål lite längre fram också. :)

Julafton

Jahapp, då var det julafton igen. Året har gått fruktansvärt fort. För ett år sedan stod jag i köket och fixade i ordning julmat, och trots att vi bara var tre stycken hemma, vart det julmat till ett helt kompani. Men det slank ner tillslut det också. :) Denna julen firas i Eskilstuna, hos sambons far med sambo. Det ska bli trevligt. Tycker det är lite trist bara att den lilla snö som lagt sig i princip försvunnit. Den gråa barmarken är därmed ett faktum. Dessvärre har jag ingen endaste julkänsla i kroppen, tror att det hade blivit lite bättre med snö faktiskt. Men nu är det som det är. Sedan kan ju välmåendet spela in också. Sambon är überförkyld och jag är i vanlig ordning allergisk. Nåväl.. julstämningen kanske infinner sig i samband med den goda julmaten... eller det obligatoriska kalles julafton.. Nåja. Vi får väl se helt enkelt. :)

Morgon...

Två dagar kvar innan julafton. Jag mår bättre idag både avseende förkylningen/allergin samt foten. Är ju inte frisk än, men på bättringsvägen. Det känns ju skönt. Speciellt eftersom jag ska med mamma upp till stan och shoppa lite om en stund. Då är det inte det roligaste att halta fram.
För övrigt märks det att man är "hemma" igen. I morse blev man väckt av att farsan sitter vid köksbordet och håller på med något som piper... så in i bomben. WTF!!! Kan man inte göra sådant när jag har gått upp? Nejdå.. det väckte mig. Men det kanske var det som var meningen... tyckte kanske att jag sovit tillräckligt länge redan.
För övrigt blir det idag shopping som sagt, fast inga julklappar, då det är färdiginhandlat. :) Sedan blir det julklappsinslagning och ompackning av väska tills i morgon. Och så kanske det blir till att fortsätta på mitt nyaste projekt. Har börjat med min hobby nu... virkning. Började med en mössa igår, och kom snabbt fram till att jag behöver mer garn till den... men än så länge ser det väldigt bra ut i alla fall. :)

Liten uppdatering

Då äntligen har jag lite lugn och ro så jag kan uppdatera här. Tiestouppdateringen får dessvärre dröja lite, då blåtanden mellan telefon och dator verkar strula, och jag inte riktigt känner för att starta om datorn för tillfället. Var hos ett medium i fredags som sagt, och skulle enligt henne även skriva ner hur jag mår i bloggen. Tja.. vad ska man säga... jag är förkyld/allergisk så näsan rinner en hel del, känner mig lite smått febrig och har en fruktansvärd värk i foten. Det sistnämnda har förmodligen inget med allergin/förkylningen att göra, men det hör ju till hur jag mår. Det är fruktansvärt jobbigt i alla fall, då smärtan sitter typ på sidan av insidan av foten... strax ovanför hålfoten. Mamma skrämde dessutom upp mig ordentligt i morse, då jag bad henne köpa med en gaslinda hem när hon skulle iväg. Då kläcker hon ur sig: "foten är inte blå och svullen då, så att du fått en blodpropp?" Svullen är den säkerligen.. blå... hela mitt ben är blått efter att ha kånkat på min resväska hela helgen... Men jag hoppas att det inte är så allvarligt. Får väl se hur det känns i morgon, och i värsta fall åka till vårdcentralen då eller något. Det ger sig nog.

I alla fall... igår var jag och mamma i Ullared och shoppade lite. Blev inte så himla mycket, då de i princip inte hade några byxor alls på "min" avdelning. Men det blev lite tröjor och underkläder i alla fall. Det var uppstigning klockan 4 på morgonen och jag fick den stora äran att köra, både dit och hem. Det är därifrån smärtan i foten kommer.. har haft en konstig vinkel på högerfoten hela tiden då jag körde. Det var rena rama skitvädret från att vi åkt igenom Kinnarp och ända ner till Ullared och hem igen. Inget kul alls. Men det gick ju bra i alla fall. Väl i Skövde igen gick vi in i en lampaffär, för att mamma skulle visa mig ett par lampor. Det visade sig dessutom att det är precis sådana lampor som jag letat efter i nästan 10 år, och nu när jag vet var det finns, kan jag inte köpa det, eftersom det blir lite jobbigt att transportera dem hem... Men jäkligt coola är de i alla fall. Eller vad säger ni?

Dag 2 i malmö

Klockan ringde 8.00. Jag var inte utsövd på långa vägar. Så jag snoosade till klockan nio och släpade mig sedan ner i matsalen och åt lite frukost. Det slank inte ner så mycket av någon anledning. Jag och vännen hade bestämt att hon skulle komma till hotellet klockan 10, för att vi skulle ha ungefär en timme att ta oss till mediet som var mitt första ärende för dagen. Det var något längre än vad jag räknat med, och dessutom gick vi fel vid ett tillfälle, så jag blev någon minut sen. Men jag var nöjd över besöket och vad som sades... till större delen i alla fall. Vissa saker fattade jag inte över huvudtaget. Men det ger sig nog det med. I vilket fall, så ser det inte ut som att jag kommer återvända till Sverige, utan kommer fortsätta bo utomlands. Det var ju lite intressant. :) Men inte mig emot. Då jag ändå misstänker att jag är allergisk mot svenskt väder (oavsett väder) så gör det ju inte så mycket. ;)

Efter det besöket hade jag lovat att bjuda min vän på lunch, då hon fixat mina tider under dagen. Vi gick tillbaka in till centrum och åt på kinakrogen som bara serverar buffé. Kinamat hade jag inte ätit på hur länge som helst, och började nästan dreggla när jag tänkte på den underbart goda laxen de brukar ha på buffén. Jag skippade sushin då jag ville njuta av varmrätterna som fanns. Men ack så besviken jag blev, då jag upptäckte att de inte hade någon lax på buffébordet. Ingen lax alls!! De kanske bara har det på kvällsbuffén. Får se till att planera in i alla fall ett besök där med sambon sedan i januari när vi ska vara i skåne i nästan 2 veckor. I alla fall.. jag blev inte besviken på maten jag i alla fall åt. Smakade utsökt! Däremot kunde jag inte hjälpa att tänka på hur killen som satt vid bordet bredvid oss hädade. Jag har fått höra sedan första gången jag smakade på sushi att man ska äta hela biten på en gång, för att få alla smaker liksom. Snubben bredvid mig delade upp sina sushibitar i 3 eller 4 bitar. Vilken hädelse. ;)

Före & efter

När båda två var mätta och belåtna, svängde vi förbi H&M så att vännen kunde köpa nya vantar, då hon tappat sina handskar på morgonen när hon skulle till mig. Hon köpte ett 2-pack, så jag fick ett par. Det var faktiskt riktigt skönt att få en värmande vante på de iskalla händerna. Sedan var det dags att promenera igen. Den här gången var det ett frisörbesök inplanerat. Då jag ville ha en ganska stor förändring, räknade jag med att det skulle ta lite tid. De höll på att renovera i frisörskans lokal, så hon tog emot mig hemma hos sig, och väl där fick jag en liten chock. Det första som möter mig i dörren är en hund, och när jag sedan sticker in huvudet till vardagsrummet ser jag dessutom 2 katter. Vilken mardröm!! Jag hoppades att jag skulle överleva utan för mycket allergi. Som vanligt var hunden väldigt intresserad av mig, eftersom jag försökte att inte ge den någon uppmärksamhet. Får nog ändra taktik på den fronten tror jag. I alla fall... frisörskan började med att klippa av mitt blonda svall. Håret var ganska långt. När sedan frisyren var till belåtenhet, skulle håret färgas. Så i med färgen och vänta i en halvtimme. Måste säga att det var himla bekvämt att låta en frisör färga håret på en. När jag gör det själv brukar det kännas helt annorlunda. Det kanske kan bli en ny livsstil det där.. gå till frisören och färga håret. Problemet med det är ju att det brukar kosta rätt mycket pengar.... När det var dags för ursköljning tog hon fram sitt babybadkar, som jag fick stå och luta mig över. Jisses.. då kände jag verkligen av att jag fått en hel del motion de senaste dagarna. Shit vad det drog musklerna på baksidan av låret. Till slut så kändes det som att jag bara stod och skakade. Men vi var inte klara här heller.. nejnej.. jag hade ju dessutom bestämt att jag ville ha färgade löshårsslingor insatta i håret. Och det tog ju lite tid. Men resultatet blev superbt! Jag är så fruktansvärt nöjd. Det är rätt stor skillnad va? :)

Efter det 4 timmar långa besöket hos frisören fortsatte färden ut till en annan del av Malmö för att träffa mina bio-homies. Så härligt att träffa alla igen. Trots att jag trivs väldigt bra i Italien, är det ju vännerna man saknar mest, och då uppskattar i alla fall jag varje tillfälle man får att träffa dem. Hade supertrevligt och det pratades och skrattades hej friskt. En del vin slank ner också. Hade inte tänkt att det skulle bli en sen kväll, men hon var väl halv två när jag var på hotellet i natt... Så jag har fortfarande inte fått sova ut ordentligt. Nåja.. det har jag morgondagen till för. Inatt lär jag ju inte heller komma i säng allt för tidigt. Ska ju på konsert med bästa DJ:en Tiesto. Evenemanget håller på från 20.00 - 03.00.. så i morgon lär jag vara rätt död. Men det är smällar man får ta emellanåt. De två dagarna i Malmö har i alla fall vart superbra på alla sätt, eller till största delen i alla fall. Men de positiva aspekterna överväger så mycket att den iskalla blåsten och sömnbristen lätt glöms bort. :)

Dag 1 i malmö

I torsdags gick flyget mot svensk mark. Jag hade knappt sovit någonting under natten, eftersom jag var rädd att försova mig. Klockan 5 gick jag upp, eftersom bussen till flygplatsen skulle avgå 7:15. Det var lite jobbigare än vad jag trodde att gå till busstationen... i alla fall med en väska på  30 kg i släptåg. Kom fram till stationen helt svettig och håret var trassligare än en trolls rufs. Och då händer det som hänt några gånger tidigare i samband med att jag ser fördjävlig ut... En afrikansk kille börjar prata med mig, på engelska som tur var. Han skulle ju naturligtvis också till flygplatsen, så han satte sig bredvid mig, i en övrigt relativt tom buss, och tjötade på hela de 50 minutrarna det tog till Bologna. Och till slut så kom det där.. de där kommentarerna. "Ja, när jag såg dig i morse, när jag skulle parkera bilen, så tyckte jag att du var otroligt vacker. Jag tänkte för mig själv åh, en sån vacker kvinna på runt 22 år" Jag hade ljugit om jag nu skrivit att jag inte gillade det, för det är väl klart man gillar att få uppmärksamhet. :) Men måste den uppmärksamheten alltid komma när man är helt genomsvettig eller febrig och känner sig allmänt död? Det kanske är något med mina rosor på kinderna som blossar upp i sådana lägen som drar till sig den typen av människor. Vem vet. :)

Flygresan gick jättebra, vi åkte i tid och inga hinder på vägen. Det var relativt lite folk på flyget också, så jag fick en hel tresitsrad för mig själv. Så trots att min plats var vid gången, flyttade jag in till fönstret så jag hade möjligheten att sitta och kika ut genom fönstret.
Kommer till slut fram till Malmö, och som förväntat är det snålblåst där. Och blåser det blir det ju automatiskt lite kyligare, så ja, jag tyckte det var kallt.

Jag checkade in på hotellet och sedan bar det ut på stan. Det stod julklappshandling och MAT på schemat. Började med ett par julklappar och gick sedan till favoritresturangen i Malmö och beställde den obligatoriska planksteken. Beställde utan pommes och fick frågan om jag ville ha extra mycket sallad i stället. Det ville jag absolut inte ha, eftersom jag inte skulle orka äta upp allt i vilket fall som helst. När jag sedan fick in min mat, såg jag till min förfäran att de lagt på hur mycket sallad som helst. Inte uppskattat! ;) Vid bordet bredvid mig satt en ensam man, som jag tyckte jag kände igen. Och ju mer jag kikade på honom desto säkrare blev jag på vem det var. Men det var först när han pratade med servitrisen som jag blev helt säker; Mannen bredvid mig var ingen mindre än låtskrivaren Fredrik Kämpe! :) Förmodligen satt han och jobbade eftersom han hade hörlurar på sig under hela måltiden. :) Han hade tydligen varit där och ätit dagen innan också, och beställt samma mat då (planka), så det är lite roligt att vi har samma favoritrestaurang i Malmö. :)

Efter maten fortsatte klapphandlandet en stund, sedan återvände jag till hotellet för att droppa av alla inhandlade grejor och sedan fortsatte färden till en av vännerna. Vi hade bestämt att vi skulle ha en vinkväll, där hon skulle fixa mina naglar och en massa tjöt. Det blev nästan så... ingen av oss drack särskillt mycket vin. Det brukar oftast bli så när vi bestämmer oss för att ha vinkvällar, att vi kanske tar ett glas. Måste ju vara ett tecken på att vi har så roligt tillsammans ändå, att vi inte behöver alkohol för att umgås. Hon håller på lite med mail-art och målar de mest fantastiska skapelser, så jag hade beställt geishor på mina naglar. Det tog lite längre tid än vad jag trott, så jag var inte på hotellet förrän vid halv tre på natten. Skulle inte bli mycket sömn denna natten heller alltså. Men resultatet blev fantastiskt. Idag däremot håller kanterna på att lossa, vilket inte är så ovanligt när det gäller mig och nagellack. Men geishorna i sig själva är fortfarande intakta. Hon brukar också blogga om sina skapelser, och bloggen kan ni finna genom att klicka här! Bilderna blev inte jättebra, då ljuset blänkte i naglarna oavsett om man tog med blixt eller inte. Men sjukt nöjd blev jag i alla fall. :)

Årsplanering

Idag är det sista dagen jag vistas i bella italia... för det här året. I morgon flyger jag till köpenhamn och vistas ett par dagar i Malmö med bästa vännerna. Men det är inte bara lugn och ro som gäller... mitt schema är fulltecknat känns det som. En massa ärenden och julklappsinköp ska fixas. Malmö överges sedan för ett par dagar i Stockholm, och där har jag bara en sak planerat... kanske två, beroende på hur död jag är på söndag. På måndagen far jag mot sydligare breddgrader igen, närmare bestämt till Skövde, och päronen. Där stannar jag tills dagen innan julafton, då det bär av till Eskilstuna över julen. Mellandagarna blir det åter igen Skövde, den här gången med sambon som sällskap, för att sedan till nyår åka upp till Eskilstuna igen. Den 2:a januari får vi skjuts upp till Arlanda, varifrån vi flyger till köpenhamn, för att sedan fortsätta hem igen. När jag tänker på vad som ska hinnas med under dessa veckor, funderar jag på hur jag kommer känna mig när jag väl är hemma igen...

När jag väl kommer hem igen måste jag ta tag i alla aspekter av mitt liv igen. Bli bättre med maten, eller i alla fall se till att äta efter klockan igen, då jag slarvat med det den senaste tiden. Jag ska se om jag kan skriva in mig på ett gym, fast det kanske måste vänta ett par veckor, då man visst måste ha "friskhetsintyg" eller nåt liknande för att få träna här i Italien. Jag måste skriva i ordning en planering över hur jag vill att min c-uppsats ska se ut. Då jag läste biomedicinsk teknologi, har jag funderat på att skriva om organodling. Finner det väldigt fashinerande att man kan odla upp organ som behövs vid transplantationer. Visserligen är det mesta inom detta område ännu på utvecklingsstadiet, men ändå. Vad mer.. jo.. bör väl försöka utveckla mina italienskakunskaper ytterligare. Dessutom ska jag ju sätta mig in i virkning, då jag bestämt mig för att det ska bli min nya hobby. Mamma tyckte det var en jättebra idé, svärmor gapskrattade mig rakt i örat.. så det är lite blandade reaktioner på detta... men då har jag något att göra om dagarna. :) Och vem bryr sig för övrigt vad andra tycker... en gång i tiden tyckte jag det var roligt att virka, men det blev aldrig något mer än det som gjordes i syslöjden. Får väl se vad det kan bli för projekt framöver.. har lite planer redan i alla fall. :)

Sedan måste jag ju köpa min utstyrsel till det kommande bröllopet som stundar i maj. Nej, inte mitt eget bröllop, utan allra bästa vännens. Jag har ju dessutom fått hedersuppdraget att vara tärna, så då måste jag skriva ett tal dessutom. Brudgummen har redan låtit basunera ut att han ser fram emot mitt tal allra mest. Ingen press alls!! Men det blir nog väl. Sedan är det ju semestern som också har planerats lite smått. Resan till Paris och eurodisney. Ska bli otroligt spännande att se hur det skiljer sig mot disneyland och disney sea i Tokyo. Så nog finns det att göra alltid.. även nästa år. Sedan ska jag väl förutom allt ovanstående försöka fortsätta plöja igenom bokhyllorna här hemma. Kanske inte riktigt läsa en bok om dagen, som det blivit det senaste, men ändå se till att de böcker som införskaffats på diverse bokreor under åren också blir lästa. :) Nåväl.. det ger sig. Nu ska jag ta och värma på lite lunch och sedan börja packa resväskan... och fundera ut en ny julklapp till sambon, då det jag tänkte köpa är slut i lager... =/ Nåja.. jag börjar med maten, och fortsätter med ett telesamtal till vårdcentralen för att se om man kan boka in en hälsoundersökning... Tänk att tidsoptimisten alltid ska vara så dominerande i mig...

Jobbiga nätter

Jag känner mig som ett lik idag. Jag är trött i varenda liten cell i kroppen känns det som. Kunde inte sova inatt, då det är natten innan fullmåne.. eller kanske två nätter innan.. vad vet jag. Vad jag vet är att varje månad, några nätter innan fullmåne, har jag svårt att somna, men oftast brukar jag somna tillslut. Har många gånger blivit avfärdad som idiot mer eller mindre, när jag berättat om mina "teorier". Att fullmånens dragningskraft påverkar mig väldigt mycket. Men jag  kommer ihåg för en sådär 6 år sedan, när en kursare på mälardalens högskola frågade hur det var med mig, då han tyckte att jag såg fruktansvärt trött ut. Jag sa att jag hade haft problem med att somna, då det snart skulle vara fullmåne ute. Han tittade på mig en stund, som att han funderade på vad han skulle säga, och sa tillslut att han förstod vad jag menade. Hans fru hade samma svårigheter med att sova dagarna innan fullmåne. Första gången någon trodde på mig utan att först påstå att det bara var som jag inbillade mig, och jag kände mig superglad över att det fanns fler som hade problem med sömnen vid fullmåne. Nu, många år senare har jag förstått att det inte är helt ovanligt ändå, och att det främst verkar vara kvinnor som är drabbade.

Inatt kunde jag inte somna. Vet inte hur länge jag vände och vred på mig innan jag gav upp och började läsa på min andra bok på dygnet. Den första hade jag läst ut några timmar tidigare, och ja, vad säger man.. igårkväll & inatt blev det att jag läste ut två böcker. Den tredje på 2 dygn dessutom. Efter att jag läst ut första boken var jag redigt trött, klockan var ändå 2-någonting har jag för mig, men det var stört omöjligt att somna. Tankarna for i alla riktningar och hjärnan gick på högvarv. Så som sagt.. bok nummer 2 påbörjades, och slutfördes. Kanske påbörjar bok 3 på ett dygn också.. vi får väl se. Känner att jag är inne i någon form av läsperiod.

Hmm... känner att jag börjar svamla när jag skriver... lika bra att bege sig ut med soppåsen och gå bort till affären och köpa lite choklad... det känns som det behövs idag...

30:e november

Äntligen!!! Det är äntligen sista dagen i november. Jag ogillar verkligen den 11:e månaden på året. Varför vet jag dock inte, men det är verkligen en down-period för mig. Men nu så vänder det.. förhoppningsvis. Det är endast en månad kvar på det här året, vart resten har tagit vägen, det har jag absolut ingen aning om. Efter att jag fyllde 30 i januari i år, så har det bara rasat iväg tidsmässigt.

Av någon konstig anledning så har jag dessutom införskaffat julklappar redan. Inte alla, men några, till folk jag inte brukar köpa något till, så alla jag brukar köpa till har jag ju fortfarande kvar, men det ger sig. Resten av klapparna har jag funderat ut i alla fall, så det återstår bara att de ska finnas i affären när jag väl ska inhandla dem. :) Det hör inte till vanligheten att jag inhandlat en stor del av klapparna redan i november, så jag är lite stolt över mig själv faktiskt.. :) Sedan gäller det ju bara att få med sig allt till Sverige om två veckor. :) Ska bli underbart att träffa familjen och vännerna igen. :)

gottesugen

Jag blev väldigt gottesugen såhär på fredagskvällen, och då affärerna är stängda sedan någon timme tillbaka, fick jag vara lite kreativ här hemma. Vi hade en påse med gifflar i frysen så det värmde jag ett par i micron, och sedan fick det bli något jag inte ätit på en massa år... lingonmjölk. En stor matsked lingonsylt med typ 2 dl mjölk som man blandar om tills mjölken får en rosafärgad ton. Så gott så gott.. Och alldeles lagom som fredagsmys. :) Vad har ni andra haft för fredagsmys ikväll?

Mitt fredagsmys

identitetskris

Då har man precis kollat på bonde söker fru då. Idag var det dags för bönderna att välja, och jag satt och flinade som ett fån för varje bonde som valde den de fallit för. Tänk att man kan ryckas med så av ett tv-program.

Tidigare under dagen kollade jag också på lyxfällan, och fick mig en liten tankeställare. Programledarna frågar kvinnan från föregående avsnitt vem hon var, hennes identitet utan jobbet, och likaså kommer samma fråga upp i nästa avsnitt vad man kunde se på trailern.

Det fick mig att börja fundera... existensfilosofi kan ju vara roligt att underhålla sig med emellanåt, men det känns lite mer som en identitetskris för min del. Jag har inget yrke jag kan identifiera mig med, jag har alltid vart den "tjocka" tjejen, och jag släpper inte in människor på livet hur som helst. Jag är fortfarande den tjocka tjejen, och även om jag gått ner en hel del, så är det fortfarande en hel del kvar, men vem är jag egentligen när alla överflödiga kilon är borta? Jag kan ganska lätt säga vem jag är för andra. Jag är en dotter, en storasyster, en fästmö, en bästa vän, en stöttepelare, en god vän, en knäppis, en iaktagare, en rolig prick, en person som ser till andras bästa, en hjälpare, en filmentusiast, för att nämna några roller jag har. Men vem är jag för mig själv? Åldern har jag inga problem med, man blir visare för varje år, men det känns som att jag ändå inte uträttat något. Jag bara... är. Punkt! Men vad vill jag göra med mitt liv? Vad vill jag arbeta med? Vad har jag för drömmar och förväntningar? Det känns just nu som att jag bara står och stampar på ett och samma ställe, utan att hitta den där smala stigen som leder uppåt. Kanske är en åldersdrabbad livskris ändå?! Nej! Jag tror inte det ändå... jag måste hitta mig själv, men jag har ingen aning om vart jag ska börja leta... Får väl ta och sova på saken... kanske känns bättre i morgon.

Crap!!

Var ute och gick en liten promenad tidigare under dagen. Upptäckte att mina mysbyxor numera är ganska lösa i midjan, så det blev till att dra åt dem en del. Dock glömde jag att hålla ögonen öppna  under promenaden. Man kan råka ut både för det ena och det andra här i stan. Till exempel kan man stuka fötterna om man inte är uppmärksam på de höga kanter som trottoarerna ibland stoltserar med eller så kan man trampa i hundbajs. Det finns en hel del lösdrivande hundar här tydligen, och ja.. de sätter sig där de kan, och ingen människa plockar upp efter dem. Det sistnämnda drabbade mig idag. >.< Det är ju dumt att vara på strålande humör och hålla huvudet högt när man är ute och vandrar tydligen. Bläää!!! 

Det luktar snö

Det blev en liten promenad på ungefär 2 km, till och från affären, tidigare under kvällen. Det var förvånansvärt kyligt ute. Får nog ta och införskaffa en ny mössa tror jag. Grämer mig fortfarande lite att jag glömde min stickade basker någonstans förra vintern. Menmen.. får se om jag hittar något intressant. I alla fall... luften var fuktig och det doftade faktiskt som att det var snö i luften. Jättehärligt!! Nu är det väl i och för sig knappast troligt att det blir någon snö här... än på ett tag i alla fall. När jag traskade hem från affären började dimman lägga sig över staden igen, precis som den gjort den senaste veckan eller så. Påminner lite om Skåne faktiskt, där det också kunde vara riktigt dimmigt emellanåt. Det som skiljer stort, är att det sällan blåser här i Modena, till skillnad mot Skåne. Jag har för mig att det var 2-4 plusgrader ute när jag var ute och traskade, och helt vindstilla. Jätteskönt. Det kändes verkligen som att det var den temperaturen. Hade det vart i Skåne, och det blåst, hade det känts som det vore 25 minusgrader. Så det är ju positivt. :) Och det var härligt att känna "snödoften" i luften, trots att det förmodligen bara var dimman i slutändan. :)

Lightheaded

Jag tog en lång sovmorgon idag. Eller sovmorgon... det är väl fel ord kanske. Låg nedbäddad i sängen och lyssnade klart på ljudboken jag började på igår. Eclipse vart det... är förmodligen inte den sista att läsa/lyssna på den, men definitivt inte bland de första miljonerna heller. Trots att man sett filmerna är det intressant att se hur mycket det skiljer sig från böckerna. Sedan blir jag så inkapslad i vad jag läser (eller i detta fall lyssnar på), så jag har svårt att sluta. När klockan var fyra i natt, släkte jag motvilligt lampan och satte datorn i vänteläge, för att kunna fortsätta när jag vaknade igen. Och så blev det.

I alla fall... klockan var nog närmare halv ett när jag väl var klar med boken och steg upp ur sängen. Ställde mig i duschen och när håret var genomblött kunde jag som vanligt dra stora hårtester från mitt huvud. Ska bli skönt att klippa sig om en månad. Jag schamponerade håret och sköljde ut det, satte i balsam i håret och tvålade sedan in kroppen. Då känner jag något jag inte känt mer än en gång, kanske två gånger. Det håller på att svartna för ögonen på mig och huvudet snurrar. Jag känner mig svimfärdig. Då jag aldrig svimmat, vet jag i och för sig inte exakt att det är så det känns, men jag är tillräckligt beläst för att känna igen beskrivningen. Lutar fram huvudet, för att få blod ner till skallepärat, men det hjälpte inte heller... så jag fumlar med vattenstrålen, försöker skölja bort all duschkräm och balsam, samtidigt som det svartnar mer och mer för ögonen och jag känner att det blir jobbigare och jobbigare att andas. Rusar ut ur duschen och ställer mig och hyperväntilerar över tvättmaskinen. Känner omedelbart den friska luften mot mitt skinn och i mina lungor. Skönt! Men det hjälper inte. Synen är fortfarande väldigt blurrig och suddig och jag gör ett halvhjärtat försök att torka av mig lite... fötterna i alla fall.  Är inte så smart att vara blöt om fötterna om man ska rusa på ett stengolv. Rusar in till vardagsrummet och slänger mig i fåtöljen som står där, och försöker kontrollera mina andetag. Känner hur det blir lättare att andas igen och att synen börjar stabiliseras igen, men huvudet snurrar fortfarande och jag känner mig fortfarande väldigt "lightheaded". Trots att jag inte är hungrig, inser jag att kroppen måste skrika efter något i magen. Har ju trots allt inte ätit på 17 timmar eller något i den stilen. Det är inte bra! Går ut till köket och tar det första jag ser... ett par pepparkakor, och går sedan tillbaka till fåtöljen. Direkt efter att den första är uppäten, känner jag hur det känns lite bättre. Måste bli bättre med att äta regelbundet. Borde i alla fall tagit något att äta när jag vaknade, och kunde sedan bäddat ner mig igen. Nu är väl inte pepparkakor att föredra att äta, men för stunden behövde jag få i mig snabba kolhydrater för att få upp blodsockret lite, och det fungerade bra.

Jag blir ju lite yr emellanåt, oftast för att jag reser mig för fort. Dock är det inte på långa vägar lika ofta numera, efter att jag slutat med mina blodtryckstabletter på eget bevåg. Det blev i alla fall en ordentlig frukost efter en stund, så nu känns allt finfint igen, men det är läskigt, när man är mitt uppe i det hela. Nu ska jag nog försöka fixa till lite senlunch. Får nog bli en snabblagad köttfärssås med pasta, samtidigt som jag karvar in ett memoria i mitt minne; "Sluta slarva med maten!!"

Färskt

Sådana här hittade jag på grönsaksavdelningen när vi handlade senast. Hur trevligt ser det inte ut liksom. Känns som att det inte blir mycket färskare än sådär... ja, det skulle ju då vara ifall man plockade direkt från trädet, men man får lite den känslan när man håller de små frukterna i handen. Att man varit lite busig och pallat från någon med ett stort fruktträd i sin trädgård. Clementiner, där det fortfarande sitter en liten stjälkbit och några löv på. Och då löv inte håller sig fräscha så länge i "avhugget" tillstånd, kan man väl nästan anta att de här clementinerna är extremt nyplockade. Dessutom så hade löven idag torkat en hel del. Clementinerna smakade dessutom underbart. Söta och saftiga, precis som man vill ha dem. Underbart! :) 

Go'mat

Det blev ett kort besök hemma av sambon. Han kom hem igår vid fyra-tiden. Då for vi och handlade lite och fixade i ordning mat när vi kom hem igen. Det blev en efterlängtad ungsstekt falukorv med potatismos. En av favoriterna, för oss båda, men förmodligen lite mer för sambon. Jag kommer inte ens ihåg när vi gjorde detta hemma senast, men vet att vi åt det en gång på en restaurang innan vi åkte ner hit till Modena. Men igår var det alltså dags att göra det hemlagat.  Och det var gott... underbart gott att få känna smaken av "riktig korv" igen. Min lilla portion blev uppäten, förutom en halva av den halva tomaten, samt lite mos. Sambon deklarerade tidigt att han skulle överäta, men trots detta blev det ändå en liten portion över till mig. :) Inte så illa det.

Han åkte vidare idag igen. Mot sydkorea denna gången. Från början var det sagt att han skulle vara där i 2+2 veckor med 1 vecka emellan. Denna veckan skulle han stanna kvar i sydkorea och så skulle jag också få komma över dit. Men neeejdå.. Allting ändras ju hela tiden, så nu blir det ingen resa för min del. :( Lite trist, men men.. så är det ibland...

Nya bilder

Då är det dags igen då, för lite viktkort. Det skiljer då 22 veckor på första kortet och sista kortet, och totalt 41 kg. Har upptäckt att det är fruktansvärt svårt att ta kort på sig själv i en spegel, och det blev inte lättare av att jag var tvungen att stå på en stol, för att få med så mycket som möjligt av mig själv. Så därför är den sista bilden väldigt suddig, både framifrån och från sidan. Får försöka införskaffa en bättre spegel. Får väl se när det kan bli tal om en tripp till Ikea igen... Nåväl.. här kommer de då. Det kanske inte syns så mycket skillnad mellan bild 2 och bild 3, men det är en hel del kilon däremellan. 17 har jag för mig för att vara exakt. Och som sagt.. jag ber om ursäkt för den dåliga kvaliteten... får skylla på att jag är "gammal" och skakig på handen. ;) Sen är ju det där med rätt avstånd lite knivigt också.. menmen.. ta det för vad det är.

Smaklökarna dansade street-dance

Italiensk mat i all ära, men ibland saknar man svensk mat. Förra veckan lade jag in en beställning hos en icabutik som levererar till utlandet. De hade en hel del i sitt sortiment man kunde välja mellan, däribland kaffekapslar till tassimomaskinen och vissa färskvaror. Då sambons kära kaffe nästan var slut så passade det ju ypperligt att lägga en beställning med lite gott och blandat i. Något som jag längtat ihjäl mig efter var dillchips, så det fanns såklart med i 10-kilos kartongen som levererades till dörren. Jag packade upp alla varor, ställde in det som skulle ställas in i kylen och öppnade den efterlängtade chipspåsen. Tror det måste vara något riktigt svenskt med dillchips, för här nere finns det definitivt inte. Det är i alla fall något väldigt speciellt med den där blandningen av dill, gräslök och salt. Plockade fram en liten näve chips, typ 10-15 stycken, och när den första landade på tungan så tror jag faktiskt att mina smaklökar dansade street-dance av lycka. Kände hur de popade, lockade, free-stylade och andra termer som används just inom den typen av dans. Äkta lycka! Nu finns det väl kanske en del som förfäras över att jag som magsäcksopererad sitter och äter chips. Skillnaden nu mot förut, är att jag har ett stopp. Mina 10-15 chips var fullt tillräckligt. De stillade suget och efter att dessa var uppätna så var det bra. Inget fortsatt sug efter dem alltså. Så nu är påsen igenbommad och ligger i en av kökslådorna. :)

Efterlälngtad macka!

En stund senare blev det i alla fall ett ordentligt mellanmål; Knäckemacka med bredbar leverpastej och en tesked bostongurka ovanpå det. Det var inte heller fel kan jag säga. Så gott så gott. Bilden ser kanske inte så aptitlig ut, men den satt i alla fall som en smäck i kistan. Leverpastej är ju dessutom bra källor för järn och B12, sånt där som viktopererade inte kan få för mycket av, har jag hört! ;)

Eftersom det inte heller här nere i Italien går att få tag på ättika, var dessutom en av tetrasvenskarna så vänlig och köpte ett par flaskor till mig. Så när sambon kommer hem på fredag tänkte jag bjussa på ungsstekt falukorv, potatismos och egenlagad pizzasallad (här används ättikan då, ifall någon undrade). Jag ska också lägga in lite sill, nu när jag för andra gången besvärat svärmor med receptet. Jag är inte direkt någon sillmänniska, men detta recept var faktiskt jättegott. Eventuellt blir det till att lägga in en extra burk också... var visst någon belgare på tetrapak som älskade sill, och sambon lovade bort lite till honom. Nåväl. Gör inte mig något.. då har jag ju något att göra i en sådär 10 minuter i alla fall. ;)

Hösttrött

Jag har under de senare åren riktigt börjat ogilla hösten. Detta ständiga gråa och mörka. Jag har också märkt att jag blir så fruktansvärt trött under denna årstid. Och säg nu inte att jag ska vila eller sova mer, för jag har inget jobb eller andra åtaganden att göra om dagarna, så vilar tillräckligt gör jag, och sova mer.. jag sover ju mellan 10-12 timmar redan, just för att jag är så trött. Värt då! Jag hoppas bara att det faktiskt blir lite snö här nere också, så det kan bryta av lite mot allt det mörka. Risken är väl att det inte ligger kvar på gatorna och sånt när man bor i centrum... Men hoppas kan man ju. :)

polisstopp igen

Att köra bil här nere i Modena känns lite som ett självmordsuppdrag (och jag har hört att det är ännu värre i södra Italien), så jag vägrar helt enkelt att köra här. Självbevarelsedrift eller överlevnadsinstinkt kan man nog kalla det, så all körning överlåts åt sambon. Inte för att jag blir lugnare av det direkt, för hjärtat hoppar nästan ur kroppen och jag sitter och panikbromsar på min låtsaspedal på passagerarsidan. Nåväl...

...idag åkte vi till Bologna och Ikea (för ovanlighetens skull). Hushållet hade slut på senap, och det dög inte med vilken senap som helst. ;) Det blev ju som vanligt när man är på ikea, lite mer än vad man räknat med från början, men det blev bara "botega svedese" idag i alla fall. När vi sedan passerat betalstationen för att komma ut på motorvägen hem igen, blev vi stoppade av polisen. Andra gången på en månad, och på nästan samma ställe dessutom. Förra gången blev vi stoppade på andra sidan betalstationen... dvs när vi skulle IN till Ikea. Polisen fick sambons körkort och bilens papper och gjorde sitt. Inga problem i alla fall, men en sak reflekterade jag över. Det var ingen barskhet i polisens röst alls, utan ren vänlighet. Och det är ju ganska trevligt att höra faktiskt. Nu finns vi i alla fall med i deras statistik igen, så nästa gång vi har vägarna förbi betalstationen vid ikea i bologna, så blir vi säkerligen stoppade både på inresan och utresan.. ;)

allhelgonadagen

Nu är det tredje dagen det känns som söndag för min del. Kan ju förvisso bero på att det är röd dag här i Italien, samt att sambon hade klämdag igår. Han har ju vart hemma i 4 dagar i stället för 2 dagar, och då blir det ju lite mix-up i hjärnan gällande dagar. Nu har ju inte jag något att åta mig om dagarna, så jag behöver hålla reda på vilken dag det är... men ändå. Så länge jag inte tappar bort dagarna helt, utan jag vet när det är den 14:e december, så klarar jag mig nog bra.

Kyrkorna har nog haft fullt upp med mässor och annat dylikt idag. Klockorna har ringt måååånga gånger. Men det är ju som sagt en röd dag, och röda dagar är väl en kyrkodag. Och som de icke-katoliker vi är, så har vi inte gjort många knop idag. Tog en promenad på 5 km på dagen, annars bara slappat och kollat på serien burn notice. Ett rätt bra sätt att tillbringa lediga dagar på. Och då det också är allhelgonadagen, har jag också ägnat bortgångna nära och kära lite extra tankar